Med anledning av föregående inlägg blev jag så inspirerad att jag förgäves letade på nätet efter texterna till nämnda kvinnokampslåtar, typ Befrielsen är nära, Å å å tjejer med flera från samma tid.

Texterna hittades ej. 

Under letandet hittade jag däremot möjlighet att köpa några samlings-CD med just Sånger om kvinnor. När jag ändå var i gasen slog jag på stort och beställde en efterlängtad Proggklassiker 1969-82 samtidigt. Med Hoola-Bandoola, Contact, Nationalteatern, Björn Afzelius, Mikael Wiehe.. och vad DET ska bli härligt.

Den enda jag faktiskt har av dessa är en LP med Contact, som sjöng Hon som kom över mon.

Så firade jag den internationella kvinnodagen.

"... vi måste höja våra röster för att höras,

men kan vi, vill vi, törs vi… ja, vi kan, vi vill, vi törs"

Jösses flickor. Kvinnor kan. Befrielsen är nära.

Ja, i alla fall närmare än förr, dvs. före kvinnliga rösträtten 1921. Annars står jämlikheten mest och stampar i vissa avseenden. Visst kunde det hänt mer, men när unga kvinnor ställer upp på manligt förtryck går det hela liksom i stå. Vilket irriterar en gammal 68-rebell som får vällustiga rysningar av nämnda fraser den dag som idag är: Internationella kvinnodagen.

Vaddå ställer upp? Jo, sexförtrycket i media som "kräver" och trycker på för obekväma stringtrosor, bygelbehåar, pushups och stayups och allt vad det heter. Man har ju hört småflickor som "är så förskräckta för att troskanten ska lysa igenom långbyxorna så man måste ha stringtrosa". Och alla sexiga underkläder för 3-4-åriga (eller ännu yngre) småflickor! Och bröstförstoringar och silikon och botox...

Kvinnligheten ligger inte i blottandet. Det var bl.a det vi kämpade mot i 1970-talets kvinnorörelse när många offentligt brände sina behåar. Vi lyckades till och med få bort alla porr- och herrtidningar från kioskfönster och livsmedelsaffärer. Det var tider det!

Sen tryckte det på under 80-talet igen med alla sommarlinnen som var så urringade i både ärm och framtill så man såg hela härligheten om någon lyfte sin arm. Och faktiskt var det så att gubbsjuka sportreportrar ohämmat dreglade om löparstjärnan Merlene Otteys "härliga motor" och filmade alla löpstarter med fokus på kvinnornas rumpor! Det försvann, men nu är förtrycket över oss med full kraft. Det går inte att stoppa.

MEN DET GÅR ATT VÄGRA LYDA!

Efter 70-talets framgångsrika kvinnorörelse trodde jag aldrig att jag år 2002 skulle få läsa i tidningen efter Nobelfesten hur "experterna jublade över prinsessan Madeleines urringning". "Madeleine hyllad för sin hylla" stod det med stor bild djupt ner mellan hennes bröst. Den gubbsjuka texten löd "den uppbullade bysten fick nog både tv-tittare och Nobelgäster att dra efter andan". Tror inte det. Inte de kvinnliga i alla fall.

Råkar veta, då jag sparat på ett klipp om nya EU-länder samma dag och Madeleine är på baksidan. Fann det i atlasen när jag letade efter Guadalupe som för övrigt är en ö i Stilla havet väster om Mexico.

Idag, på Internationella kvinnodagen önskar jag alla unga flickor samma härliga uppväxt som jag hade, klädd i skjorta eller tröja och långbyxor och inte kände sig tvungen att visa eller få sin kropp bedömd av allmänheten. Vi hade annat att tänka på än sex. Vi fick vara barn långt upp i tonåren. Det önskar jag jordens alla tjejer!