Jiihaa... nu har gammeldatorn fått tillbaka sitt ljud... högtalaren är HEL. Tv-handlar'n klarade min (av mig) söndertrampade kontakt och vi har ett bekymmer mindre. Gott.

Ringde kommunen om pappas servicelägenhet i morse. Har nu fått bekräftelse från två håll, så nu kan man börja glädja sig åt att han ska in där. 1 december som tidigast, kanske 1 januari. Himla kul årstid... men det får väl gå. Att få in en 84-årig och sjuk pappa där är värt vad som helst. Mycket planering återstår.

Blev försenad på morgonen men hann gå mina fem kilometer innan regnet kom. Första droppen kändes inte förrän på "målsträckan". Bra tajming. Tog ut mig bra idag. Var dessutom trött efter gårdagens händelser. Blir det numera när det händer föör mycket samtidigt. Somnade i soffan efter middagen med glasögon på näsan och ett sudoku i handen... medan Husbonden jobbade färdigt med voljären.

Detta är inte klokt... men den takten klarar jag bara inte. Oss emellan... det kan vara ganska påfrestande att hålla sin egen takt i vardagen när man har en turbo alldeles intill. Tycker jag gjort framsteg som lärt mig acceptera skillnaden. Det tog "bara" 18 år...!

Men... mot kvällen får den late bråttom. Vaknade i senaste laget och fick störta iväg till affären och bunkra mitt i värsta ösregnet. Vi hade slut på morötter till marsvinen och så kan man inte ha det. Kom hem med fyra tunga kassar. Nej, det var inte morötter alltihop...

Så här års vaknar nämligen min hamsterinstinkt. Vill bara vara hemma och kura så jag fyller varje hylla i hushållet, så man ska slippa att ge sig ut och handla i onödan. Kan ju bli snöstorm, orkan... och you name it.

Kommer att få resa ändå så det räcker. Nu börjar tandläkarsvängen igen. Många resor inprickade i almanacken. Ska äntligen bli fulltandad igen under oktober. Har gått med pinsamma luckor hela sommaren sedan implantaten sattes in. Psykiskt påfrestande när man träffar nytt folk... Istället för ett naturligt leende möts de av en förvriden grimas när man försöker dölja sanningen. Gamla vänner får däremot ta en som man är.

I morron kanske vi får se kanarierna ute. Om de "vågar" pröva nya hålet på "fel" ställe. Ett stort provisorium är det invändigt, men det funkar. Hoppas på gott väder.

Vi kunde inte låta bli.
Kunde bara inte vara utan den.
Vi greps helt enkelt av habegär.
I kväll tändes även baby-kaminen.
Och den funkar.

Kamininstallatören råkade ha den i fönstret när vi var där. Och det var inget att göra åt. Vi föll som käglor och bad dem ta med även "den lille". Det är en modell av det gamla kända danska märket Morsø, i riktigt gjutjärn med en ekorre i relief på vardera sidan. Endast 19 cm hög.

Struntade högaktningsfullt i regeringens bugdetpresentation idag på nyheterna. Orkar bara inte höra allt elände dom hittar på. Tyvärr tränger det in i öronen i alla fall, från olika håll. Den ena dårgrejen på den andra. Och så har dom mage att flina under tiden också. Det här gänget är något av det värsta som hänt landet på länge.

För att nu klara tiden fram till Återtagandet skulle vi alla verkligen behöva ha en "årslön på banken" som dåvarande finansministern Anne Wibble (fp) tyckte att alla skulle ha. Och det kläckte hon ur sig - mitt under 90-talskrisen när alla gick arbetslösa och konkurserna haglade över oss dagligen.

... och halv åtta kom rörmokar’n med nya dränkpumpen till brunnen.

Strax därpå kom elektrikern och kopplade in den… samt gjorde en riktig kontakt till den rara tvättmaskinen.

Vi hann bara äta smörgås till lunch, för sen kom nya kaminen - en dag för tidigt. Kaminfolket skulle varit på nåt tak idag, men det regnade för mycket, och då fick vi förtur. Jippie.

Tam taram ta ta ta.... Här kommer den!

(Kolla den lilla vaktmästar'n i t.v dörröppningen!)

Installationen gick bra...

(och vaktmästar'n är med... t.h bakom killen!)

... och proveldningen gick perfekt!

Underverket Handöl på sin rätta plats!

Sen höll regnet upp och Husbonden färdigställde voljärens yttre skyddsnät på dess tak. Han skruvade sig i ännu ett finger, in efter plåster och på’t igen.

