Lille Heffa Fulsöt har nu fått full fjäderprakt och blivit väldigt söt. Han plockades av mor och far i holken (läs HÄR) så att han var mer gam- än nymflik när han kom ut. Det är alltså inte kört om ungarna råkar plockas av föräldrarna. Allt fixar sig när de bli självförsörjande och inte behöver föräldrarnas ibland alltför ’ömma’ omsorger. (Klickbara bilder)

FÖRE                                     EFTER

Äntligen kunde våra lessonpapegojor sträcka ut. Efter att ha lånat ut sin stora härliga voljär till nya nymfpar i över ett halvår fick de nu komma tillbaka. Gissa om de var lyckliga.

Efter mindre än tio minuter var de ute i solen och den friska luften. Tittade sig storögt omkring, flög och klättrade och prövade alla kända sittpinnar. Och försvann ner på marken för att känna gräset under tårna. Oh, vad dom (och vi) har längtat efter detta. De flög ut och de flög in. Utan tvekan. De känner varje tum i den voljären.

Först flyttades inte mindre än 17 nymfer över till sina artfränder i Royal Suite. Ja, de har förökat sig. Gustaf och Lili med sina åtta ungar. Sigge och Isadora med sina fem. Ett piggt och livligt sällskap som håller igång hela dagarna. Nu blir det livat i Royal Suite. Där bor nu inte mindre än 35 nymfer. Vilken syn! De vita risfåglarna var minst sagt förvånade över sina nya rumskamrater.

Ändå ska de bli fler. Pärlvit och Rudolf fick ut sina sista tre ungar ur holken häromdagen. När de äter själva om cirka två veckor är det dags för dem att ansluta sig till flocken. Då blir det 40 nymfer på ett och samma ställe. Åharrejösses.

Långt fram i kvällningen sågs lessonparen ute, njutande av friheten. Men de kom snabbt in i rutinen. Som alla våra fåglar har för vana, gick de in i fågelhuset för natten. Tryggt och lugnt. Och kanariebarnen kikade nyfiket på sina nya grannar. I morgon följer säkert de fyra lessonungarna med sina föräldrar ut. Ordningen är återställd och vi drar en lättnadens suck. Detta var efterlängtat.

Vår lilla Fanny är en liten älskling. Vackert brokig som hon är bestämde vi oss genast för att behålla henne. Senare visade det sig att hon är handikappad. Hon har problem med blodcirkulation i ben och fötter (hjärtfel?). Benen är skrovliga, hon liggsitter på grenarna, klorna växer lite knepigt och får klippas för att hon inte använder dem fullt ut.

Men Fanny deltar i livet, äter av all mat, hoppar på marken, duschar och flyger vart hon vill – fort och bra. Hon är en risfågel, född 2008 och sitter ofta ute om sommaren och njuter i solen. Livet är lite begränsat men hon har livslust. Inte ändar man någons liv för att den är handikappad. Hon har dock varit lite ensam och deltar inte i häckningen.

Och nu är Fanny förlovad. Hon har fått en fästman och beskyddare. Vi kallar honom Blågul efter fotringarnas färger. Han är lite äldre och frånskild. När vi första gången såg honom fria till Fanny med jämfotahopp på grenen tätt intill henne blev vi alldeles tårögda av rörelse.

Fanny blev minst sagt tagen på sängen och sken upp i hela ansiktet. Ja, hon blev rent lycklig. "Oj, han friar – till lilla mig", strålade hon och försökte tafatt hoppa med, trots sitt handikapp. Hellegod, Husbonden och jag blev alldeles varma i hjärterötterna.

Nu syns de allt oftare sitta tillsammans. Blågul har förstått att Fanny är handikappad och tar sin beskyddarroll på allvar. Strax innan denna bild togs hade han klivit fram och motat bort en burdus hane som uppträdde lite respektlöst mot henne. Sen hoppade han tillbaka till Fanny, kröp intill och böjde sitt huvud smeksamt mot hennes och kurrade ett "jag tar hand om dig". Jag fick nya tårar i ögonen.

Även en handikappad har ett liv värt att leva.

Milda makter vilken träningsvärk! Vi har städat alla voljärer i fågelhuset och kunde efter en och en halv timme räta på ryggarna och insupa ljuvligt friska dofter. Gammal guano är borta. Rent grus överallt och anissand som av något skäl får mig att tänka på havsluft. Vet inte varför, men så är det. Ack, vilken fröjd. Så gott som alla holkar och reden är bortplockade.

Äggutfodringen är minskad till ett minimum, nu till endast tre ägg om dagen. Vårens häckningssäsong är underbar men mot slutet känns det lite träligt att mosa sju kokta ägg vareviga morgon i tre månader. Arbetsbördan i fågelhuset lättar något, utfodring och diskning går lite fortare. Nu återstår sommarnes fröjder med fåglar och fågelsång under bar himmel.

Idag fick de fem kanariekillarna lämna Royal Suite och återkomma till flocken. Pavarotti, Bruno, Rusty, Muppen och Ebbe Grön (han som ryckte fjädrar från ungarna) stormade in med fullt testosteronpåslag. Bara för att finna att häckningen är avslutad. Snopet. Ett och annat våldtäktsförsök sågs men det lugnade ner sig efterhand.

