Fågelperspektiv

Inlägg publicerade under kategorin Morbus Crohn

Av Margus - 21 september 2012 23:40

Säger det med en gång... jag är ingen lydig patient på sjukhus. Ligger sällan i min säng. Sover dåligt och är mest på flyende fot i environgerna. Går långa promenader i korridorerna utanför egna avdelningen. För att orientera mig, känna frihet, få igång tarmen (alltid trapporna), få frisk luft, höra fåglarna och... för att röka. Vilket är ett vådligt äventyr. Numera. Man kan ju råka bli utestängd av misstag - särskilt nattetid. Och det går väl an så här års.

Att röka är ju det enda roliga på sjukhus när man inte får äta eller dricka, inte kan handla i kiosken och alla andra sover. Det är ju annars så dödens tråkigt.

Om man inte lyckas passa på mellan byten av påsarna blir utflykterna lätt till spektakel när man med ena armen är fjättrad vid en tung och skramlande droppställning. Att dra omkring på den är dessvärre ganska avslöjande - ALLA hör var man är. Att släpa på morfinpump efter operation är dock ett kärt besvär, den gör en rörlig på en gång. En kisspåse hängade på droppställningen är också ett spektakel, men sånt man får ta.

     

uschliga mobilbilder - VARFÖR blir skärpan så dålig?

Denna gång var det 'bara' en droppställning och jag tror minsann att huvudentréns nylagda räfflor i golvets mitt har tillkommit enkom för att med ett öronbedövande dån avslöja en Rökande Droppställningsdragare På Väg Till Syndens Näste. Som icke opererad kunde jag listigt lyfta ställningen över räfflorna. Bra träning, ju.

Handikapprampen av galler begick jag bara en enda gång. Allas blickar vändes häpet mot Syndaren Med Droppet på väg mot askkoppen. Nästa gång lyfte jag istället hela alltet upp för två trappsteg. Det var det värt.

En del syrror låter en gå ut på avdelningens egen balkong -  det ÄR trots allt mest patientsäkert när det nu är som det är. Andra tipsar om genvägar och hur dags dörrarna låser sig. Om jag bara får min rörelsefrihet trivs jag väldigt bra på sjukhus.

Av Margus - 21 september 2012 23:18

Den som gör en resa har alltid något att berätta, sägs det. Min story krävde två resor. Med ambulans. Dags för ett nytt stopp i tarmarna. Ett rejält.

Utan att snöa in på detaljer så var de fyra senaste dygnen hemska. Av misstag hemskickad OUTREDD från akuten av en AT-läkare som med 'Fantomens röntgenblick' ansåg faran för tarmvred över när attackerna tillfälligt lugnat sig - för en patient med min sjukdomshistoria (Crohns)! Med ny väntan i hemmet på att nattstängd akut öppnade nästa morgon - jag ville absolut till MITT sjukhus. Sen ny ambulansfärd för att på darriga ben betraktas som nytt fall (!) i ny kö (!) på akuten (hävdade min rätt med matt röst). Stress och skattesänkningar ger tyvärr sådana här effekter på vården!

     

Sammanlagt ett helt dygn med intensiv molvärk och smärtattacker i treminutersintervaller, med värmevågor sköljande genom kroppen. Helt utan mat och dryck. Intorkad av vätskebrist och höga värden på hb och njurar. Mot slutet med uppkastning av fekalier! Oro för tarmvred, ingrepp... you name it. Man borde bitit sig fast i britsen från början, men... som sjuk är man ömkligt svag, hjälpsökande, matt och beroende. Tre dygn på sjukhus med röntgen, lavemang, skonkost (ljuvliga soppor) samt vätske- och näringsdropp har fått fart på tarmen.

En fis i rymden är något väldigt obetydligt. Men en dylik - om än aldrig så liten - från en mag-tarmpatient är BIG NEWS. En klang- och jubelföreställning. Liknande potträning. Och är det bara igång och värdena återställda kan man åka hem för att låta resten verka färdigt, så att säga. Självklart framförde jag först klagomål till ort och ställe över felbehandlingen. Känns som om tarmarna är fulla med blåmärken just nu. Så där håller det på...


Av Margus - 29 augusti 2012 21:12

Sjukhusdag. Gastroskopi. Kallad med kort varsel. Det vill säga igår. Haft ont i magsäcksområdet ett tag. På ett nytt sätt. Min go'e läkare tyckte det var dags att titta ned, för det var ett bra tag sen.

