Missar inte gärna morgonsolens första strålar inne i huset. Det ger en bra start - även om solen sen inte visar sig mer den dagen. Tygkossan som hänger vid syhörnan var så bedårande att jag måste fota. Solen flyttar sig snabbt så dags så man får kvicka på. Syhörnan är husets mörkaste hörn, men så dags får den sin beskärda del.

Annars är nu tid att skyla sig. Parasollen – vår finaste nånsin – hade gett upp i tyget. Utvändigt urblekt med vitt mjöl dråsande från utsidan. "Jutlandia" från Jysk 2008 i hårdträ har det mest perfekta tackel och tåg, så stommen slänger vi inte. Sparas ifall jag någon gång ska orka sy ett nytt parasolltak (finns ej kvar i handeln). Tills vidare inköptes nytt parasoll, inte lika bra men en "Hillerstorp" med vitt enfärgat tak. Kanske lika bra eftersom de ändå bleks.

Kan svårligen förlika mig med de trendiga svarta och bruna parasolltaken. Vem vill sitta under ett svart tak som suger åt sig värme när det är sommar…? Nä, ljusa och luftiga vill jag ha sommartaken!

Parasollet köptes hos Sommar Möbler, en 40-årig institution vid Åsenkorset utanför Vara, där vi gör nedslag flera gånger under säsongen. Stället är minst lika känt för intilliggande råkkoloni som sitt stora utbud. Det är pepprat med bon i de höga träden. Och ett hiskeligt skränande dygnet runt under den ljusa årstiden. Hör- och sevärt, säger fågelälskaren. Måste nog filma det någon gång – för egen del. Ingen annan skulle orka se den filmen...

För övrigt...

en veckas ryggläge på grund av skov och nedtrappning av tillfälligt höjd cortisondos. Sovit, sovit, sovit... frusen med influensakänsla och värk i alla kroppens muskler – alla! Låren kändes som om jag cyklat ett tiomilalopp! På värmedyna under tjocka filtar och tro det eller ej… med mina nya röda vinterhandskar på - inomhus! Det såg absolut inte klokt ut. Värken klingar nu av med hjälp av värktabletter, alldeles lagom för att idag klara en utflykt till Vara för… mammografi! Ur askan i elden… en lika vidrig som nödvändig undersökning.

Ett sundhetstecken i sig att jag utsatte mig för detta. Har nämligen hoppat över mammografin i fem år då jag varit så dålig att jag inte ens skulle orkat med en eventuell cancerdiagnos…  Säger en del!

Västra Götalandsregionen stjäl en tredjedel av mitt statliga bidrag STB! Det ska hjälpa oss kroniskt sjuka med förebyggande tandvård. Och så stjäl Landstinget 30 procent – innan något betalats ut över huvud taget. Svinaktigt, säger jag.

”Sjukdom och funktionsnedsättning ska styrkas av läkarintyg på särskilt blankett” skriver Socialstyrelsen i SOS 2012:17 (M) om bidraget. Och sen fakturerar Landstinget 360 kronor (!!!) för intyget. Trots att jag betalade 300 kr i patientavgift hos min specialist i sammanhanget.

Staten ger med ena handen. Med andra handen snor man tillbaka 30 procent. Alltså betalar jag egentligen själv 360 + 300 kr (faktura + läkarbesök) för att senare få tillbaka ett bidrag på 540 kr! Detta är inte bara dumt. Det är ondsint. På gränsen till sjukligt.

STB = Särskilt Tandvårdsbidrag är nytt från 2013 och berättigar mig till 1200 kr (600 + 600) varje år pga. att sjukdom och medicinering kraftigt påverkar min tandstatus. Visserligen en ’fis i Rymden’ mot de 40 000 kr jag sedan sjukdomen tvingats lägga på tandläkaråtgärder, men ändå något. Och så ska de bara betala ut en tredjedel.

”Det är upp till varje region att själva bestämma avgifter för de intyg som vi enligt lag är skyldiga att skriva. Intyg för STB är ett sådant” besvarar ekonomen på Skaraborgs Sjukhus mitt bestridande av fakturan.

