För en stund sen orkade jag inte ens förmå mig till dagens inlägg. Nu, efter kvällens ruggiga krimdeckare, är jag tvungen att skriva av mig. Annars kan jag inte somna i natt. Brrr. En legal "avskrivning"... hehe.

Lilla Huset har en ny kriminalfavorit, kommissarie Banks. För att han är så mänsklig, och hygglig mot sin personal. Tyvärr medföljde några halsskärningar med kvällens avsnitt… huuuuh.  Nu är jag igång, så icke ett ord mer om dessa. Bort, bort, bort. Förpassas härmed till Glömskans Dal. Flyr in till fåglarnas värld.

Våren kom av sig lite idag. Fem minus i morse. Dammen som var på väg att tina upp fick en ny isskorpa. Stackars små fiskar därnere, vad de får vänta. Och kolstrasten som höll en ljuvlig konsert i går morse, långa drillar utan pauser, har varit tyst. Undra på det.

Klicka för större bilder

Tog dåliga bilder av nymfungar i holkarna i morse. Fem ungar hos Sigge och Isadora, två hos Gustaf och Lili. Pappi och Topsy hade också några små fjunungar men båda föräldrarna låg kvar och vaktade. Lika bra det för fotandet gick uschligt. Knepigt värre att stå på stege och trassla in kamera och huvud under holklock alldeles intill taket…! Hur jag än försökte ville inte den rätta skärpan infinna sig.

Vårens enda kanarieunge är snart redo att hoppa. När alla andra flickor slarvat med sina familjebildningar är fjolårsungen Filly den enda som lyckats mata upp en enda unge. Hon och Robin turas om och ungen kikar nu blygt över bokanten. Man blir alldeles varm om hjärteroten när det funkar.

Esther som tjuvstartade på golvet vid nyår har just lämnat sitt andra bo utan resultat. Hennes 'make' Hugo deppar när han är sysslolös, inga ungar som behöver hans hjälp. Paret var alldeles för duktiga förra året, de gick liksom inte att hejda. Sånt straffar sig.

Tuvalisa ligger på ett antal ägg, i skyddat boende i en trång bokorg. Verkar vara allvar denna gång, hon är koncentrerad. Hoppas hon får lön för mödan.

Flörtis har kläckt en unge i sitt andra bo. Det var hon som i fjol räddade livet på en övergiven unge, Parveln. Nu är det ombytta roller, han matar och månar om sin ruvande fostermor. Kanske är det han som är fadern? Nu hålls tummarna för att det lyckas där. Knack, knack... ta i trä...

I risfågelholkarna skriks det högljutt efter mat och föräldrarna gnor. Några holkar har så många som sju-åtta ungar och de växer så det knakar. Har jag sagt det förut? Det förtjänar att upprepas. Risfåglarna är såå duktiga föräldrar.  

Ojdå, tuppade visst av en stund efter Antikrundan. Några chokladbitar ska väl ge lite energi för ett inlägg så här strax före läggdags. Hann med en stund i solen efter lunch innan det var dags för PRO-cirkeln. Märkligt vad livsandarna vaknar till liv i vårljuset. Ormvråkarna seglade ropande omkring i återseendets glädje. Och gåsflockarna flyger åter över oss - som om de aldrig varit borta. Almanackan är tom, och nu ska här njutas.

Sussie är aningen mer alert efter sin skada. Hon lämnar oftare sitt gömsle för att delta i flocklivet. Men foten irriterar henne väldigt... Dumma fot, tycks hon säga och pillar ofta på den. Ena tån ser lite svart ut på bilderna, hoppas det ser värre ut än det är. Kanske får vi fånga in henne för att studera i närbild. Hon har hittat en ny viloplats ovanpå en tom holk, där hon ostörd kan sätta ner foten.           Klicka för större bilder.

Nu pustar man ut efter alla veterinärresor med Sussie. Hon har hittat en lagom undanskymd plats som sin, på en liten gren invid den nu stängda utgången till voljären. Där får hon begrunda sin nya situation och det kommer att ta tid.

Brooklyn, Sussies 'sladd' från förra året, är lite stökig. I sin bästa ålder, frustrerad av testosteron och utan egen flicka. Samtidigt ganska barnslig och vet inte riktigt var han ska göra av sina känslor. I morse körde han först bort morsan från matskålen, för att i nästa stund tigga som en bebis om ömhetsbevis... hehe. Han kanske ångrade sitt utfall.

