Äntligen kom sossarna till skott. Metallbasen Stefan Löfven ska leda S. Bra signal med en ledare från fackligt håll. Borde bli spiken i kistan för M:s sk. ”arbetslinje”. Lite symboliskt också att Löfven är uppväxt i Ådalen!

Lång väntan på tv-inslaget. Somnade i väntan på presskonferensen kl 15. Missade 18-nyheterna. Somnade under Rapport 19.30 Först efter Antikrundan fick vi till det i Aktuellt. Så det kan bli. Kommer förstås mer i morgon när allt är klart.

Värken är över mig igen. Trots att cortisonet trappats ner så sakta det bara gick – på tre månader. Frusen och trött, influensakänsla, feberkänning, lätt mörbultad överallt, värk i vristerna, fötterna, knäna, axlar och nacke, händerna, huvudvärk, ja… tom. öm i revbenen (!). Cortisonutsättning i ett nötskal. Fast det kunde varit värre. Som för två vintrar sen. Nu är det.. överkomligt.

Tog ’uschliga’ bilder hos fåglarna. Borde väntat till en annan dag. Frusen, trött och utan glasögon (trasiga!) brände jag av på måfå, kameran fixade själv. Glömde blixten och hej vad det gick… illa. Duger för att illustrera påbörjad häckning i fågelhuset. Flera ligger redan och ruvar tålmodigt.    Större bilder med ett klick.

Vår ensamme astrildpojke blev lite vilsen när hans sista kompis dog vid nyåret. Riktigt ledsen blev han när holkarna kom upp och favoritplatsen försvann. Han flög då ofta intill finkavdelningen med småfinkarna. Signalerade att han ville dit in. De är ju mer av hans typ.

Nu är han där. Helnöjd. Fann sig genast till rätta. Hittade ny favoritplats. Glad igen. Vi avstår från att skaffa honom kompisar av samma art. Han skulle troligen på grund av ålder gå hädan av stressen med okända konkurrenter. Då mår han bättre med dem han redan känner. Så länge han vill.

Jaha... så väntar ny utryckning till optikern då. Veckoslut och allting... Tur man har reserver - om än rätt skraltiga.

Snön kom, sågs och besegrades. Av både snöslunga och sydvindar. Det vackra snöfallet gav 15 cm snö. Så pass att snöslungan fick provköras. Första gången denna vinter - kanske den enda. Hela garageplan blev ren, vilket underlättade avsmältningen när sydvindarna svepte in. Bara strax över 0 grader men en enda natt med sydvindarna gjorde susen. Snön är borta och gräsmattan lyser grön i solskenet. Efterlängtad solstrimma smög i bokhyllan.

Nya grenar sattes in till kanarier och finkar i går. Spännande. Idag kom bokorgar och holkar upp. Livlig trafik av nyfikna små fötter och näbbar begynte. Alla skulle kolla varje boplats. Redan när vi höll på med detta hoppade kanarierna i och ur korgarna under uppsättningen! Vid kvällskollen hade verksamheten falnat, undra på det… adrenalin och andra hormoner gick på högvarv hela dagen. De var helt enkelt jättetrötta. Endast Lima pysslade så smått med sin inredning, liksom Helmi i andra hörnet.

Esther ligger kvar i sitt tjuvstartade rede på golvet. Hennes ägg är borta (?) men hon kör programmet fullt ut innan hon blir redo för ny boplats. Risfåglarna studsade runt på holktaken i en enda lång bostadsvisning. ”Var är våran gamla holk? Blir detta läget bra, njae… fel utsikt, vi prövar en annan… Hmmm, vad gör vi nu...” så där höll de på. Även sebra- och måsfinkar fick upp sina bokorgar. Innan kvällen stack det strån och stickor ur varje bo.

Avnjöt med förtjusning Jonas Sjöstedts (V) rivstart dagen efter avslutad kongress. Två debatter i radions P1. En på morgonen med Hillevi Engström (M) om sextimmars arbetsdag, en på eftermiddagen med Annie Lööf (C) om klimatet. Han är suverän! Annie Lööf kändes (det var ju radio) trots sitt röda hår allt blekare för varje minut. Hon kved till slut att hon ”inte tyckte om den här ping pong-matchen”. Hur ska hon då klara valrörelsen 2014?

Båda intervjuerna ligger på respektive länk i texten ovan.