Regeringen Reinfeldt har sedan tillträdet 2006 fixat rejält med alla ”regelverk” i statliga myndigheter. Därtill bytt namn på en rad olika verk så att vi medborgare ska tappa greppet om tillvaron. Moderaterna/högern klagade på den svenska byråkratin i decennier. Nu är byråkratin än värre. Så här illa har det aldrig förut varit i Sverige.

Morbus Crohn är i olag, blodtrycket är i olag (marginellt men ändå…) och därtill medicineringen. Åtgärder pågår och tröttheten är massiv i detta kolmörker. Men dagarna är en aning längre. Även om inte solen förmår tränga igenom alla molntäcken som sveper över oss. Och som jag vilat i Morfei armar…

Gissa om det då var svårt att samla sig till den nödvändiga säkerhetskopieringen av bilder, filmer och dokument. Ända från augusti. Inklusive ett barndop! Bördan av 'måsten' vägde tungt och ju mer tiden led desto tyngre blev det när mer material samlats. Håhå jaja… huv’et måste ju vara med vid dessa tillfällen.

I kväll blev det gjort! Två och en halv timme tog det. Ett steg framåt. First things first... Kanske blir det nu lättare att gripa sig an resten av listan medan blodtryck och Crohn stabiliseras. I morgon kanske man är lite lättare till mods. Våra dagliga promenader med frisk luft är aldrig fel och skallen känns lätt genomblåst. Men ingen strimma ljus. Solen var riktigt på gång idag, men… inte nu heller.

Däremot skönjes viss ljusning på fotfronten. Nygamla MBT-kängor provgicks med framgång! Inköptes för sex (!) år sen  men kunde inte användas pga. av ett par krångliga tår (en artros och en hammartå) hehe…  Kängorna provades nyss och klämde inte som vid inköpet. Modellen är avsedd för sumpväder, vad kunde då bli bättre. Det gick faktiskt bra. Frågar inte varför. Tar bara tacksamt emot. Ibland ses små strimmor av hopp. 

- Håhå jaja… stilla flyter Don. Sa jag vid dagens årliga besök hos tarmdoktorn. Passagen sker sakta. Inga tecken på skov, inte ont, inga häftiga diarréer. Ingenting. Bara ett stilla flöde som gör mig långvarigt mätt. Övermätt.

Nu gäller små och täta födointag. Knappast måltider längre. Plocka i sig vid behov och lägenhet, låta bli dessemellan. Ibland passar det ena, ibland det andra. Vid tillfälliga ”övertramp” väntar många timmar med vila och stillestånd. Fullt upp alltså;-) Sen ska man tänka på fluorsköljning och tandborstning dessemellan… här fuskas en del med detta. När ska man annars leva?

Igår var det strejk. Tarmen vägrade. Mätt hela dagen. Vågade inte äta. Drack desto mer. Morotsjuice, cappuccino, lingondricka, cappuccino… Idag full cirkus. Bättre att det händer saker än att det står still, som jag säger;-)

Veckans provtagning visade några värden sänkta, andra förhöjda. Doser justerades, prognos ventilerades. Årlig coloskopi väntar om hörnet. Håhå jaja… Så håller det på.

Men… så snyggt vi fått på ”min” avdelning. ”Mitt” anrika gamla sjukhus bygger successivt om. Helrenoveringen för 22 milj kr har gått in i andra stora etappen. Mag- o tarm hade flyttat in i nyrenoverade gamla kirurg-ettan där jag opererades första gången för sexton år sen. Inget är sig likt. Och endoskopin (’ändoskopin’) har flyttat från källaren upp till finrummet. Lyxigt. Ser nästan fram mot ny coloskopi där;-)

Nybyggda akuten och ambulanshallen ska också bli intressant att pröva nån gång. Ser riktigt inbjudande ut;-) Och nu revs gamla akuten inför våra ögon. Var tvungen att fota det gamla ambulansintaget som låg i ruiner.

Man blir så glad över rapporter om de första orden från tvååringen. Ingen egen mening ännu, men väl en fras hon hört mamma säga många gånger. Så efter frågan om hon ville ha mer mat, kom det plötsligt en dag: ”Nej tack, det är bra.”

Inte bara glädje med ungarnas nya ord, ty, senare hördes värre saker… ”fan”. Och sen kom det fler… ”fan, fan… fan”… hoppsan... (Detta kom INTE från modern, kan jag säga.) Lägger ut ännu ett bildkollage på barnbarnet från Rabalders katalog. Plus en privat från fotomodellandet.

