Fågelperspektiv

Inlägg publicerade under kategorin Fågelhuset

Av Margus - 24 mars 2011 21:23

Idag lämnade den siste nymfungen från i somras barndomshemmet för vidare äventyr hos kompisar i Årnäs. Deras nymfpojke (som också kom härifrån) hade just blivit änkling. Hans flickvän blev plötsligt sjuk och dog för ett litet tag sen och nu behöver han sällskap. Som tur var hade vi denna kvar pga. en felriktad tå. Han/hon har bott ihop med nymfflocken hela tiden. Nu flyttar han/hon vidare till ny flock. Hej då, lille Nuffe. Lycka till!   (klickbara bilder)

   

Äntligen fick jag smaka smörgåstårta också. Husbonden äter såna där på jobbet lite nu och då, men eftersom man inte kan beställa dylika för enbart två pers blir jag alltid utan. Nu var jag så sugen så tillfället gav sig självt. Underbart.

Och trots att vi var jätteduktiga på att ta för oss blev det kvar en stadig bit till i morgon. Lunchen är räddad.

Av Margus - 19 mars 2011 17:48

Så blev till slut ännu en film från fågelhusets häckningsbestyr färdig. Tröttheten lamslog i ett par dagar, och när Onda Ryggen behövde lugna ner sig efter uppiggande vårpromenad med Sigrid fick man passa på att redigera.

Svårt att välja från 60 klipp och tyvärr sjunger Sigrid under en av sekvenserna... suck! Denna gång har jag dämpat ljudet så den som vill höra allt kvitter får använda volymknappen.


Sökte efter en av mina äldre filmer "kanariebarnen" på Googles. Där får man ju de mest underliga förslag ibland, så även denna gång: "Menade du KANARIEBANAN" frågade sökmotorn beskäftigt...;-)

Det var visst inte alltför tokigt, för det finns nåt som heter så. Jojomän! Kolla själva HÄR. Och så här ser den ut.

Av Margus - 11 mars 2011 23:06

’När kvällen kommer får den late bråttom’ heter det. För en som ständigt lever i nuet är det svårt att summera dagen för bloggen. Hur ska det då gå att skriva memoarerna när man inte ens minns vad vi åt till lunch…


Efter jordbävning och tsunami i Japan ter sig allt annat tämligen blekt. Har följt filmer på webben och förskräcks av syner med fartyg, bilar och hus på drift i vågorna. Tio meter höga vågor, fyra miljoner byggnader som drabbats, stora bränder, kylning av kärnkraftverk som klickar (!), ett ryskt vulkanutbrott och troligen över tusen döda, hörde man i Reuters live-sändning. En katastroffilm… fast på riktigt. Man vill bara vakna upp ur mardrömmen.


Dessvärre horribelt att detta ska påverka våra framtida pensioner. Vi är ju alla beroende av börsen numera och den störtdök visst rätt ner i tsunamivågorna.


Thomas DiLevas önskning i Go’kväll lät hugsvaleligt; en ’katastroffilm’ - fast tvärtom - där allting bara blir bättre och bättre för att sluta i rena lyckoruset. Ja, ibland behövs lite verklighetsflykt... fast det hjälper föga. Livet är som det är, och nog känns det lite som om Moder Jord fått nog.


Flydde verkligheten på mitt sätt genom att rata kvällens Skavlan. Varför pina sig i onödan när två illa gillade personer gästar. Den ene var skidåkaren Northug, den andre nämnes helst icke vid namn. Analyserade istället mina senaste filmsnuttar från fågelhuset – vilket tog lika lång tid. Lägger in några bilder så länge...

      

Nu hoppar kanarieungarna ur bona på löpande band

 

Har i övrigt glatt mig åt Håkan Juholt som framtida S-ledare. Ju surare de borgerliga 'tyckarna' är - desto bättre, säger jag bara. Då kan man utgå från att valet var bra.


På Spåret-finalen blev åstundat rafflande. Finalisterna är såå duktiga. De har i alla fall minnen som fungerar. Jovisst ja, lunchen bestod av stekt ägg, potatis och bacon.