Thomas som fått avbryta häckningen vet inte heller vart han ska ta vägen nu när Sussie vill vara för sig själv. Således började Thomas desperat flörta med Pappis fru Topsy (försöka duger) när hon hade rast från sin holk. Hon såg lätt uttråkad ut. Thomas trodde just då att han hade chans (karlar!) och försökte gå med henne in i holken när Pappi gått ut....

- I helsikke heller, röt det från Pappi i en flygande attack. Modstulen återfördes Thomas till bister verklighet och satt sen hela kvällen i närheten av lilla frun, så långt från pappa Pappis holk han kunde komma. I ett samhälle måste vissa regler följas!

Många ärenden till fågelhuset har det blivit. Kikat in genom fönstret för att se vad som händer och vem som gör vad. Bästa beskedet är att Sussie faktiskt stödjer på foten. Alltså är den nog inte öm.

För övrigt har vi märkt klart 25 risfågelungar i holkarna. En tröst nu när kanarieflickorna slarvat till det. Flera honor har ruvat och även kläckt fram ungar, matat några dagar men sen har bebisarna dött. En teori är att hanarna drev på för hårt så att flickorna drogs med i 'karusellen' innan deras hormoner var riktigt redo. Har faktiskt ingen bättre förklaring. Hanarna var tack vare den varma förvintern redigt på tårna, såpass att vi måste flytta tre av dem till Royal Suite.

Nu ligger flera honor på nya ägg. Stämningen är nu mer harmonisk och hanarna har dämpat sig. Unga honan Filly har två ungar som matas duktigt av henne och Robin. De verkar kraftiga och har nog - ta i trä - passerat den kritiska tiden. Så livets mirakel är inget självklart, och varje gång det lyckas är det stora nyheter. Vi tassar runt, kikar och håller tummarna.

Det är inte alla förunnat att salutera och kalla till presskonferens när det lyckats, som prins Daniel fick göra idag när en ny tronarvinge fötts. Det får ske via mig här i bloggen istället.

Sussie är tillbaka hos flocken. Kanske livslångt handikappad, men inflammationen torde vara hävd efter tre dagars penicillinbehandling. Nu får vi se om hon kan vänja sig vid sitt handikapp och ändå ha livslust, eller om foten stör henne för mycket. Den är lite i vägen med sina spretande tår (se bild). Introduktionen i flocken gick bra.

Flygförmågan är det inget fel på. Först satt hon en stund och kollade läget, men strax gav hon sig ner på golvet till matskålarna. Med god aptit. Thomas slöt avvaktande upp vid hennes sida och åt i skålen bredvid. Hellegod, vem vet vad de tänker i sina små hjärnor?

Hasen är svullen ännu, inte inflammerad men hon kan ha slitit av en sena som lagt sig där i en hård klump. Tårna spretar åt alla håll och griper inte om grenarna. Hon vill inte stödja på den. Frågan är om det är av försiktighet eller av kvarstående ömhet. Vi följer utvecklingen.

Äggen då? Rudolph som i någon slags tillfällig sinnesförvirring ruvade de övergivna äggen i Thomas holk en dag är åter tillbaka i sin egen holk. Lillis och Isabell surrade som flugor kring Thomas holk vilken plötsligt blivit ’allmän egendom’. Provocerande gick de i och ur holken och tittade på äggen. Thomas orkade inte freda den, förvirrad av saknad som han varit. Då befriade vi både flocken och Thomas från detta bekymmer och plockade resolut bort äggen – innan Sussie skulle komma in. Det skulle bara bli onödigt stökigt för alla parter och det behöver de inte nu.

Sussie har flyttat runt på olika platser i Royal Suite. Känt sig för. Förstås trött av allt som hänt. Vilat på holktak ibland men ofta ’fel’ holk. Då blir man tillsagd av husägaren… Alltså satte hon sig bestämt på golvet för att få sova ifred. Klokt. Där lade hon på nymfers vis huvudet på ryggen och somnade djupt. Några nymfer gick runt henne och pickade i sig grus men rörde inte den sovande konvalescenten. Bra uträknat. Det har således kretsat mycket runt Sussie idag. Men inga kort tagna. Man har väl lite anständighet i kroppen;-)

Sätter istället in en bild på en ny färgvariant på två sebraungar, smutsvit med beige kindfläck. Inte så flashig precis, men alla färger har sin tjusning. Tycker den är mild och anspråkslös. Lite finstämd sådär;-)

Klicka för större bilder.