Husbonden ägnade en heldag åt den gamla jordfräsen vars motor strejkade efter tjugo års trogen tjänst hos Lilla Huset. Hela motorn var isärplockad med mera, med mera. Den var ganska begagnad redan när vi köpte den, så det var inte mycket att göra. Motorn var slut. Det blev till att skaffa en som inte var lika mycket begagnad och si… nu fräser det i jorden igen.

Nu är man övervakad vid symaskinen. Kossan som fick stora goa ögon har 'ko-koll' från sin upphöjda plats. Trevligt sällskap. Idéer samlas för storverk därvid, kanske blir det såna där fina kuddar som jag såg i ett skyltfönster häromdan…

För övrigt…

konstateras att senaste medicinfakturan gick på 2200 kronor. Frikort för läkemedel efter ett enda inköp. Man håller sig för skratt. Så har det varit i många, många år nu. Det var humanare när gränsen för högkostnadsskydd låg vid 1600 kronor. Rätt tungt att behöva lägga på nödvändiga preparat. Tänk att det finns många som inte lägger en enda krona på mediciner... 

Åsså…

har Husbonden varit så himla duktig med att på egen hand ladda hem en massa smileysar till sin iPhone. Här ligger man nu i lä. Har just lärt mig att surfa och sms:a på min nya HTC – och det är stort, bara det! Mer orkar jag inte för ögonblicket;-) 

Ena stunden mitt i larm och mingel. Nästa stund hemmavé i tystnaden. Två helt olika världar. Märkligt vart resor kan ta en på kort tid. Ny Göteborgsresa företogs häromdagen. Komplettering med fler Gudrun Sjödén-kläder. Artistrock, se bild t v. Provning är av nöden. Och så fick det bli…  

Denna gång togs Husbonden på liten sightseeing. Till Saluhallen. Åt på McDonalds (de enda som har 60-grams burgare). I Nordstans köpcenter beundrades Akademibokhandeln, en riktig bokhandel - välsorterad som förr. Kikade in på Centralstation och gamla Posthuset (nu Clarion Hotel Post) som faktiskt bevarat den anrika posthallen. En titt på Slussen, Stampen, Paddan i vallgraven, Hotellplatsen med alla hotell, Johanna i Brunnsparken. Gustav Adolf renoveras och var packad i plast. Konstaterades att skyltning för GÅENDE turister är bättre än för biltrafiken.

Väl hemma var det vissa bilder som etsat sig fast. Illgrönt hår tycks vara trend nu. Spårvagnar överallt. Små speedade sprättar på lunch i alltför trånga kostymer. Cyklister som flög förbi under högljudda mobilsamtal. Tiggare här och var. Bl.a en pytteliten hopkrupen varelse (ej barn) under svart dok vid en skål. (Nej, vi uppmuntrar inte ’branschen’ med gåvor.)  

Efter resan tillgodosågs starkt behov av promenad i lantluft.

Kläderna är ej redo för fotografering, skrynkliga efter första tvätten – inget av dem fällde! En vän föreslog att Husbonden skulle dra på de randiga tightsen och likaledes en randig topp för foto i bloggen. Vilket vi hade väldigt roligt åt…

För övrigt kom Mag- och tarmförbundets tidning idag. Här duger inga fega omskrivningar. Det är klarspråk som gäller...

I morse startade en apoteksjakt i Lilla Huset av aldrig skådat slag. En tankelapsus hade gjort att jag plötsligt stod utan cortison när dosetten skulle laddas för veckan. VA..??!! Detta har aldrig hänt mig förut. Jag beställer ALLTID i god tid. Nu hände det ändå. Och det ska ALDRIG HÄNDA IGEN. Jag lovar.

Turligt nog upptäcktes slarvet redan i söndags varpå min dagliga dos av två kapslar kunde delas upp på två dagar. Med hopp om en lösning under måndagen… Vi har ju elektroniska recept.

Byns Apotek är numera Kronans Droghandel. Dess telefonkundtjänst svarade att medicinen inte fanns i lager där. Inte heller på Kronans i Vara, två mil bort.

