Det började med ett hål i marken… Sen var det igång. Något pågår i trädgården, rakt framför huset.

Husbonden mår bra när han får skapa fritt. Vi vet inte riktigt vad det ska bli. Nåt som växter ska bo intill och klänga på. Vi gör som när vi byggde till huset – löser efterhand.

Av utgrävningen för ”Grejen” fick fågelvoljären ny gräsmatta… igen. Fåglarna har ätit upp tre gräsmattor förut, nu är det sista försöket. De älskar gräs. Och gräsrötter! Rycker metodiskt upp strå för strå. Tills allt är öde och fult. Otacksamt. Hoppet står nu till att de inte är lika många som sist, och gräset ska väl ändå växa en hel del…

Men vem tog en så ful bild genom nätet…? Och vem orkade inte ta bort vattenspridaren samt trasslig härva av ståltråd först… mitt i bilden! Skyldig. Och bekväm.

Vårligt värmerekord i Lilla Huset med 21,0 grader idag. Bakslag väntar till Valborg. Värmen tar. Tidig nattning, tror jag.

Bakläxa på min stolta gärning med hemsidan…

Med startsidan klar och tio tänkta undersidor fick jag för mig att fråga webhotellets support till råds. För säkerhets skull. Innan jag kommit ännu längre. Vilket straffade sig…

En flerdagars mailkonversation ändade i att jag inte bör jobba i det ”gamla” programmet Web Creator (som jag älskar och känner igen). Utan i det nya Web Editor. Vilket jag flerfaldigt förgäves redan försökt besegra. Varje gång. (Det bygger på färdiga mallar med textboxar och bildboxar som ligger i vägen för kreativiteten och blippar och bloppar omkring. Kort uttryckt.)

Här blir inga barn gjorda, tänkte jag. Återgick till Creator och byggde på av hjärtans lust. (Creator ligger kvar mest som service för dem som har gamla hemsidor byggda i den, enbart på html-kod. Men systemet är på väg ut.) Supporten rekommenderade å det varmaste att jag skulle bygga i Editor, med den moderna tilläggskoden CSS. (????)  Koder… vaddå, tänkte jag. Kan inga koder alls. Ska man behöva göra om…

Suckade tungt och gav upp. Sov på saken. Rebellen i mig vaknade… har jag någonsin inrättat mig i några mallar…?! Icke så. I arla morgonstund mailades kunnig vän som svarade att jag visst kan lägga ut sidan som tänkt. Just nu. Html kommer inte att försvinna! Beslutade att bygga vidare och lägga ut. Och lära om senare.

När beslutet väl fattats gick jag ånyo in på Editor för att ge det en sista chans. Skam den som ger sig. Valde en mall och raderade alla boxar, tills inget fanns kvar. Bara för att se vad som hände.

YES….!!!! Där var knepet. JAG KNÄCKTE KODEN!

När en sida var helt ren kunde man bygga upp på nytt – EFTER EGET HUVUD.  Lite ny teknik och så, men… inte omöjligt. Förlorar nog inte så mycket tid. Ger det en chans...

Fågelhusets luftvärmepump fick service idag. En alldeles nödvändig sådan. Det dammigaste exemplar som reparatören sett. Tre timmar tog det. Med demontering av ytterhöljet, fläktbyte, rengöring, montering och provkörning.

Att fågeldammet satt sig har vi sett. Vilket bekymrat oss. Mycket. Vi har förstås dammsugit enligt anvisning, men har i flera år undrat hur man skulle komma åt resten. Nu fick vi svaret: genom expertservice. Att plocka ned alla lösa delar intill kablar med känslig elektronik ska vi nog inte ge oss på, nä.

Hittills har pumpen gått oklanderligt. Först nu – efter sju år – märktes driftstörningar och tjutande fläkt. Så fick vi se annonsen om service. Många luftpumpar har sålts och nu är de gamla nog för underhåll. Tekniken har utvecklats. Ett fantastiskt rengöringsmedel gjorde underverk. Medan vi stod i diskbaljan med de lösa delarna. Fläkttrumman var så eländig att Husbonden fick blåsa den med tryckluft innan den ens kunde diskas.

