Det luktar bajs. Och smakar precis lika illa. För att inte tala om hur man luktar dan därpå. Jag har prövat, så jag vet.

Medierna fylls nu av recept på häftiga tillbehör för att tvinga i sig surströmming vars premiär nalkas 20 augusti. Den är kultur och tradition norrut i vårt avlånga land… och jag ÄR en stor förespråkare för traditionsbevarande. På sin ursprungliga plats.

Dock gillar jag inte att lobbygrupper drar ut för att öka surströmmingstillverkarnas försäljning. Lika lite som jag tycker om att italienska maffian spridit bruket av olivolja i vårt land. Varje tv-kock med självaktning sjunger nu olivoljans lov och påstår att den är sååå nyttig. Må så vara, men… den innehåller faktiskt 100 procent fett vilket man liksom inte låtsas om.

Man förstår ju av de tillbehör som nämns att det krävs nåt extra för att få i sig surströmmingen. Hör bara… vitlök, gul lök, purjolök, gräslök, chilipeppar, lagrad ost, kanel, ingefära, rödlöksmarmelad, saltgurka, rödbetor… jojo. För att inte tala om nubbe som verkligen trubbar av smak och lukt.

En löktårta passande till surströmmingsbuffé publiceras i tidningen Land. Ingredienser: 2 gula lökar, 2 purjolökar, smör, vispgrädde, salt o peppar, kapris, dill och vällagrad ost.

Det krävs styrka och hetta för att få bort bajslukten. Varför detta besvär?

Jag unnar verkligen norrlänningar att njuta sina traditioner, men tjata inte på oss andra att pröva. Och för den som tänkt pröva så har jag härmed varnat.

 

Rondine

13 augusti 2009 21:51

Nej, du har fel...
Ok, lite luktar det. Men det finns tricks för det. Man öppnar burken under vatten (i ex. en hink) och utomhus. Häller sedan bort spadet och sim salabim! Lukten är inte borttrollad, men starkt reducerad. De enda tillbehör som krävs är kokt mandelpotatis, hackad röd- eller gul lök, tunnbröd, smör och ost (gärna västerbotten). Dryck valfri.
Smaken ska INTE döljas, tvärtom!
Surströmming är gott! Mycket godare än ex. matjessill. Hur ska jag kunna övertyga dig?

http://rondine.blogg.se

 

margus

13 augusti 2009 21:56

Vi gör så här, Rondine: Var och en äter det den vill och försöker inte pracka på någon annan det den ändå inte lockas av. Alla måste inte älska allt här i världen.

http://margus.bloggagratis.se

 

Rondine

13 augusti 2009 22:10

Visst.
Ville bara bemöta ditt inlägg.
Ett annat perspektiv.
Själv tycker jag inte om isterband, men jag kan äta det om jag blir bjuden.

http://rondine.blogg.se

 

Marianne

14 augusti 2009 15:40

Vi d ett tillfälle då jag var tonåring så hade mina föräldrar besök norrifrån. Och våra besökare ville i all välmening ta med sig och bjuda på det de själva ansåg vara en delikatess.
Att det var surströmming de hade med sig i bagaget är väl inte så svårt att lista ut. Och väluppfostrade som vi var så tvingade vi oss att avsmaka denna påstådda delikatess. Något mer illasmakande har jag aldrig smakat på och som du säger, det lukar som det smakar. Riktigt illa. Örk
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

 

Ruth

14 augusti 2009 20:12

Fattar inte denna delikatess "Rutten fisk". våran granne vid stugan i Värmland skulle bjuda på en överrasknings mat, jo du trodde rätt "Surströmming". Hon försökte lura mig att det var "Rakfisk" något som åts i mina hemtrakter i Norge och trodde jag gillade det, men samma skit det. Fisk som är saltad, sockrat och något till som får jäsa i en silltunna i månader på varmaste sommaren. Tvi vale skulle aldrig äta sådan likmat, blir illamående av bara tanken.

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...