Våra kanarier är rent galna i år. Hanarna har aldrig slutat spela från i höstas. Det är vädret förstås… Rullsångarnas drillar står högt i tak. Det nästan skär sig i våra öron. Flickorna blir som tokiga och vill bara bygga, och ja… vilan är väl snart till ända. Det hänger på ett par veckor nu. Vi börjar trappa upp ljuset inför häckningssäsongen med en timme varje vecka.

Esther och Hugo är först på plan. Hon har redan boat i mossan på golvet. Vi ger upp, det går inte att stoppa henne nu. Flera andra är på tårna och väntar på bokorgarna.

Ludde Liten, lessonpojken, äter själv nu. Fjädrarna växer ut och han klättrar och leker. Det har gått bra för den lilla familjen.

För övrigt påbörjades Lilla Husets julgransplundring i kväll. Här följer bilder på några kära granprydnader… fåglar, vad annars ;-)   Klicka för större bilder.

Lille Ludde har sett dagens ljus. Den ensamma lessonbebisen kom ur holken i morse. Först såg vi genom fönstret i dörren hur han gick omkring på golvet för att raskt skynda in i det skyddande mörkret igen. När vi sen kom in för morgonsysslorna satt han uppflugen på pinne. Grattis och hurra, eldprovet gjort! Tyvärr vänder han bort sina vackert koboltblå vingar från kameran, men lät sig förvånat fotograferas. Luddet på magen gav namnet.

Visst har han plockats av mor och far, de som aldrig plockat några ungar förr. Nu har han väl ensam fått alla omsorger som en större kull skulle delat på. Fjädrarna växer ut igen.

Efter några timmar på pinne blev Ludde nog trött i fötterna då han gick in i holken för att sova. Det frestar på att skåda världen. Till natten försvann hela familjen in i holken.

Det var längesen bloggen handlade om våra fåglar. Vi pustar ut efter fjolårets häckningar, vilket faktiskt tar tid och ork i anspråk. Under återhämtningen försöker man syssla med annat som också roar. Julstädningen är nu klar och adventsstjärnor uppe i väntan på julen. Tack vare det ljumma klimatet nyttjas utevoljärerna flera timmar per dag.

    Klicka för större bilder

Tre glada kanariepojkar får illustrera den geist som råder i fågelvoljärerna redan i december. De sjunger mer energiskt än förr om vintrarna (är det värmen?) och lockar honorna att leta boplatser. De korta dagarna håller dock lustarna i schack. Honorna behöver så väl sin vila innan nästa häckning.

En eldig ung kanariehane från årets kullar har rykt ihop med Pricken (t.h. på bilden) så våldsamt att Tore fick flytta in till småfinkarna. Skador vill vi ju undvika.

Väntad garderobsröjning står fortfarande på att-göra-listan medan hallen är upptagen av alla nyköpta kläder. Kunde inte motstå en underbar blå scarf häromdagen, den följde med hem. Och så har lessonparet Papageno och Mamageno fått en liten bebis i sin holk. Vid helt fel tid. De trivs med avskildheten i sin reservbur och roar sig i väntan på ny avdelning. Lille bebisen fotades på andra dagen men har nu hunnit bli åtta dar och ringmärkt. Fotot visar bara ryggen och ena vingen (nedan).

I dagarna har nya bilen hämtats, den röda Clion - Maos Lilla Röda;-) Den står i garaget och kikar blygt ut genom dörren, undrar väl vad som nu ska hända. Tur att den ännu har sällskap av Den Gule - av samma ras;-) Garaget ser ut som en bilsalong;-)                  Klicka för större bilder.

Prövade en ny rätt idag på eget recept, fiskgryta med lax, citron och dill – även Husbonden blev förtjust. Glömde fota i vanlig ordning…

Och rådjuren ’rapar’ ute på åkern bakom huset. Låter som värsta brunsttiden, beror väl på det milda vädret.

Frusen, ömhudad och törstig… julmust är en lisa. Apotekarnes ska de’ va’.

I kväll är verkligen hösten här. Blåst, regn och allt lägre temp. Vi huttrade när luckorna till fågelhuset stängdes. Lite kyla välkomnas å tamfåglarnas vägnar. Värmen har satt fart på hormonerna alldeles för tidigt och dragit igång häckningsbestyr när de istället ska vila.

Lilla Sara, en risfågelhona, hade t.ex grävt sig en fin jordhåla under en tuva i utevoljären där hon låg ruvandes sju ägg. Hellegod, så hon hade kämpat med det fina boet.

Men kära nån, det är ju alldeles fel. Snart blir det kallt och kanske snö och då kan man inte ligga där och frysa ihjäl. Så... sorry, äggen togs bort och en stor sten ’rullades’ för bohålan. Ajajaj – inte kul.

----------- 

Efter fotosessionerna vid datorn vilades en stund vid tv:n, där ’Bonderöven’ Frank alltid är lika underhållande att se. Den unge dansken som vill leva på självhushåll med grisar och getter, och som tillverkar och lagar alla redskap själv. En hemmapappa med sonen på ryggen under arbetet, och som bakar i ugnen medan han snickrar för ugnen står just i snickarboa. En inspirerande eldsjäl och ett energiskt under, men jag anar nästan han blir smalare och smalare för varje program. Dock en höjdare som rekommenderas andra.

------------ 

Kvällens Debatt handlade om kriget inom Kristdemokraterna där inbjudne Marcus Birro kunde sagt betydligt mer om KD:s svek mot sjuka genom sabotaget av sjukförsäkringen. Det kunde han gjort! 

Mats Odell som försöker störta Göran Hägglund för att själv ta över som ny ledare för partiet var med. Just nu minns jag bäst att Odell är en jäkel på att sälja ut statlig, dvs vår gemensamt ägda, egendom men varje människa har rätt till sina bästa uttalanden - även han.

Här kommer en tiopoängare, apropå hans ifrågasatta ålder (64 år), nämligen: ”Ungdom är ett övergående fenomen”. Där satt den. Något för samhället att tänka på!

Må så grankott, som Nicke Lilltroll sa. Hoppas fåglarna ska gilla kottarna vi plockade med hem idag. Vackra, täta, blanka och alldeles nyfallna kottar, endast det bästa är gott nog. Nu ligger de utbredda för att torka lite innan de hamnar i plastkasse för förvaring utomhus så att de inte öppnar sig i förtid.

Vår kära lilla Nacki visade att hon kom på tekniken (på bilder från 2009), annars hade jag knappt trott det. Bildbeviset talar sitt tydliga språk. Naturlig sysselsättning. Hoppas de kommer till glädje i vintermörkret.

Klicka för större bilder

- Voffo gör di på dette viset? Kanarierna var mäkta besvikna när deras favoritplats för gräsryckning var övertäckt. Vi måste nu skydda den nylagda gräsmattan från att bli totalförstörd. (Klicka för större bilder)

Kanarierna har faktiskt största skulden i sabotaget. Det tog några år, men förra gräsmattan blev uppryckt med rötterna. Istället för en mysig grön plätt återstod skogsmark, vid regn en lerpöl. Inte vackert att skåda.

Husbonden hade nu skurit upp färdig gräsmatta och lagt in… äntligen grönt igen. Genast satte plockandet igång. Och de nöjer sig inte med att äta gräset, nej… de är ute efter rötterna! Innan vi sålde årets barnaskara hann skocken vandalisera vissa platser ordentligt och med den här milda hösten fanns nu inget annat att göra än att rädda vad som räddas kan.

Först förstämning. Sedan nyfikenhet… vad är denna gjord av? Sen på’t igen, där tillfälle gives. Attans ungar!

Kanariepojkarna sjunger som galna. Långa härliga hartserdrillar når ända in i Lilla Huset, trots stängda fönster. Det är tryck i dessa strupar. Och flickorna blir som tokiga och börjar bygga. Helmi och Matti letar boplats, Whitney Houston likaså och Flörtis. Tuvalisa hade byggt en vackert bo i utevoljären som jag nödgades riva innan äggläggningen startade.

Esther har legat i inbillat bo på golvet i fyra-fem veckor, en riktigt frögurka det där. Äggen togs bort förstås, hon var duktig nog i våras (tio ungar på tre kullar). Hon får inte förta sig nu. Men hon skulle köra hela programmet - även utan ägg, instinkter är starka. Hon låg standby både när vi fångade in alla ungar före leverans, samt under städningen. Sen en dag kände hon sig plötsligt redo att lämna boet. Och nu deltar hon i gräsryckningen...

Nej, nej, nej! Jag säger NEJ. Flickorna ska VILA nu fram till våren. Basta!