… sa han som hade eld i håret. Storstädningen av fågelhuset denna annandag jul gick geschwint med tanke på vad som väntade. Såg verkligen fram mot alla fina filmklipp i datorn på fåglarna i finkvoljären - från september 2009. 

Strax efter lunch letade jag igenom alla 118 klippen i tre timmar. Valde, planerade och satte igång. Ytterligare fyra timmars klippning och redigering satte sina spår i ömma axlar, men sånt känner man nästan inte under stor koncentration. Förrädiskt. Men himla roligt har jag haft. Och jisses så mycket nytt jag lärt mig.

Har letat runt och hittat alla finesser med övergångar, texter, zoomningar och trimning och allt vad det nu heter. Det blev min längsta film hittills, drygt sex minuter, undra på det efter lång och frustrerande väntan.  

Ute faller snön i fjäderlätta kristaller som gnistrar i lyktornas sken medan Lilla Huset övar på nya jultraditioner. Finns ju annat att göra än att äta hela dagarna… Skönt att kunna strunta i kylan därute, för den verkar ju bita sig fast ordentligt. En frusen själ har fått sig en riktigt kul vinterhobby. Och sen är det så roligt att kunna dela med sig. Filmkvaliteten lär förbättras efter några timmar, enligt You Tube.

Oooooh, äntligen bedtime efter väl förrättat värv. Gonatt bloggen.

 

Berit Elisabet med Dagsländor

27 december 2010 01:44

Djupt imponerad! Och SÅ roligt att både få titta på filmen och höra allt kvitter.
Tack, tack. :)

http://www.belof.se

 

Flanören...

27 december 2010 09:08

Riktigt trevligt me fågelkvittret och aktiviteten med vintern utanför.
Du har kommit en bra bit längre än än många tittarfilmare i Ett med naturen.
Stod mycket i fotolabb förr, så jag förstår vad du menat med att krämporna inte känns när man är engagerad.

http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se

Margus

27 december 2010 15:51

Tack, snälla Flanören! Vi ska inte glömma att jag hade det mycket LÄTTARE än tittarfilmarna då våra fåglar varken är vilda eller fria. Satt bara på en pall inne i voljären, vet du, och fåglarna kunde aldrig flyga därifrån.

 

Väninnan

27 december 2010 14:34

Jag blir glad för att du låter så glad! Vilket jobb du har lagt ned, men ett roligt sådant kan jag läsa mig till.
Underbart att se dessa små vackra varelser plocka, leta, undersöka och äta. Dessutom lever de i nuet och har inga bekymmer för morgondagen.

 

margus

27 december 2010 17:27

Tack BERIT ELISABETH för glada tillrop! Ja, det ÄR roligt att dela med sig. Om bara Gud vill och brôten håller, så får man till det 'in the end'.
Och VÄNINNAN... ja, så borde vi leva allihop, men tänk... då vore vi ju fångar. Hmm.. knepigt det där.

http://margus.bloggplatsen.se

 

Elisabeth

27 december 2010 18:47

Men hallå, vilken fin film, och vilka läckra övergångar...super...lycka till i fortsättning
keep the good work going..

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

27 december 2010 21:43

Tack, snälla du! Det är faktiskt skitkul och inte så himla svårt, bara grejerna funkar. Några av 'skådisarna' i filmen hamnade faktiskt hos er. Känner du igen dem?

 

Ruth

27 december 2010 23:18

Du kommer att bli ett dataproffs med din nya hobby, kul när det blir som man har tänkt sig. Filmerna får jag titta på när jag väl kommer hem.
Kramen

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

28 december 2010 00:11

Ja, det var synd att du inte kan se dem. Men om inte Jorden går under innan dess så ligger de kvar. Kram te'baks.

 

Marianne

29 december 2010 23:40

En härlig film där fågelkvittret gör att man längtar efter vår och sommar igen. För att vara burfåglar så lever era fåglar ett fritt och rikt liv där de får utlopp för sina naturliga behov.
Ha det gott

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...