----

Omelett med krabbstuvning avrundade dagen, varpå vi satte oss i soffan framför braskaminen, eldade igen och somnade där med hundarna i famnen.

----

Så nu är det bara att invänta fakturorna.... hå hå ja ja...

... och vi har komit in i regnperioden. Känns det som just idag. Sitter inne i stugvärmen medan rörmokarna håller på att byta vattenpump i brunnen. Inget kul väder att jobba ute i. Nej, gamla pumpen är inte trasig, vi vill bara byta upp oss till en kraftigare. Mitt fel... att vi la oss i underkant när vi byggde. Och kanske blir det torrare somrar framöver... lika bra att byta när man kan.

Så här bor vi. Lilla huset på Prärien. Precis i gränslandet mellan skogarna i väster och Västgötaslätten. Bakom vårt hus kan man gående i skog ta sig ända till Risveden. Just här börjar Västgötaslätten som utvidgar sig västnordväst bakom kameran. Lagom ensamt med sex grannar inom 300 meters avstånd, några synliga, andra i skogen.

Tomten runt huset omgärdas av 1,60 m högt "hjorthägn" som hindrar skogens alla rådjur att hoppa in. Alla växter får således vara i fred. Nedre delen är försedd med hönsnät som hindrar hundar att gå ut och harar att gå in. Detta är senaste sträckan där planterad häck ännu inte täcker helt.

Bäst passa på medan ögonfröjden varar. Nu är vi inne på slutklämmen. I växthuset mognar tomater och gurka till oss, marsvinen och fåglarna.

Gullriset är tacksamt. Växer frodigt, sprider sig bra, samlar massor av bin. Känns som en riktigt gammeldags trädgårdsväxt. En sån som man alltid ser i gamla ödeträdgårdar.

En rudbeckia. Finns många sorter. Vi är inga botaniker, vi har dem enbart för glädje och ögonfröjd. Samlar lapparna som följer med för att komma ihåg, och hittar dem sen inte när vi behöver. Vi älskar perenner och många av dem blommar långt in på hösten - min favoritårstid.

... och en rudbeckia till.  

Oooo, jag är så upprymd... pappa ringde nyss om att han fått muntligt besked om servicelägenhet i Byhålan. Är oroad också... tänk om nåt fallerar... jag menar... man litar aldrig på nåt innan skriftligt besked. Men i alla fall... tänk... vilken lycka, vilken börda som lyfter från våra axlar. Inte för att vi haft så mycket besvär... men ORON. Servicelägenheterna ligger vägg i vägg med vårdcentralen. Det känns tryggt.

Nu väntar vi bara på skriftligt besked, sen... blir det jobb. Kul jobb! Men det är det värt.

Nå... jag skulle egentligen bara lägga in en bild från "internerna" i Fågelhuset där sebrafinkarna draperat en gammal torr björk med hirskolvar så att den är riktigt julgranslik.

Sebrafinkar har för sed att bygga och bygga dagen lång. Jösses vad de kämpar. Man får ibland se dem släpa omkring på de mest märkliga ting.

Det är först när hirskolvarna börjar bli renätna som de går att lyfta med för en sebra som är halv storlek i förhållande till kanarierna vid fröskålarna. Vi ser ofta att fåglarna klänger i grenarna för att plocka till sig de fröer som finns kvar i kolvarna. Naturlig sysselsättning då inte allt är serverat på fat.

Tar mig en liten bloggstund efter duschen. Väntar på att äggen ska koka. Husbonden sover efter tre nätters jobb. Snart, snart fortsätter färdigställandet av voljärerna. Vi längtar såå att få ut "de internerade" igen. Närmare oss.

Om det är nåt man kan vara säker på med Husbonden så är det att allt verkligen BLIR färdigt. Inget kan stoppa honom. Det skulle vara om han, Gud förbjude, skadar sig allvarligt. I förra veckan borrade han sig i fingret. In efter plåster bara och på't igen... Jag blir inte längre förvånad.

Det finns fortfarande en liten glipa i nättaket och där har i dag på morgonen varit vildfågelsbesök av misstag, bl.a en blåmes som hittade ut själv. Värre var det för lilla gärdsmygen, den där näpna med stjärten rakt upp. Han var förtvivlad och "tjeckade" oroligt medan han letade efter en utgång. Fick gå ut i morgonrocken och släppa ut den. Kameran då... den som skulle vara nära kroppen...? I det läget vore det fusk, tycker jag. Viktigast att han kom ut ur fällan då.