Vilka andra apotekskedjor finns nu då…? Och på vilka orter…? Inget apotek berättar för kunden vilka apotek som finns i närheten – de KONKURRERAR ju! Och jag visste inte. På Internet berättade Hitta.se att Grästorp (2 mil), Vara och Alingsås hade apotek. Av deras namn och hemsidesadresser insåg jag att det var våra gemensamma statliga apotek - Det Riktiga Apoteket (tack och lov för det).

När jag trasslat med kundtjänstens knapptryckningar för att nå fram till en levande Människa kunde denne berätta att min medicin fanns i Alingsås, tre mil bort. Men då måste den reserveras för mig innan jag ville åka så långt. Det blev bråttom. Någon kunde ju hinna före mig… Här gick jag ut till Husbonden som förberedde ett tänkt jobb för oss i fågelhuset denna dag. ”Bäst vi ställer in detta, nu tar det tid…”, meddelade jag.

För att apoteket skulle ta emot min bokning per telefon krävs personlig kod. Har en sådan sen många år vilken aldrig funkat. Jag "kunde då beställa en ny via hemsidan", berättades det. Men apotekets hemsida har låst sig för mig vid inloggning med Bank-ID förut. Den gjorde så nu också. Moment 22 (medan tiden gick…)

Apotekets kundtjänst slussade mig till supporten som löste upp knuten. Ny kod beställdes. Och sen… kunde jag ringa (på nytt) och beställa min medicin i Alingsås. Som fanns kvar! Puh…

Allt som allt tog bokning med tillhörande strul TVÅ TIMMAR. Och efter en bilresa på SEX MIL (2 x 3 mil) hade jag medicinen i min hand.

SKA VI HA DET SÅ HÄR???

Det är oss ovärdigt att behöva jaga runt för att få tag i våra viktiga mediciner. Vi köper ju inte medicin för ros skull. Det är något man BEHÖVER för sin hälsa. Och det är SJUKA personer som drabbas så här. Hur många av de äldre och multisjuka är bevandrade i Internet och knappvalstjänster? Ingen hjälper till.  

SKA VI VERKLIGEN HA DET SÅ HÄR???

Det var verkligen bättre förr med ett gemensamt apotek som kunde förmedla tjänster sig emellan, och tala om var nästa apotek låg. Visserligen inte så många som nu, men vi visste VAR DE FANNS och de LÅG KVAR. 

Ge mig mitt gamla riktiga apotek tillbaka!

Amatörernas julafton vid dammen idag. Mina stygn skulle tas.

Läkaren som tog bort tre små historier på min rygg hejdades av mig i språnget när han skulle beställa tid hos vårdcentralen för stygntagning. ”Vi tar dem själva hemma, vet du” sa jag. "OK, inga problem", svarade han.

Idag kom äntligen dagen. Det har kliat! Har inte vågat riva var som helst då man tyvärr inte har ögon i nacken. Husbonden har varit behjälplig. Så även med borttagningen. Vi parkerade oss vid dammen i klart solsken. Bättre arbetsbelysning finnes ej. Lugnet lägrade sig. Trollsländan hovrade runt oss och bäcken porlade. Pincett, klorhexidin och ett rakblad. Ett pillgöra är det. Bara sex stygn totalt.

Inget mot tidigare övningar efter bukoperationer med ett 30-tal stygn. Denna självservice började egentligen med en avskräckande tanke på hur en (eventuellt) hårdhänt sköterska skulle handskas med detta. Hundarnas stygn efter diverse ingrepp har man ju tagit själv. Och marsvinens. Varför inte de egna… Alltså blev det hemmave’. Lugnt och fint utan stress, och man kan ju pausa när som helst. Det gick geschwint och sen har det fortsatt.

En av vännerna glömmer aldrig när hon blev ’åhöra vittne’ till ett sådant evenemang. Hon råkade ringa just när ’ingreppet’ skulle ske så jag låg på kökssoffan och pratade i telefon under tiden. Så oerhört praktiskt;-) Det hade aldrig kunnat ske på en vårdcentral. Den gången hade jag fästs ihop med klämmor (agraffer), ett 30-tal även då. Dessa gör rätt ont, särskilt i naveltrakten. Dem tog Husbonden med bl.a avbitartång. Smärtfritt.