Vi var med därute 'to the bitter end'. Man är ju nyfiken. Dels på hur det egentligen såg ut i de hemliga skrymslena, dels på hur det skulle lösas. Kaffe bjöd vi på. Lunchen blev framskjuten med tre timmar. Stillastående i sval miljö satte spår i ryggen min. Och trots att Lilla Huset höll 23 grader när vi äntligen kom in, var vi så stela och kalla att braskaminen tändes på nytt medan vi tinade upp tillsammans med ett gäng frusna tunnpannkakor – snabbmat.

Pumpen gick som i fornstora dar efter renoveringen. Och nu har jag försökt göra något användbart av ett gäng urdåliga bilder. Mobilerna klarar inte skum belysning inomhus en novemberdag. Och kan inte ta normala blixtbilder med ’skalet’ på. I detta har vi förkovrat oss på nätet. "Blixtbilder blir mjölkiga med skalet på". (Ska man vara tvungen att ha mobilen utan skydd för att kunna ta bilder?)

Och jag som skulle gjort så mycket annat idag… 

Lilla radioluvan på plats i fågelhuset. Gillar inte obligatoriska luvor på kläder, men radion behövde minsann en. Det dammar i fågelhus. Stundtals mycket. Och särskilt mycket när fåglarna ruggar.

Nätburen runt radion gjorde Husbonden när jag först fick idén. Det var flera år sedan. Nu blev luvan klar. Alltid stoppar den något damm. Ena sidan är öppen för att kunna justera volymen när radion sänder nåt viktigt. För övrigt är det ganska låg volym. Fåglar har bra hörsel.

Lite piggare blev det däruppe över reservburen, där risfågelungarna nu huserar för att vi ska lyssna av vilka som sjunger (dvs. hanarna). Fyra av elva har hittills givit hals.

Gamla diabilder har scannats in i datorn. En del blir riktigt hyggliga, andra mest skräp. Bilderna är tagna på 70-talet med dåtidens kamerateknik och har sedan samlat damm. I decennier. En del mer, andra mindre.

knölsvan i djurpark, Atlanten sett från Scotland, samt ett av många fiskelägen därstädes

higland cattle, morbror Stens hund Lassie, älg på Hunneberg

Barndomsvännen Eva-Britt som amatör vid debutloppet för tvååringen Shangri La

Fåglarna har vant sig något vid den nya inredningen. När naturen samlar sig för att fälla löven får fågelhuset ny grönska inför hösten. Rikligt med löv gör att fåglarna knappt syns därinne, än mindre fastnar på bild. Men det är alltid roligt att ha några bilder med grönt i fågelhuset. För övrigt är pippisarna väldigt mycket ute i det goa vädret, och när de går in på kvällen för att komma till ro har jag inte hjärta att störa med fotografering.

En byrå i fågelhuset har klätts med vaxduk, alltid gör det något för trivseln. Samtidigt rensades lådorna på onödigt innehåll... tänk vad det samlas, ändå. Lådornas glidytor 'vallades' med stearin. De har kärvat alldeles för länge och orsakat stor irritation. 'Vallningen' gjorde susen. Hoppas det håller.

En strömbrytare i Lilla Huset glappade betänkligt. En sån där man inte kan öpnna och laga... Svart var den också - svår att få tag i. Vi tvangs köpa en vit - till en svart sladd! Trist. Vad göra? Som rödmålad blev den avsevärt käckare. Vi fortsätter nog med såna där ;-)

Ena stunden torr och fin…  I nästa stund plaskvåt… eh, fattar inte hur det alls kunde bära till.

Hade just satt upp buntar med havre och älggräs i fågelvoljärerna. Städade undan gamla strån från marken. Måste väl ha tagit ett steg bakåt, för i nästa sekund landade ena foten rakt i fåglarnas badkar. Med ett plask. Med ens väldigt våt… hela jag. Jisses vad det stänkte!

Badkaret gled. Sökte återfå balansen med nytt steg åt sidan. Rakt i nästa badkar. Som också gled. Splash! Ny dusch över hela mig. Sjöblöt. Borta vid garaget undrar Husbonden över konstiga läten från voljärerna.

Hur i all världen kan man bli så våt av vattnet i små platta badkar?

Samlade ihop benen. Det rann på insidan jeansen. Trosorna var våta. Ena foten ska vi inte tala om. Om sandalen sa det schwop, schwop när jag rörde mig. Rena turen att jag inte fläkte mig.

Då det knappast kunde bli värre slutfördes arbetet som nästan var klart före klädbytet. Det mesta skulle väl torka snabbt i kvällssolen. 

Om stödstrumpor är svåra att dra av i vanliga fall så är VÅTA stödstrumpor näst intill omöjliga. När det väl lyckats såg jag hur sandalens lädersula färgat ena strumpan ROSTRÖD. Igång med tvättmaskinen också. Med förtvätt för säkerhets skull. De är åter vita som snö. Undras om sandalen torkat tills i morgon…

Lägger ut två dåliga mobilbilder på vårt älggräsställe - ett hav med dessa av fåglarna så åtrådda växter.

Bästa Kameran krånglar. Säger ”error” vid start och spegelmekanismen slamrar. Sen fotar den bra en stund, tills nästa gång. Tätt mellan tillbuden. I ett desperat ögonblick lämnades den till butik i Grannbyn för vidarebefordran till Nikon. Men den skulle visst "ligga till på måndag för då kom A som kanske kunde laga den själv”. Lät illavarslande - den skulle ju till Nikon. Fick inget inlämningskvitto! Här borde hjärnan reagerat direkt om den varit med. Fördröjd reaktion. Borde inte fatta beslut av någon sort när hjärntröttheten slagit till.

Hur som helst vaknade hjärnan långsamt. Oron gnagde i själen. Butiken uppsöktes på nytt och kameran hämtades ut igen. Förklarade för killen att inlämningskvitto borde lämnats ut. ”Ni kan bli rånade, råka ut för inbrott eller brand, whatever… och kunden har inget bevis för att kameran ens funnits där. Fundera på saken och lär av misstagen” sa jag – mycket vänligt. Nöjd med att den kära kameran åter låg i min hand. Puh… Helgfriden räddad.

Just nu går kameran bra igen, men det är nog tillfälligt. Nästa gång ombesörjer jag paketsändning själv och har kontroll på skeendet! Jag drar på det tillfälliga avskedet...

KLICKA FÖR STÖRRE BILD     

Sensommaren är avskedstid. Sommarstressen är över, själen går till ro. Vi förbereder oss på vad som väntar. Samlar i ladorna... Går till vila. I går lämnades nymfungarna till zoobranschen. Pussgoa ungar som vi har alltid har kvar lite för länge - för att få njuta av dem;-) Såå glad att jag fick till en go film med dem att spara på. Insamlingen är alltid lika jobbig. Ett företag vi måste samla oss inför, och som medför viss handlingsförlamning innan det är gjort. Lättnaden, när det var gjort, infann sig direkt. Nu planeras höststädningen i fågelhuset. Vädret är med oss denna vecka, vore skönt om även det blev av.

Och upp åkte rullgardinen! Lilla nymfan Lili som plötsligt häromdagen satt vilsen och förblindad med igenmurade ögon ser igen. En lättnad. Cortisonkuren gav resultat efter några timmar. Samma medicin som jag fick mot min ansiktsförlamning för några år sen, prednisolon. Veterinären sa att det kunde verka snabbt, och det får man ju hålla med om. Nu vet vi inte om det faktiskt berodde på medicinen eller om hon skulle blivit bra ändå. Han kanske bara hade fått en kvist i ena ögat och någon annans vinge i det andra… vem vet.

Inte heller vet vi om hon är helt återställd eftersom hon återgick till flocken så snart hon kunde se och kuren var slut. Visst kollar vi att hon för femte dagen i rad har ögonen öppna, men inte på så värst nära håll. Kanske var det allergireaktion, kanske något annat. Lili är åtta år och har aldrig haft något liknande. Inga symptom på någon av hennes kolleger. Nu hoppas vi bara att det håller i sig. Och att det var något tillfälligt.

Vännerna kom på grillning i dag, man måste ju passa på när sommarvädret är oss nådigt. Solen är tillbaka igen för någon/några dar men med darriga prognoser.