'Gastro' är inte kul. (Och helt annorlunda än gastronomi;-) Sex timmars fasta före. Vilket fick upp mig kvart över tre (!) i morse. För att inta mina rutinmässiga cappuccino samt frukost i lugn och ro. Gör vad som helst för att få fastetiden så kort som möjligt. "Se vi gå upp till Jerusalem, i heliga fastetider...."

Utan mat- och dryckespauser hinner man mycket. Som att städa för marsvinen och inköp av present på Marknaden. Husbonden skjutsade sen medan yrseln trängde sig på. Sen var det dags... för ett ulkande och rapande så det ekade i den kakelklädda miljön. Något man inte kan rå för när en slang vispar runt i magsäck och tolvfingertarm.


Var tuff idag, och svalde slangen utan bedövningsspray och utan lugnande medel. Allt för att få äta direkt efter. Sa ju att jag "gör vad som helst...". Undersökningen tog bara några minuter. Gissa om man pustar ut när slangen väl var ute.

- Har du varit med om detta någon gång själv, frågade jag läkaren med grötig röst medan jag ordnade anletsdragen, masserade mina ömma käkar och halsen som kändes tjock som ett bildäck. Han hade faktiskt prövat - det kallar jag seriöst. För övrigt var vi alla (personalen och jag) tämligen upprymda denna dag. Av beskedet om att flytthotet för mag- och tarmmottagningen är borta (för denna gång). Jag fick uppmuntran och tack för debattartikeln jag skrev till lokaltidningen. Nej, nej, det var inte min förtjänst, men är glad att jag sagt mitt. Nu kunde vi alla njuta av att mottagningen inte bara blir kvar. Den utökas! Se HÄR. Ett sjukhusbesök med många plus.

Diagnos: matstrupsinflammation av lindrigaste grad. Ordination: Omeprazol, en kapsel per dag i fyra veckor.

 

När Husbonden och jag fått i oss rejäl macka och kaffe i cafeterian orkade vi till och med göra matinköp på vägen hem. Efter kort vila kunde jag fortsätta häckklippningen - dock med ordentlig halsflusskänsla i halsen. Undrar om den är över tills i morgon. Nu gäller att ta igen lite förlorad sömn. Har faktiskt varit på benen 19 timmar i sträck. Uuuh.

Av Margus - 30 juli 2012 23:01

Chocken att den medicinska slutenvården för mag- och tarmsjuka (MIN avdelning!) på Lidköpings Sjukhus ska slås sönder och flytta fem mil bort på andra sidan Billingen kom idag när en insändare av våra mag-tarm-läkare berättade i lokaltidningen. Ännu en avdelning som ska flyttas – UTÖVER de som tidningen kunnat meddela. Det HEMLIGHÖLLS ända tills berörda läkare tog bladet från munnen idag.

”Uppdraget gavs 20 juni…” skriver de i pappersupplagan av NLT. Ett stockholmsfenomen på landsortsnivå således. Skövde har fått storhetsvansinne och tänker plocka allt från ett helt ombyggt och välfungerande sjukhus. Det blir inget kvar!

Lidköpings Sjukhus har räddat mitt liv med operation TRE gånger, tagit hand om mina ’uppseglande tarmvred’ vid minst TRE andra tillfällen samt vidgat tarmen vid TVÅ tillfällen för att skjuta upp en fjärde operation. Jag som känt mig så trygg med duktiga läkare inom rimligt avstånd. Nu dras landbryggan bort under fötterna. Trygghet är A och O när det gäller livskvalitét vid en allvarlig sjukdom.


Politikerna är fräckare än nånsin. Ingen skam i kroppen alls numera. Ljuger och blånekar och smyger igenom beslut utan att våga ta debatten med vare sig folket eller sakkunskapen. Så fegt. De vågar inte ens bemöta kvalificerade bedömningar som åtskilliga överläkare framfört i debattartiklar. Läs vad de har mage att skriva i tidningen… :

”Vi välkomnar dialog […] men dialogen måste utgå från fakta och de förslag som presenteras från våra ledande tjänstemän och från oss i sjukhusstyrelsen” !!!!!


En styrd debatt på vissa givna villkor, alltså, som en annan insändare så riktigt påpekade. En satans utstuderad nonchalans mot människors behov, önskningar, vilja och åsikter. Rent demokratifientligt. Vad värre är… här finns inga blockpolitiska skillnader – alla är lika goda kålsupare. Citatet ovan är skrivet av en S- och en FP-politiker. Vi har närt inte bara en utan flera ormar vid vår barm.

Grundfelet ligger förstås hos den gigantiska Västra Götalands Regionen som gett direktiv om sparbeting, varpå kannibalism utbryter inom ett geografiskt område som borde hålla ihop mot Göteborgsregionen. Djungelns lag bryter ut med full kraft… äta eller ätas. Jag säger som en av skyltarna i lördagens protestmarsch ”I kan dra räva i nåbb”.

Av Margus - 13 juli 2012 22:03

Mitt andra hem – Lidköpings Sjukhus - är i fara. För vilken gång i ordningen vet vi inte. Det liknas i folkmun med ”det trettioåriga kriget”. Med jämna mellanrum poppar det upp nya förslag som vill sno delar av verksamheten till det större sjukhuset i Skövde. Nu är det dags igen. Varje gång - hittills - har protesterna hjälpt, utom för förlossningen som fick flytta. Nu vete sjutton hur det går.

Flyttivrarna blir alltmer slipade och fulla i fasen. De vet hur man slår blå dunster i ögonen på både patienter och vårdpersonal för att inte väcka björnar som sover.

Mitt sjukhus är inte vilket litet skruttsjukhus som helst. Det är t.ex bäst i Sverige på att ta hand om och utbilda AT-läkare. Det har SYLF – Sveriges Yngre Läkares Förening slagit fast vid sin årliga omröstning. Senaste omröstningen var 2011 där Sjukhuset i Lidköping i konkurrens med 60 andra rankade sjukhus knep förstaplatsen. 2010 placerades sjukhuset på en hedrande andraplats.

Detta VET jag av erfarenhet. I denna blogg har många gånger skrutits över vårt kompetenta sjukhus där jag är ’stamkund’ på IBD-mottagningen (tarmsjukdomarna). Utan Lidköpings Sjukhus skulle jag varit död. Det gamla anrika sjukhuset bygger ut och moderniserar för enorma belopp. Men varje gång patienter och vårdpersonal känner sig trygga i detta slår styrelsen till med ett dråpslag.

Lidköping sägs vara suveräna på trauma (olyckor). Nu ska dessa patienters liv riskeras med transporter till Skövde, resor de kanske inte överlever. Det räcker väl med ETT Norrland i Sverige!

     

Klicka för större bilder

Styrelsen nöjde sig inte med förlossningen, nej… Nu är de ute efter akutkirurgi, tumörkirurgi, gynekologi, urologi samt merparten av ortopedisk dagkirurgi till Skövde. Det låter kanske inte så dödsdömt när förslagsställarna ideligen betonar hur mycket som ”får” bli kvar. Men… erfarna läkare m.fl befarar - med facit från andra sjukhusexperiment - att det ena drar det andra med sig och att alla duktiga läkare drar vidare och kvar blir bara en tummetott.

Till Skövde har vi tio mil. Lika långt som till Göteborg. Istället för halva sträckan. Och det handlar ju inte enbart om den sjuke utan även om anhöriga som vill kunna besöka så ofta som möjligt. En ålderstigen person med en allvarligt sjuk anhörig i Skövde förlorar möjligheten att besöka denna - det finns inte ork. 

Lokaltidningen fylls nu dagligen av stora uppslag med protester mot det nya förslaget från Styrelsen för Skaraborgs Sjukhus. Gamla kämpar vaknar till liv igen. Motståndet växer. Det har startats en facebookgrupp (5871 medlemmar) med namninsamling som snabbt ökar. Fler artiklar HÄR, HÄR och den fränaste HÄR.

Vi har förstås redan skrivit på namninsamlingen ”Vi som inte gillar SKAS-förslaget”. Den som känner samma oro som vi kan göra sammalunda HÄR. Det blir protestmarsch mot nedläggningshotet den 28 juli. Hoppas jag orkar och kan delta. Det här ska dom INTE lyckas med.

Av Margus - 17 februari 2012 22:54

Dagarna rullar på som i ett töcken. Kära nån, har jag inte skrivit i bloggen sedan i tisdags? Knappt medveten om dagarna som gått. Försöker få lite gjort under dagtid, men när kvällen kommer är tröttheten övermäktig. Försöker tränga bort att ett Crohn-skov är tillbaka.

En månad slapp jag cortisonet. Uttrappningen gick bra och värken blev minimal... typ, två dagar. Men idag fick jag ge upp. Inleder ny cortisonkur. Nu blir det underhållsdos - livslång. Först tre kapslar om dagen tills inflammationen är hävd, sen två kaslar i två veckor och slutligen en kapsel om dagen resten av livet. Det brukar jag må bra på.


