Ännu en film på fåglarna är klar. Nyfilmad. När det tunga oket med insamling och ringmärkning har släppt återstår bara roligheter, dvs. planering för häckning och annat trivsamt hos fåglarna. Ser riktigt fram mot detta.

Fjolåret var ledsamt från början (värk och snö) till slutet (förlamning, vårdsväng och datakrångel) så koncentrationen på 'birdisarna' blev därefter. Det har börjat släppa så smått och nu gläds vi bara åt vår- och häckningsbestyr.

Kunde inte låta bli att testa videokameran nu när jag kan ta hand om filmerna. Nya sekvenser filmades i går kväll när vi skötte om skyddslingarna. Risfågelungarna på filmen, de som flyttat och ringmärkts var ännu trötta men på väg in i harmonin. De upptäcker att alla kompisarna också är med... och DET är en stor tröst.

Blev kvar för länge framför 50-jubilerande Sportspegeln på TV i går så 'klippningen' blev senarelagd. När filmen väl var klar fick jag avbryta. Det var midnatt och man måste ju sova nån gång. Fick ladda upp den till You Tube idag. Trist bara att 'Tuben' inte låter mig välja den förstabild som jag ville ha.

Nu pustar man ut efter 'sista slaget' i Fågelhuset. De vita risfågelungarna från Royal Suite är insamlade och märkta samt tre nymfer. Skööönt.

Ooooh, nu är man redigt trött. Äntligen fick vi samlat in 2010 års fågelungar för märkning. Minst tre månader försenat... gissa om vi väntat på rätt tillfälle. Det här brukar vi göra i september-oktober, men min ansiktsförlamning kom i vägen. Sen kom snön och skottningen, sen jul och nyår... men idag passade allt.

Det tog sina modiga tre timmar. Och då var det bara finkavdelningen vi jobbade med. Vi har sammanlagt plockat med 135 små fåglar i tur och ordning - alla samlades in.

Finkavdelningen delas nu i två, en för risfåglar, mås- och sebrafinkar samt en för kanarierna. Allt för att förhindra störningar under den häckning som komma skall - lika barn leka bäst.

Äldre fåglar fick klor och näbbar klippta i de fall det behövdes. Ungarna märktes med färgade fotringar för att kunna iaktta individerna. Behövs när man sorterar kön, plockar bort någon fridstörare eller vilka som ska säljas.

En grannlaga uppgift, vi för långa listor med olika variationer på ringfärgerna, blå höger, vit vänster eller röd-röd osv. Det kräver skärpta sinnen. Vi har fått till ett fint teawork nu efter flera års träning. (Klickbara bilder m beskrivning)

Ryggarna värkte, munnen var torr som sandpapper, hunger och törst hade vi känt länge... men man kan inte bryta för lunch när som helst, för fåglarna ska inte sitta i sorteringsfacken längre än nödvändigt. Man får hålla ut tills det blir färdigt.

När alla fåglar kommit dit de skulle lämnade vi slagfältet med grus och annat bös på golvet, tomma lådor, handdukar och märkmaterial på bänkarna. Fåglarna behövde vila ut och äta. Så även hundar och vi själva. Städningen gjordes senare. Puh... och gonatt...ZzzZzzZzzZzz

… sa han som hade eld i håret. Storstädningen av fågelhuset denna annandag jul gick geschwint med tanke på vad som väntade. Såg verkligen fram mot alla fina filmklipp i datorn på fåglarna i finkvoljären - från september 2009. 

Strax efter lunch letade jag igenom alla 118 klippen i tre timmar. Valde, planerade och satte igång. Ytterligare fyra timmars klippning och redigering satte sina spår i ömma axlar, men sånt känner man nästan inte under stor koncentration. Förrädiskt. Men himla roligt har jag haft. Och jisses så mycket nytt jag lärt mig.

Har letat runt och hittat alla finesser med övergångar, texter, zoomningar och trimning och allt vad det nu heter. Det blev min längsta film hittills, drygt sex minuter, undra på det efter lång och frustrerande väntan.  

Ute faller snön i fjäderlätta kristaller som gnistrar i lyktornas sken medan Lilla Huset övar på nya jultraditioner. Finns ju annat att göra än att äta hela dagarna… Skönt att kunna strunta i kylan därute, för den verkar ju bita sig fast ordentligt. En frusen själ har fått sig en riktigt kul vinterhobby. Och sen är det så roligt att kunna dela med sig. Filmkvaliteten lär förbättras efter några timmar, enligt You Tube.

Oooooh, äntligen bedtime efter väl förrättat värv. Gonatt bloggen.

Bästa julaftonen hittills. Har roat mig och tagit det väldigt lugnt. Nya datorn är flyttad till kontorets högsäte och har försetts med högtalare. Toppen. Har redigerat en ny film med samma flyt som sist, alla uttalade 'hotelser' och varningar kom på skam. 

Filmklippen spelades in förra hösten när det var så gott om rönnbär. Nymferna kalasade och roade sig i Royal Suite och jag stod utanför och roade mig på mitt vis. Salig över att kunna filma genom fönstret. Därför hörs bruset från bäcken hela tiden. Hade jag klivit in till dem med kameran hade flygfäna satt sig att sova;-)

Men några problem uppstod väl? Inte med filmen, men för övrigt strular det på i känd stil... Ett steg fram och två bakåt... Nu strejkar bildskärmen på gamla datorn. Ändå har den bara flyttats en dryg meter från ursprunglig plats och kopplats in på samma sätt som tidigare. Det som vi gjort alla gånger när den datorn varit hos doktorn. Nu vill det sig inte. Och i den datorn ligger bokföringen och allt annat som nu skulle flyttas över. Bah...  

Färgskrivaren hoppade in galant på Den Nye - utan hjälp (...?..), men laserskrivaren och scannern som är äldre vill inte. Har försökt installera drivrutiner från nätet men där står det bara och tuggar timvis... måste vara nåt fel. Grrr...   Alltid är det något... Tog det med fattning och ägnade mig istället åt det roliga. Enveten som en gris... en julegris;-)

Nu jädrar i min låda... nu står glädjen högt i tak i Lilla Huset. ÄÄÄÄNTLIIIGEEEN! Nu har filmäventyret börjat. Första filmen från Panasonic-kameran är utlagd på You Tube och nu även i bloggen. Det är en underbar sekvens av våra lessons när de frossar i rönnbär. Gissa om jag längtat att få ta hand om den här godbiten.

Efter ett drygt års utbrändhetsvåndor och någon månads extra kval efter ett första samtal med supporten (Panasonic), vilken målade upp STORA problem, finner jag att det var lätt som en plätt - easy piecy japanese - och VAR fanns det "beryktade problemet"...

Nu har jag klippt och redigerat filmsnutten (med det 'besvärliga' formatet AVCHD) i Windows Movie Maker på en halvtimme (skulle inte gå alls), sparat ner den färdiga filmen till datorn på fyra minuter (mot 'utlovade' timmar) samt laddat upp den till You Tube på 20 minuter. What's the problem? What's the big fuzz?

Drömmen lever. Som en kommentar sa: det är julklapp nog.

Nu är det så igen. Bara sex månader sen vi hade snö. Skottandet kändes alltför bekant. Bestämde mig för att inte göra för noggrant. Chansar på att det ska smälta bort, måste ju ha hoppet kvar.

Skyndade mig med bil till Byn innan snön lagt sig och vägarna fortfarande var rena trots att det snöade vågrätt. Kallt i den kraftiga blåsten. Saknade mjölk och potatis och vågade inte chansa på att snöfallet skulle upphöra som utlovat. Snöfall kan vara förrädiska, rätt som det är sitter man insnöad och då vill jag ha grejer hemma.

Kanarierna ger inte upp för lite snö. Ett litet tappert gäng flög ut trots busvädret. Det såg riktigt bekymmersamt när de nästan begravdes i snö. Bilderna togs strax innan jag körde in dem i skymningen.

Lilla Huset har nyss avnjutit Christer Sjögrens släkthistoria i tv:s "Vem tror du att du är". Mycket intressant. Husbonden kunde hållas vaken medelst små handtryckningar i kritiska ögonblick, men nu har han törnat in för gott i soffan.

För övrigt ringdes begravningsbyrån om gravljus efter helgens besvikelse med slocknade ljus. Hörde händelsevis att de sedan 12 år tillbaka säljer gravljus av bättre kvalité än livsmedelsbutikerna. Bra! Nu har ju tåget gått för denna gång, men nästa år köps ljusen där.

Äntligen fick jag samlat in lite mossa till pippisarna. Tre fulla bärkassar räcker inte långt – snart behövs mer. Det är så rofyllt att titta på när de jobbar och trivs, då vet man att de har det bra och mår gott.

Lägger också in hö till dem varannan dag. Hos finkarna försvinner en rejäl tott på två dagar. Bladhöet äts upp, men sebra- och måsfinkarna försöker också bygga med de grövre stråna i nätet. Utan något att fästa i trillar stråna igenom och vi får samla ihop höskräp utanför voljärerna varje morgon.

- Det är det värt - bara de har roligt, brukar jag säga.

Vi samlar oss för att ringmärka årets finkungar (mås- o sebrafinkar, risfåglar och kanarier). Detta har fått bero pga min förlamning och hosta men är nu verkligen hög tid för leverans. Insamling är en mentalt jobbig bit i fågelhobbyn och man måste känna sig i balans för att orka med. I år har jag av hälsoskäl inte kunnat följa ungarna som jag brukar, så det är inte många som döpts. Vi behåller flera men måste kunna urskilja vem som är vem så vi inte skickar bort de vi ska ha.

För andra året i rad har vi haft besök av Länsstyrelsen för kontroll av vår… kennel. En verksamhet som lades ned för 12 år sen – efter en enda kull. Vilka missförstånd det kan bli.

Har de ingen annan att åka till, undrar man. Detta är resursslöseri. Med några enkla knapptryck på Internet kunde de kollat om det alls fötts några kullar - innan dom startar bilen. Och redan i fjol berättade vi hur läget var, men det blev tydligen aldrig noterat. Så nu kom en kontrollant till. Kära nån…

Felet var förstås mitt från början. Jag var så himla nitisk att allt skulle vara rätt så jag begärde TILLSTÅND för verksamheten, något som tydligen inte är så vanligt. Sen går 15 år, och plötsligt blir det en väldig aktivitet - när verksamheten väl är skrinlagd och valparna pensionärer;-) Nu har vi skriftligen begärt att tillståndet ska dras in. Så här ska det ju inte vara.

På så vis har istället fågelanläggningen blivit vederbörligen kontrollerad - två gånger om! Nu fick vi faktiskt en rapport också. Och allt var så bra. Roligt. Man vet ju aldrig med de här myndigheterna. Tänker på Hästamannen och många andra som fått hästar avlivade i onödan.

Rapporten innehöll faktiskt bara goda vitsord: Rena voljärer och gott om sittpinnar och strö. Rent vatten, foder och badmöjligheter. Luften kändes frisk därinne och kompetenta verkade vi visst också, hehe…

Nä, det är inget skryt, bara en lättnadens suck. En rapport man nästan borde rama in. Andra har haft otur med griniga kontrollanter.