På tal om handikapp måste jag vidarebefordra ett tips från en handikappad kvinna någonstans i Sverige som ofta missar P-platserna för handikappade då de ockuperas av friska personers bilar. Hon lämnar numera en lapp på deras vindrutor, lydande ungefär så här (hört på radio):

”Till Dig som tog min parkeringsplats.

Du kanske vill ha mitt handikapp också.”

Sussie har gjort sin andra resa till veterinären idag. Ingen synlig bättring på foten än, men hon skrek av igenkännandets glädje när vi kom tillbaka in i fågelhuset. Och hon har sovit lite mindre, ätit något och... putsat sig! Alltid nåt. Hoppas, hoppas.

Thomas klarade första dygnet utan henne. Ruvade hårt och märkte väl inte direkt att hon saknades, men var fruktansvärt hungrig på kvällen och behövde vila. Då sjöng han långa serenader för att locka på sin Sussie. Hon svarade inte ens då, var väl trött och sov djupt under röda lampan. Thomas är plötsligt alldeles vilsen och orkar inte bry sig om äggen. Satt på pinne hela natten och bara saknade.

I morse hände nåt konstigt. Pärlvits make Rudolph har tagit sig an Thomas holk och ruvar äggen där. Åtminstone så länge Pärlvit hade dagskiftet i deras egen holk. Varför skulle han bry sig om ägg i en annan holk? Märkliga saker händer i fåglarnas värld. Faktum är att hela flocken nu är varse att Sussie är i 'sjukstugan' och att Thomas är ledsen. Ingen idé att lägga sig i. "Det som sker det sker" som man sjöng i den gamla schlagern... Nu väntar vi bara på att svullnaden i foten ska ge sig.

Så dunsade man in här igen. ”Duns” var nämligen dagens slumpkod för inloggning. Passande när man är tung i kropp och skalle. Med cortisonet släpper tröttheten småningom men tarmen konstrar än.

Dagens utryckning till Byn gällde en liten skadad nymfhona, en liten ”pippa” vid namn Sussie - Thomas flicka. Ena foten hänger slapp och hon är svullen långt upp på hasen. Det upptäcktes i går och hon sattes genast i sjukbur under ’gresalampan’ med sulfa insprutad i munnen. Märkligt hur hon formade tungspetsen till en kork och täppte effektivt till spruthålet med tungan! List och tålamod fick tillgripas. Det här blir nog en lång historia.

Thomas passar äggen i holken. Han är så nitisk att han knappt ger sig tid till matrast, lille gubben. Tänkte eventuellt befria honom från ansvarsbördan men då skulle han nog bli riktigt bråkig istället. Detta är ju den stora uppgift de väntar på varje år. ”Viktiga Grejer”, säger både min och hållning. Så han får hållas med detta i väntan på frugan. Han skrek väldeliga i går kväll när hon inte fanns till hands. Hon svarade med att försöka gräva sig ur sjukburen – med sin sjuka fot!

En handduk som skymde sikten gjorde susen och hon kunde åter slå sig till ro under det infraröda ljuset. Idag var det färd till veterinären för en injektion penicillin – bra mot ledinflammation. Detta ska helst göras tre dagar å rad för bästa resultat. Fick också nytt sulfa till husbehov då det gamla tagit slut.

Pärlvit har också varit dålig. Trippade baklänges i cirklar på golvet en morgon. Rena cirkusen - gissa om man får huvudbry… Ingen värpnöd denna gång, och efter en natt under gresalampan var hon återställd. Kanske hade hon ’indigestion’ som engelsmännen säger? Hur som helst blev man varm i kroppen när hon gjorde ’flygplanet’ igen. Med vitt utspärrade vingar. Det där gör dom både uppochner- och rättvända när dom känner sig starka och vill imponera. Bara välmående nymfer gör ’flygplanet’.

  Klicka för större bilder

För övrigt pågår ringmärkning av risfågelungar i holkarna, men för kanarierna har starten varit darrig. Roligast än det inne hos sebrafinkarna där nya ungar dunsar ut varje dag. Välkomna dunsar med dunbollar.

Letar efter min vilsna själ. Samlar ihop resterna efter den hektiska 'S-veckan'. Viktigt komma på spåret igen... vad var det nu jag höll på med innan...? Våra bevingade vänner i fågelhuset vet precis vad dom vill. Där byggs, värps, ruvas och... matas. Ibland vill jag bara leva i nuet - som dom. Slippa bekymmer om samhälle å sånt. Skrev idag ut ut häckningslistor och räknade fotringar. De räcker. Inga beställningar av nöden.

Beställde däremot Leif GW Perssons bok 'Gustavs grabb'. Bara för att han är så skön, denna GW. Och intressant. Hans kritik av Polisens avskrivna ärenden i 'Veckans Brott' är suverän. Något måste göras. Måtte det leda till något.

Åter till fågelhuset, ja... En serie bilder skildrar lugnet före stormen. Tålmodig väntan. Koncentration i nuet. På livets viktigaste syssla: den egna artens fortplantning. Risfåglarna är ofta i holken tillsammans. Medan den ena ruvar, vaktas ingången av den andre. Flocken är nämligen så nyfiken att de inte drar sig för att titta in hos varann. Inte populärt. Då blir det grimaser och fula miner. De är så roliga och bedårande.

Esther Kanarie kom äntligen ur sitt nedärvda ruvningsprogram i det misslyckade boet  på golvet och kunde starta på nytt. Hon och hennes Hugo har byggt färdigt i ett riktigt rede uppe vid taket. Nu ligger hon igen. Hoppas det går bra denna gång.Ett djärvt bygge nära några ris-holkar och det kanske kan bli lite stökigt...

Sebrafinkarna bygger efter devisen "man tager vad man haver" och släpar in precis vad som helst i sänghalmen. Rart när de pyntar med en förtorkad rönnbärsklase. Liten färgklick här... hellegod.

Gule-Fule, vår vackraste ris-pojke - namnet till trots, kilar äntligen stadigt igen. Hans första fru dog inne i holken för två år sen. Den holken gick han aldrig mer in i. Förra året försökte han med en ny fru, men fick två konkurrerande tjejer på halsen. Blev aldrig någon ordning där. Nu prövar han en tredje. 'Denna där' har han stött på sen i höstas och nu har de satt bo i 7:an.       Klicka för större bilder

Ett kraschat ägg blev startskottet för nymfernas häckning. Så att holkarna kom upp, alltså. Man har ju märkt att temperaturen har stigit därinne. Troligen har de sett holkar och bon borta hos alla de andra kompisarna. Eller så är det ljuset som lockar... Parningar har skett mitt i vår åsyn. Kan önskan framföras klarare...? När en av honorna värpt ett ägg från pinnen fick vi fart under galoscherna och holkarna kom fram.

En av holkarna behövde repareras. Ena sidoväggen satt lös. Nymferna tjoade och levde när de såg sina hus. Och när de kom upp i dag var det bråttom att välja. Först till kvarn... så att säga. En del vet precis vad de vill.

Sigge och Isadora (överst) valde samma holk som sist. Gillar väl läget i hörnet in mot köket. Pärlvit och Rudolph (nedan) valde helt nytt på motsatta sidan. Gustaf och Lili tog nummer 6 längst bort mot norrväggen. Lillis och Isabell var också med i svängen. Thomas och Sussi skulle prompt ha "sin" holk vid fönstret - deras favoritplats. Pappi och Topsy kunde inte bestämma sig fort nog och halkade efter i kön.

Fixat och klart? Njae, inget att lita på förrän första ägget är lagt. De kan få för sig att byta... Vi får se hur det går. Mot kvällen var alla trötta efter bostadsvisningen. Mycket adrenalin hade pumpat där i några timmar. 

Och här sitter jag och  jobbar med häckningslistorna. Kanarierna har redan kläckta små fjunungar. Sebrafinkarna likaså. Även risfåglarna har fått en väldig fart på bobyggandet och är inte långt efter. Dom kör med en...