Finnar kan!

Finnar kan uttala ordet EURO på rätt sätt. Lekande lätt.

Varför kan inte svenskar ?

Är svenskar är förslappade i munnen?

"Euro bör uttalas som euro görs i ordet Europa" har flera medlemsstater slagit fast, enligt www.susning.nu . På respektive språk, är väl bäst att tillägga.

Engelsmän klarar det, tyskar klarar det, fransmän, spanjorer och italienare klarar det. Men inte svenskar.

Somliga uttalar det som evro, somliga som erro, andra som eöro eller öuro. Även uttalen åjro, eró och djurro förekommer i Sverige.

Uttalet djurro eller juro kommer av engelskans uttal för Europa och var det som dominerade innan media började standardisera uttalet.

Uttalet åjro kommer av tyskans uttal av Europa.

Problemet med olika uttal ligger kanske i hur frågan har hanterats i Sverige.

"Språkvårdare fick hela media att snabbt byta uttal från [juro] till [evro], och förutsatte att språkgrupper i Sverige var lika oförmögna att uttala diftonger som de själva var. Ingen hänsyn till regionala skillnader inom Sverige togs vid övergången till uttalet [evro]." Slut citat susning.nu.

Svenskan har många ord med samma diftong. Eufori och eukalyptus brukar gå bra vad jag vet. Eurasisk och eunuck likaså. VARFÖR INTE EURO?

Varför kan finnarna, och inte vi? Fattar inget.

- Vad är det för skillnad på en diktare och en lyriker?

- Det går väl poet ut!

Bror Halldin

… från ålderdomshemmet, sa Hasse Alfredsson i sin gamla monolog från 1963.

Väninnan och jag var på rymmen. Från gubbar och hundar. Gör så ibland, men alltför sällan. Trivs tack och lov alltför bra hemma. Därför måste husets väggar då och då lämnas en stund …nästan med våld.

Ibland drar vi iväg miltals men nu blev det hastigt påkommet. Fick räcka med tur till Byhålans Ungdomskafé*. Nytt för oss. Måste ju prövas. Tio minuter från respektive hem.

Strax satt vi på var sin barstol dinglades med benen. Med kaffe och fyllda baguetter innanför ett skyltfönster, blickandes ut över välbekanta gator och hus. Tycktes livet var skönt och okomplicerat. Låtsades vara turister på obekant ort. Lyckades dåligt när idel bekanta passerade och vinkade på oss… "hej hej"… åtminstone i en ny vinkel.

Plötsligt sågs en man leta guld på trottoaren… nej, det var ju bara "sopgubben" blåsandes skräpet ut i gatan. Enkla nöjen, skvallret flödade som vanligt, avhandlades möten från respektive vägföreningar, västgötaböndernas mentalitet, vårtecken i och utanför fågelhuset. Erbjöds tillfälle att pröva intelligensen på ställets jukebox (bilden) som inte ens personalen klarade. Men kvinnor kan!

Spelades därstädes tre låtar för en femma; Juanita/Björn Afzelius, Summer night city/ABBA och Kvinde min/Kim Larsen. Mysigt.

Plötsligt… vällde Byhålans alla skolungdomar in. Datorerna på internetcaféet togs i besittning, alla platser fylldes. Friden var slut. Vår tid var ute. Åter till näringarna. Handla lite på hemvägen och guuud va’ skönt att komma hem igen där Husbonden passat hundar och eldade i kaminen.

* Caféet har startats av Svenska Kyrkan som mötesplats för ungdomen med storbilds-tv, tidningar, spel, sallad eller smörgås, musik, filmvisning, liveuppträdanden och temakvällar med aktiviteter. Jag säger bara … det ska vara kyrkan som rycker in där samhället misslyckats! Stället har blivit omåttligt populärt. Fantastiskt initiativ.