Erika

10 mars 2008 21:46

Lek med sugrör och toarullar. Trodde jag hade hört allt, men tydligen inte. Kommer inte ihåg vad jag läst eller hört det om arbetsförmedlingen (tror jag det var-är inte riktigt säker) som skulle har några arbetslösa till att tända tändstickor och sedan se vad dom fick ut av det när denna sticka brunnit ner.

Det är utveckling av samhället av idag när det gäller dom som söker arbete. Har alla instanser mist varenda cell, eller har där aldrig funnits någon. Tror mer på det sistnämda. Den dagen någon får mig att utföra iq-befriade handlingar av alla de slag, finns inte i mitt medvetande. Synd på sätt och vis att jag inte hamnar i den situationen, för det hade varit en riktig kick att få knäppa sådana på näsan, som tycker att människor ska sänka sig till deras nivå. För dom är enligt mig under nollsträcket!

Är föroreningar i luften så enorma så alla individer mer eller mindre tappar allt sunt förnuft, för hela samhället är snart bara ett enda stort gapflabb!

Marianne

11 mars 2008 01:45

Jag kan inte tänka mig att någon kvinna skulle anse att det var utvecklande att leka med sugrör. Till saken hör även att jag var ensam kvinna på denna så kallade kompetensutveckling. Hade vi varit fler så hade jag förmodligen fått sällskap när jag lämnade lokalen. Men mina närmaste chefer satt snällt kvar. När jag lämnade sällskapet så fick de kommentaren, henne har ni nog problem med.
Men jag tror nog att fler önskade att de hade haft mod nog att säga ifrån och gå.

Väninnan

11 mars 2008 15:16

Sitter på ett möte (detta är många år sedan) elva karlar, en chef som mötesledare och så jag. Samtliga jobbar vi inom bilindustrin. Chefen pratar om passiva bilbälten. ???? (Som jag skrev, det är många år sedan). Jag dristar mig till att fråga: ”Vad är ett passivt bilbälte?” Mycket nedlåtande, efter en konstpaus och en djup suck från chefens sida kommer en förklaring. ”Jo förstår du, det är ett bälte som själv placerar sig runt förare och passagerare när de satt sig i bilen utan att de behöver göra någonting.” ”Oj, det tycker jag verkar vara ett aktivt bälte, ett passivt hade väl hängt kvar?”, säger jag. Ansiktsfärgen på chefen går från hudfärg till blårött på nolltid.
Efter mötets slut, där jag inte hade varit den mest populära deltagaren, kom en av karlarna fram till mig och sa: ”Vilken tur att du frågade, jag visste inte heller. Jag kunde inte med att fråga.”
Nä,nä, prestigen satt väl ivägen antar jag. Vi kvinnor förlorar tydligen inte så mycket prestige eftersom många anser att vi har lite av den varan. Det kanske är därför vi vågar vara mer ifrågasättande och inte svälja allt. Mycket att vinna inget att förlora.