Ringde min 'gräddfil' på sjukhuset i morse. Dvs IBD-mottagningen (IBD=Inflammatory Bowel Disease) för oss med inflammatoriska tarmsjukdomar. "Personen du söker är sjuk. Åter på måndag" sa en röst. Nej, tänkte jag... det är ju JAG som är sjuk! Nästan komiskt. För en stund blev jag orolig inför stundande helg, men talade ändå in mitt ärende. Vet ju att de lyssnar av. Hann också skriva ett medelande på Mina Vårdkontakter, för säkerhets skull, innan de ringde. Se... det funkade!

Inom en timme ringde man tillbaka. Med besked från min läkare! Det kallar jag suverän service! Ordination enligt ovan. Gott. Jag hade tänkt rätt. Man blir bara så imponerad. Och tacksam. Hoppas att krafterna snart är tillbaka. Har lite bilder på fåglarna att dela med mig av.

   

För övrigt klyvs det ved om dagarna. Husbonden står för den bedriften. Trevligt besök i Parken av en råbock som lockats av sälggrenar som rök med vid trädfällningen. En studiecirkel är igång - Så levde vi förr. Med ögonen på trekvart önskas alla en trevlig helg och nu nattar jag.

Natti natti...zzZZZzzZZZzzz... 


Av Margus - 14 februari 2012 23:01

Fick beröm idag. Av tandhygienisten, kan veta. Det är man inte bortskämd med. Två decennier med Crohn och tillhörande medicinering har satt spår i munnen. Implantat, bryggor, stifttänder, guld, titan, amalgam och gud vet vad - samt diverse skador efter hanteringen. Vilket har skapat gömslen och vrår, tämligen svåra att hålla rena. Men… jag har alltså lyckats. Har väl lärt mig efter alla dessa år. Inte ens tandsten hittade hon!

Men så hade jag också vårstädat ordentligt inför besöket... Tandtråd, tandpetare, mellanrumsborstar, Hexident, putsning medelst både hand och el-driven borste gjorde’t. Log med gnistrande blanka emaljytor. Inte en bakterie så långt tandläkarspegeln såg.

Jag vet, det där är ju bara utanpåverk. Om jag inte hade skött den dagliga hygienen resten av året så hade mistorna uppdagats här i alla fall. Så jag är bara jättenöjd. Inför avskedet polerade hon gaddarna (mina) lite extra. Men gissa om tandköttet är ömt efter allt stickande med den där stålpinnen.

Av Margus - 10 november 2011 21:14

   

Novemberdiset är över oss. Åkte till mitt Andra Hem idag, Lidköpings Sjukhus. Kvällen före blev lite orolig då farstutrappen isade till sig för en stund… skulle man slänga på vinterdäcken eller ej. Men på morgonen hade det goat på sig igen med 3 milda plusgrader. Bara att tuta och köra.

Årlig kontroll var ärendet, alltid lika trevligt. Ja, det vill säga när provsvaren är okej. Vi har så trevligt på våra möten, för läkaren är både förstående och seriös. Så nu trappas cortisonet ut för denna gång, hoppas det går vägen. Försökte en gång tidigare i höst, men ett nytt skov förlängde doseringen med någon månad. Håhå jaja.

Fort hem igen, då var det dags för Husbondens årliga kontroll på vårdcentralen. Ibland kör det ihop sig.

Naturen höstar och förbereder sig för eventuell vinter. Garderar lite, för man vet ju inte vad det bli även om vi hoppas på mildväder. Tänk så mycket el vi skulle spara då.

Lilla Huset försökte hålla igen med vildfåglarnas utfodring ett tag men föll till slut för deras charm när de ivrigt letade nåt ätbart. Inte kan man dra dem vid näbbet bara så där. Klart de behöver uppmuntran, bara så de kan lita på att vintern är räddad. Stor glädje utbröt.

Fullmånen gick upp över disiga åkrar och ängar. Man varnar för frosthalka om morgnarna. Vinterdäcken kom på i kväll. Inga höjdarbilder... skönt att vara fri från prestigekrav;-)                Klicka för större bilder.

------------------

För övrigt...

vill jag berömma Foot of Africa’s häftiga logga, vinet ni vet. Är ingen vindrinkare, men uppskattar fyndig reklam. Samma med Stena Line’s juldrive We wish you a Ferry Christmas. Man blir glad av intelligent reklam.

                                                  

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards