I år är risfåglarna inte så skygga som i fjol. Holkarna intogs i hast och med självklarhet, bobildandet gick så fort att vi missade deras roliga parningsdans. Här har bökats och stökats och ruvats och matats i holkarna och nu är de flesta ungarna utflugna. Här sitter en grupp (ungarna längst bak). I fjol tiggde de tyst, nu kan vi däremot njuta av ungarnas kajläten när de tigger mat, alla på en gång. Hålligång. Allt detta tyder förstås på att föräldrarna känner sig hemtama i år och det är härligt. Spelade in deras häftiga kajläten idag. Synd att de inte går att lägga ut i bloggen.

En liten sebrafamilj tyckte det skulle passa så bra att lägga andrakullen just här, alldeles under ett kanariebo. Man byggde med mossa och glömde armera...! Och det vet man ju hur sånt kan gå, särskilt när mossan torkar och faller isär. Och de fem äggen kläcktes!

Vad göra? Jo, vi fick armera förstås med små tunna björkkvistar framför så att mossan i bästa fall hålls på plats tiden ut. Känsligt läge. Det gällde att inte göra det föör bra, då kunde vi rubbat det material som faktiskt låg still. Puh… Mamma flög in till barnen när jobbet var klart. Vi väntar spänt.

Det duggar tätt mellan rapporterna om vårt allt hårdare samhälle. Samhället sparkar och slår på sjuka och svaga, självmorden bland unga ökar och nu fryser de gamla ihjäl också… !!

I kvällens Rapport hörde vi att allt fler personer i Sverige dör på grund av kyla!  13 personer frös ihjäl 1989. 2005 ökade antalet till 60, majoriteten av dessa över 65 år.

Dödsfallen har ofta samband med alkohol och demens. En förklaring är att äldre personer är skörare och klarar kyla sämre, en annan på ett minskat boende för äldre och demenssjuka. Demensförbundet förklarar det med att man minskat väldigt mycket på boende för äldre och demenssjuka vilka tvingats bo kvar hemma alldeles för länge. Jag är böjd att hålla med.

Sverige har blivit ett vidrigt, känslokallt och omänskligt samhälle. Och värre blir det så länge inga krafttag tas för att ta hand om våra medmänniskor. Snabbt. Det är bara pengar som styr, vinstintresse, kvartalskapitalism och marknadsliberalism. Vi har indelats i "närande" och "tärande". Jag vill inte ha ett sådant Sverige! Jag kan inte tiga och låtsas som inget. 

Alla människor är lika mycket värda, även de som inte förmår arbeta för fullt. För att inte tala om de gamla som redan har kämpat för vårt samhälle i hela sitt liv och bara lämnas åt sitt öde för att "vi ska gå med vinst…".

Vi måste inte alls gå med vinst, det räcker om det går runt. Och om det inte går runt får vi hjälpas åt allihop efter förmåga, skatteförmåga. Vad är det för samhälle som offrar sina gamla och sjuka? Vinstintresse skapar bara frosseri och girighet hos dem som redan har.

Högerregeringen är euforisk över att Sverige inte längre har högst skattetryck i världen, vi har passerats av Danmark. Reinfeld hoppas att skattetrycket ska sjunka ännu mer. Jag har lust att sätta horn i pannan på den som kan säga så mot bakgrund av vad som rapporteras.

"Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad." (Matteus 18:14, i liknelsen om det förlorade fåret)

I går kom leveransen med pappas nya säng, en sån där höj- och sänkbar. Var där och bäddade den nya. Prövade funktionerna. Vilken lyx. Om man blir dålig och måste tillbringa mycket tid i sängen kan man ju höja den och få lite utsikt genom fönstret. Slippa stirra bara på tak och väggar. 

Pappa prövade, pappa njöt och blev kvar i sängen när jag gick. Återstår nu bara att ta hand om den gamla. Får bli på tisdag när Husbonden är ledig.

Våren dröjer ännu ett tag.... nej, fel... solen dröjer. Det är inte riktigt samma sak. Våren lufsar på med plusgrader och vårtecken. Vilken tur att det inte går för fort. Idag = dimma, mjölkvit dito. Väntas visst snöbyar från norr, hörde jag. Vinterdäcken får vara kvar till efter påsk.

Tranorna ropar från sin häckningslokal mest varje dag. Vipor och lärka flyger över åkrarna och ropar på sitt vis. Såg i bloggen för ett år sedan att starar och bofink anlänt vid denna tid. Så icke nu, trots tidig vår. Jo, bofink har siktats och hörts några socknar bort... men inte här.

Nä, det här duger inte. Nu drar vi igång dagen. Lägger på nytt i kaminen och tuffar på. Får se hur långt jag kommer på dagens att-göra-lista.