Av Margus - 3 mars 2011 22:10

I Esthers bo är det livaktigt värre. Här matas ungarna inte bara av Esther och Hugo. Boet besöks även av Gulan som dock har eget bo mittemot där bara en unge kläckts. Gulan tycker sig tydligen ha krafter över för fler barn. Inte nog med det... Esthers ungar matas i obevakade stunder även av Pricken. (Suddig till höger i bild.)


Ungarna är ibland så mätta att de inte ens orkar lyfta på huvudet när mamma och pappa kommer. Där står föräldrarna så vilsna och undrar varför inte barnen vill äta... Ja, de ser så snopna ut att mitt hjärta blöder. Men Hugo gör allt för att jaga bort inkräktarna, så att mor kommer åt sina ungar (som på bilden). Ja, man får inte vara för godtrogen...


Tuvalisa ruvar tryggt i enebusken på fem ägg. Hennes första bo övertogs av ett par måsfinkar. Så bestämt och envist att Tuva gav upp om projektet. Hon vilade ett tag och kom igen med detta bo där hon fått vara i fred. Till tak har hon en lägenhet där en familj sebrafinkar häckar.

Där låter det som om matning pågår men man ser inte in alls. Det boet har sebrorna flätat helt själva med mossa och hö. Verkar stort och rymligt inuti, men ingångshålet är minimalt.


Nu händer det mycket i fågelhuset, men ännu är det många fertila honor som inte kommit igång. Det går inte alltid som på räls. Har dom lagt av... eller kommer de igång senare...? Frågor som får sina svar i sinom tid.

Av Margus - 3 mars 2011 21:51

De första risfågelbebisarna kläcktes idag i holk 2. Vansinnigt söta miniatyrpingviner - ja, precis så ser de ut. Vill dock inte störa med kameran.

Vid holk 7 utspelas däremot ett långdraget triangeldrama. Gule-Fule som, namnet till trots, är vår vackraste risfågelhane har nämligen fått två tjejer på halsen. Dels Orange-Blå som han tycks föredra, dels Rosa-Röd som vaktar den tilltänkta holken. En prekär situation som vi inte kan lösa åt dem.

Gule-Fule är änkling sedan förra våren då hans fru plötsligt låg död i holken. Han avstod från vidare övningar den våren, vilket man kan förstå. Vi har undrat vem han nu skulle fatta tycke för. Och så uppstår detta. Stackare...


Han sitter oftast ihop med Orange-Blå och väntar på att få tillgång till den tomma holken. Ja, HAN får gå in... men inte hon. Det sätter Rosa-Röd stopp för. Hon sitter mest och vaktar ingången och gör fula miner åt alla håll. Läget verkar låst.

Det finns en annan ledig holk, men den verkar inte intressant. Vi har till och med flyttat den för att locka bättre, men... nej. Det ska vara DENNA holken och ingen annan. Vi får helt enkelt se tiden an.

Gule-Fule fick sitt namn för att han som ungfågel tog ovanligt lång tid på sig att färga ut. Han behöll sin murriga beige färg långt inpå hösten. En kille man undvek att få på bild, om jag säger så. Plötsligt satt där den stiligaste kille vi sett... VEM var nu detta...? Jo, minsann... Gule-Fule. Namnet behåller han, det berättar en historia.

Av Margus - 1 mars 2011 21:11

Friden har lagt sig över Royal Suite där nymferna nu koncentrerar sig på familjebildning. Alla holkar är upptagna. Honor och hanar ruvar i skift - eller tillsammans. På ledig tid äter, badar och relaxar man. Umgås lite till och med. Alla vet nu sin plats och stör ingen annan. Väntan...


Thomas och Sussie fann sig till slut i rangordningen och tog en av de sista holkarna. Men de skulle prompt köra bort åtminstone ett par. Lillis och Isabell som står allra lägst i rang fick därför flytta till den minst åtråvärda holken inne i hörnet.

        

Klickbara bilder på våra förstfödda från tidigare år

Att Lillis och hans lilla dam efter detta alls lagt ett ägg förvånar. De har hittills inte ens VÅGAT häcka. För ett par år sedan försökte de para sig i stillhet i utevoljären när alla andra låg inne i sina holkar. Men Pappi som då var ’kung’ hörde detta inifrån sin holk blev hemskt upprörd… Han kastade sig ur holken för att komma ut och näpsa sin son mitt i akten. Undra på att denne avstått från vidare övningar…!


