Direktlänk till inlägg 10 januari 2009
Nu är Gammelhunden senil. Tre dagars kvällsrastningar i trädgården har urartat till ett enda gloende och skällande in i ett av husgrundens katthål. "Men där finns ju inget", har Sigrid Polis intygat. Hon har förstås varit där och konstaterat att hålet är stendött. Nu går hon inte ens dit längre. Men Den Gamle står där och gapar uppfordrande… vov…vov…vov. Tittar sig omkring för att få hjälp.
Vi låtsas som det regnar men han är enveten av bara den. Han bara håller på sådär halvhjärtat typ "jamen, det MÅSTE vara nåt där". Länge. Till slut ger vi upp och hämtar honom i alla fall. Han är ju döv också, ingen idé att ropa.
Jag tror att han en gång såg skuggan av en fladdrande markisväv just där och trodde att "något" smet in. Men det är omöjligt på grund av nät. Så nu har allt Lillegubben fel. Undrar när fixeringen släpper?
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 | ||||
|