Sådärja. Nu har man tagit sin första spruta cytostatika! Det skedde 17.30 i kväll när medicinen hämtats och Husbonden skulle absolut se på. Metoject heter underverket. Sprutan var nema problema och lätt som en plätt, för en gångs skull kan man glädjas åt bukfettet där cellgiftet sätts.

Man kan dock få ångest bara av att LÄSA bipacksedeln (en A4 lång på nätet) och… blev jag inte lite yrslig strax efter injektionen…eh. Man kan få precis allting av den där. Motgiftet tas i morrn, 24 timmar efter injektionen, ska väl hjälpa mot en del.

Orkar faktiskt inte sprattla i motstånd längre. Nu tar vi den här och så får vi se hur det går. Kraftig trötthet 1-2 dagar lär komma som ett brev på posten har jag förstått.

Ååhh, som om jag inte vore trött ändå så det räcker…! Undrar om inte Husmark "utbränd" Pehrsson vill byta ändå…?

Så här ser sprutorna ut, och guess what… jag tar den STÖRSTA, 2,5 ml. Halleluja.

Operationen lyckades och patienten överlevde ;-)

Nåja... ingreppet då. Förträngningen i tarmen är vidgad till 2 cm och nu ska man väl kunna få i sig några ärtor då och då, kanske mer... men svamp och sparris avråds fortfarande.

Den utfärdade varningen för sprickbildning i tarmen efter vidgningen gäller ännu men hotet avtar för varje timme. "Det känner man..." var beskedet. Jaja... lovande så långt.

Var på egen begäran nedsläckt en stund men vaknade till och kunde följa djupdykningen i tarmen på tv-skärm, såg ballongen som blåstes upp och allting. Fantastisk förstoring!

Nu återstår "heavy medicine" (=cellgift) för att hindra fortsatt inflammation. En livslång kur jag länge fruktat p.g.a ev. biverkningar på lungor och lever. Men jag har nått vägs ände och måste nu underkasta mig detta för att slippa hamna under kniven tidigare än nödvändigt. Det KAN ju också gå bra.

Ska nu ta egna sprutor i bukfettet varje vecka med "motgift" dagen efter. Livet ut (?). Övade på sjukhuset... easy piecy japanese... Nu väntar lungröntgen och sedan regelbundna blodprover, under minst ett år i alla fall.

Fick två mackor och kaffe efteråt, och taxiresa hem.... rena lyxtillvaron, hehe. Gissa om jag vilade och ÅT när jag kom hem.

Om gårdagens preparering var ett enda silande och slamrande i kastruller så bestod denna eftermiddag mest av ett ideligt blaskande med tillbringare. Vad som sedan följde berörs ej närmare.

Tillkännages härmed: Laxeringpreparatet Moviprep har blivit bättre! Man har fått bort saltsmaken med citron! Men tre liter på två timmar… ÄR häftigt. Illamåendet infann sig exakt där.

Men dom är väl för go’a… I bipacksedelns info står följande: Om du inte fått någon effekt inom 6 timmar efter att ha tagit Movprep, avbryt behandlingen och kontakta din läkare omdelbart.

Sex timmar! Hur ska man kunna avbryta en behandling som redan avslutats fyra timmar innan…!?

Jaja, det finns ju flera behandlingsvarianter, men ändå… det blir liiite kul.

När inte slamrandet och blaskandet pågick hann jag faktiskt att bränna en CD med bild och ljud från januari och tömma kameran, samt två kortare telefonsamtal. Mer tid över fanns icke.

Silad ärtsoppa blev räddningen första kvällen, denna trista fasteperiod. Har lääängtat, men inte vågat äta ärtsoppa på länge p.g.a skalen som inte kan passera genom tarmen. Tänkte sila den nån gång men det verkade bökigt. Nu var ett bra tillfälle. Underbart... mumsigt, rent av. Tack vare den somnade jag mätt.

Dag ett: kycklingssoppa två gånger, blåbärssoppa, kryddig ungersk gulaschsoppa, tjock nyponsoppa med glass… och sådär håller det på varvat med cappuccino. Sov ett par timmar på dagen. Har dristat mig till en och annan After Eight (bara choklad och mintkräm som smälter i munnen). Och glass, det mättar.

Dag två: ärtsoppa i morse, cappuccino, nyponsoppa med glass hittills...

I skrivande stund är det en halvtimme kvar då jag får äta soppor. Har silad ärtsoppa på lut för att jag ska bli mätt. Sen är det tre timmar kvar till äckelpäckellaxeringen som ska pågå i två timmar, blääääh.

Håhå jaja, här var det soppa på längden och tvären. Ingen soppatorsk här. Hamstrade olika sorter i går. Man får försöka variera sig men soppor rätt och slätt utan matbitar i blir väldigt blaskigt. Jag som ÄLSKAR mat...

P.g.a sjukdomen äter jag vanligen  lite och ofta så nu har jag gôrtråkigt. Skvalpigt i magen. Men ser fram mot nyponsoppa med glass i. Tur jag får dricka mitt älskade cappuccino också.

Försöker ägna mig åt roliga saker för att minsta tristessen. Typiskt i-landsproblem.

Har fått ett försåtligt brev med såååå vänliga hälsningar där jag som sjukpensionär erbjuds pröva att jobba eller studera UTAN att förlora ersättningen. "Men bara om du själv vill, orkar och kan", skriver Försäkringskassan. Man får visst tjäna upp till 42 800 kronor på ett år utan att ersättningen minskar!

Hallenuttenadå… när sjukpensionärer ska lockas ut är tonen smeksamt gullenuttig. Något helt annat än de förtäckta hot som skickats till de som har ’fel’ diagnos. Varför tror dom att man fått pension? Dom kanske vill byta?

Varsågod… just i morgon påbörjas preparering för torsdagens coloskopi med två dagars flytkost (silade soppor utan fasta partiklar) eller drycker som avslutas onsdag kväll med ett härligt lavemang som smakar saltvatten. Förr skulle man dricka FYRA liter av äckelpäcklet vilket jag klarade EN gång. Andra gången kräktes jag i diskhon efter tre liter. Det är bara vidrigt. Nu körs en lindrigare variant, ska ha i mig TVÅ liter äckelpäckel plus EN liter vatten. Rena tarmsköjningen. Husmark-Pehrsson kanske vill byta?

Coloskopi är en fiberoptisk undersökning av tarmen där man går in bakvägen och trycker in luft för att kunna se, vilket gör 'skit'-ont. Har lovats mycket sedering för att stå ut. Sen ska den av Crohns inflammerade och förträngda tarmen (nu med 4 mm passage) vidgas till i bästa fall 2 cm vilket jag tror misslyckas. När man prövade för några år sen, före en annan operation, sket det sig nämligen = för trångt.

Ingen sinekur således. Ännu "roligare" blir det om vidgningen misslyckas och tarmen spricker. Då blir det akutoperation. Så… hur var det med bytet Husmark…?

Till den som vill, orkar eller tror sig kunna nappa på Fk:s utlagda bete sätter jag upp ett varningens finger. Denna enorma välvilja har såklart en hake. Så snart man gett dem lillfingret tar dom hela handen och skickar ut folk i hemlöshet för nu finns varken jobb, fattigstugor eller bostäder.

 

bilden från blogginlägg den 12 jan 2008 HÄR, då gällde andra belopp. 

Min tarmröntgen för en tid sen var inte så positiv som röntgenläkaren lät påskina. Allt jag äter passerar just nu genom en ynka fyra millimeter trång kanal. Så trångt är det på tunnaste stället under en sträcka av 4,5 centimeters längd. Har nu fått exakta måtten av min läkare. Dystert.

Det får alltså inte finnas med en enda ärta i maten. Inte ens ett ärtskal. Det gör det inte heller sen två år tillbaka då jag fick åka in akut med tarmvred efter att ha ätit sharonfrukter. Med skal. Då löste det sig naturligt. Sen dess testar jag inte.

Håhå jaja. Inte bra. Inte alls bra. Har faktiskt fällt några tårar över saken.

Läkaren vill snarast göra coloskopi och med ballong försöka vidga det smalaste stället till två centimeters passage. Det försökte man för några år sen utan resultat. Det var så trångt att instrumentet inte kom igenom. Om jag ska säga vad jag tror så "skiter" det sig den här gången också. Det kan gå snett också… tarmen kan spricka och då blir det operation i alla fall. Akut.

Snarast… betyder december eller januari. Som om inte vintern vore jobbig nog. Tyvärr har "min" kirurg slutat. Honom var jag väldigt nöjd med, och framför allt hans operationer. Nä, fy detta vill jag inte ens tänka på. Tror jag ringer min läkare och ber om planerad operation istället.

Lugnt i eftermiddag sen jag kom hem från tarmröntgen. Gott att vila ut efter ännu ett måste. Nu ska jag äntligen ha en hemmaperiod. Fri från undersökningar och sånt.

Röntgen gick bra men fastan var trist och kontrasten smakar värre för varje gång. Tre timmar brukar det ta för vätskan att komma till "kritiska stället" (övergången mellan tunntarm och tjocktarm). Där börjar det bli intressant för en Crohns-patient; Hur trångt har det blivit sedan den tredje operationen för fem år sedan? Hur mycket tarm är skadad, dvs. stel och stum av utläkta inflammationer? Hur lång sträcka handlar det om?

Läkaren förklarade att det inte var så illa. Än. Inga funktionsnedsättningar. Än. Tarmen rörde sig bra, vidgas fortfarande vid behov och sträckan var inte såå lång ändå… Exakta mått får jag senare. Hoppfullt. Då kanske det dröjer ännu ett tag innan fjärde operationen blir aktuell.

Efter tolv timmars fasta är man hungrig som en varg och törstig som en flodhäst medan huvudvärken lurar i väntan på koffein. Behoven brukar stillas på sjukhusets cafeteria vilken just nu var tillfälligt stängd (!) på grund av ombyggnad. Tiggde till mig både druvsocker och en mugg kaffe vilket läkaren själv sprang efter (det springs mycket på sjukhusen numera…). Himla snällt!

Kaffet var vidrigt beskt med för lite socker men inte värre än kontrasten så jag bälgade i mig alltihop. I väntan på taxin hem klev jag rakt över gatan till tappen och knôkade i mig en försvarlig mängd godis. Det var allt som fanns men stillade den värsta hungern. Hemma väntade ugnsstekt lax med citronsås från i går. Ljuvligt.

Teckningen ska föreställa röntgenbilden på förträngningen. Crohns sjukdom, se HÄR. Värsta lektionen… hehe.