Hittills efter häckningen har vi 214 fåglar. Över 100 ungar har fötts, varav 37 kanarier och 20 nymfer, 16 risfåglar, 14 sebrafinkar, 4 lesson och ett 20-tal måsfinkar. Endast ett fåtal kullar återstår.

Kanariesång väcker oss om morgnarna, de är ute redan vid femtiden. Nymferna är lite senare men kommer strax igång. Fast ibland lyckas gårdens pilfinkar överrösta dem i alla fall.

-------

Akvariet har strulat några dagar. Syretillförseln var inte vad den borde och fiskarna var plötsligt inte hungriga...! Några dog. Efter mycket letande i pumpapparaturen är saken löst (växtdelar i insuget). Fiskarna är glada igen.

-------

Och här sitter man mittemellan, alldeles leabruten och undrar vad som är reumatism och vad som är träningsvärk... Det ger sig. 

Här sitter Heffa med mor och far. Fulsöt är mitt ord. Plockade nymfungar är inte vackra men vi älskar dem ändå. I holken såg han mest ut som en rosa broiler från frysdisken. Här är han nyss utkommen och lite mer befjädrad. Nu, några veckor senare, börjar han likna något. Äter själv, leker i repgungan och har suttit ovanpå holken och kikat in på tre efterlängtade småsyskon i nästa kull.

Varför plockar fågelmammor sina ungar så här, undrar man. Det är ju föga lämpligt för avkomman när den lämnar boet. I det här fallet är förklaringen sannolikt att allt gick snett från början. Föräldrarna bodde ihop med en annan flock, kom i bråk om en holk och fick flytta till egen kupé. Uppskattat. 

Paret fann varann, men då fick mor Pärlvit värpnöd, behandlades med värme samt sulfa för säkerhets skull och värpte pga. detta tre tomma miniatyrägg. Långt senare värptes ägget med Heffa i och mamma var nog irriterad över den långa tiden i holk vilket gick ut över den ensamma ungen. Det går inte alltid på räls.

Nu hoppas vi att Heffa snart blir en representabel nymfkakadua och att de tre syskonen slipper samma behandling. (Heffa - kort för Heffaklumpen, elefanten i Nalle Puh. Namnet kommer av att 'effalump' är engelska barns sätt att säga elephant innan de talar rent.)

Åtta nymfkullar har i år sett dagens ljus i Fågelhuset. Väntar ännu på två kullar kvar i holkarna. Ska bli kul när vi sammanför alla till en flock.

En bild säger mer än tusen ord... De första ungarna har växt till sig och kan knappt skiljas från de äldre. Lägger ut en svit med nytagna bilder på sötnosarna. (Klicka för större bilder) Rumpelösa Rut som tidigare fick stjärten bortryckt, har nu fått modifierat namn. 

Nya risfågelungar såg dagens ljus häromdan. Jesses, vad fort dom blev trötta. Många nya intryck på en gång. De hade inte länge varit ute förrän de satte sig att sova. Dagen efter var de redan med i utevoljären. De duktiga knattarna klarade också att följa med flocken in på kvällen.

Äntligen blev en kull på fem (bara fyra på bilderna). Hittills i år har vi bara fått en unge i varje kull. Det här blir roligt att följa. Risfåglar är härligt busiga och har så himla kul tillsammans så nu blir de äldre ungarna glada över en utökad syskonskara. Och fler väntas... vi har just ringmärkt ytterligare tre i en holk. 

Våren står still och med dagens svinkalla vind mortlades äggskal inomhus istället. Krossade äggskal är ett omtyckt kalktillskott för fåglarna. Nu får de kalk genom såväl sepiaskal som kalk i både sten och pulverform. Häckande fåglar förbrukar mer kalk än man tror och när man ändå serverar sex kokta ägg om dagen (till över hundra fåglar) så tillvaratar man såklart äggskalen också.

Genom ugnstorkning minskas salmonellarisken. Då blir skalen sköra och lätta att mortla. Det tog sin lilla tid. Att krossa dem i mortel blir alldeles för tidsödande. Att kavla med mortelstöten gick bäst. Fick flera burkar som räcker länge. (Klicka för större bilder) 

Ingen nymfkakadua ville gå ut i voljären idag. Usch, sa dom och stannade inne. Endast kanarier och småfinkar kämpar på. Sista snön i skuggigaste hörnet försvann i dag men vårtecknen som väntas ur jorden har stannat av. Inga tussilago ens. En enda förskrämd krokus har tittat upp, påskliljor och tulpan står still i utvecklingen.

Däremot ses på fågelfronten ett helt gäng med grönsiskor vid utfodringen. De har varit här i någon vecka… undrar om de stannar för gott. Första gången i så fall. Stararna ruvar tror jag. Ett domherrepar är trogna gäster flera gånger per dag. Grönfink och bergfink har vi också.

Fick en urdålig bild på domherren innan han smet, en något bättre på grönsiskan. Den bästa i sviten blev på bofinken… trodde jag, tills jag fick upp den förstorad i datorn. Bergfink var det ju (t.v.). Så är det på gamla dar… överraskningar hela tiden.