Men i år är de en större flock – på sex par. Sigge, Gustaf och Rudolph har tillkommit, ett par kloka herrar i sina bästa åldrar med var sin flicka. Här hade Pappi inget att säga till om så Topsy och han valde tyst sin holk utan att bråka med andra. Det var bara Thomas som trilskades in i det sista.


Lillis är och förblir lillpojken och när ingen tog notis om honom har han tydligen vågat para sig med sin flickvän utan attacker. Jo, vi har sett det med egna ögon. Nu servar vi bara, väntar och håller tummarna.

Av Margus - 23 februari 2011 21:45

Bokfört fågleriet hela dagen i olika omgångar. Husbonden tycker inte det är så noga, men jag vill nog veta vilka fåglar man har eller inte. Särskilt nu när de förmerat sig. Nå… det blir väl klart nån gång. Vad annat kan man göra i den bistra kylan. Längtar oerhört till det mildväder som utlovats. Nåde meteorologerna om prognosens sydvindar går oss förbi…


Fler ungar är kläckta hos kanarierna, och fler ägg lagda hos risfåglarna. Nu går det åt mat... Dels till dem som matar, dels till de övriga som åker snålskjuts på läckerheterna. Det får ju inte fattas till dem som ska dela med sig till barnen!

Hos nymferna är det bara Thomas och Sussie som ännu inte nöjer sig med den holk som återstår. På eftermiddagen när jag kikade in låg alla andra inne i sina hus för att komma undan fridstöraren som prompt ska ha någon av de andras holkar. Tokstolle. Han får väl ge sig till slut.


Oooo, just nu rinner visst kraften ur mig. Dags för nedvarvning. Jobbig dag i morgon.

Av Margus - 22 februari 2011 22:22

Det rycker i ögat alldeles väldigt mycket. Och har gjort så i över en vecka nu. För några månader sen var det 'fladdermöss på hjärnkontoret' när öronnerverna läkte efter ansiktsförlamningen. Sen har kindmusklerna krampat konstant  i en månad - ehuru lätt. Nu (fem månader efter paresen) är det ögats tur. Intressant att följa.

Det rycker under ögat på olika ställen, det rycker på ögonlocket, i yttre ögonvrån, och i ögonbrynet. Det känns som om rörelserna går i vågor över öga och ögonbryn i ett, i ett, i ett. Inte många minuter under en dag som det är lugnt.

Ryck på bara... tänker jag. Läkning pågår. Annat var det när ansiktsförlamningen slog till. Då ryckte det också en kväll, sen gick proppen ur och det var plötsligt dött i halva ansiktet. (Nya besökare kan läsa mer om Ansiktsförlamning i kategorierna till höger.)


Nu kläcks kanariebarnen i fågelhuset. Brynja, Esther, Piggy, Lappia, Flörtis och Neon var hetast på gröten och har legat hårt på äggen sedan bokorgarna kom upp. Nu syns matningsrörelser i bona och jag har i obevakade ögonblick kunnat känna minimala dunbollar där. Extra äggfoder serveras nu två gånger om dagen. Spännande tid. Mycket pyssel. Satte idag upp häckningslistorna där vi fyller i vem som ruvar och antal ägg/ungar.


Kära nån… tredje inlägget för idag. Periodvis kommer inget och inget, sen kommer allt på en gång. Energin på väg tillbaka...? Ändå har jag både varit hos frissan och handlat, samt hunnit med en liten lutare i fåtöljen.

I går blev däremot inget gjort alls. Telefonen ringde hela dagen i ett, i ett. Samtal med goda vänner är trevligt och man får ta det som det kommer. Samt vara glad att det finns folk som vill tala med en…;-)


Räven ropar därute (typiskt i februari) men det vågar man väl inte nämna för jägarna sån klappjakt som bedrivs på dessa stackare nu efter fynden av dvärgbandmask. Räven blir väl nästan utrotad så som de håller på.

Det kan inte hjälpas... varje gång jag ser dem handskas med skjutna rävar på tv tänker jag på våran rävröda Ulrik (snyft) som gick bort för två veckor sen... 

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards