Direktlänk till inlägg 19 januari 2009
Sedan jag började cykla på Den Tyste är livet lätt krampartat. Å nattetid utspelas märkliga scener i Lilla Huset. Alltid är det på natten!
Och när det händer är det bråttom… akta sig, den hund som då ligger ovanpå mig. Upp som en raket, haltande och stönande tills den hopdragna muskeln sträcks ut och lindring erhålls. Det är ibland komplicerade historier med stenhårt motstånd. Är det detta som kallas muskler av stål… hehe ;-)
Ibland är det som förgjort. Man klättrar på väggarna, hänger i trappan och intar de mest egendomliga kroppsställningar. Hur trött man än är går det inte att lägga sig genast, då händer det igen. Upp och kämpa bara…
Alla muskler som aktiverats vid cyklandet drabbas. Vader, vrister, smalben och tår krampar. "Sendrag", säger Husbonden med bestämdhet. "Kramp", svarar jag. När tårna står åt alla håll saknar ordet betydelse.
När vad och fot drar ihop sig samtidigt är det kris. Då lägger jag händerna i snedtaket för att med armkraft trycka ner hälen mot golvet. Knepigast är när vrist och framsidan smalbenet krampar. Man kan inte stå upprätt, inte gå, inte sitta eller ligga… Läget är låst. Bäst har hittills varit att luta ryggen mot en vägg så att vristen får en lätt lutning bakåt samtidigt som foten vrids en aning i sidled. Invecklat.
Vägen till styrka och kondition är …krampaktig ;-)
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 | ||||
|