Det milda gula ljuset i solnedgången sipprade in i Lilla Huset under markiserna och fyllde alla vrår. Efter ännu en blåsig dag njöt Pärlvit och Rudolf ensamma ute i kvällssvalkan. Deras två sista ungar lämnade holken och kom upp på pinne i går. Ansvarsbördan lättar.

Lilla busgänget med 17 sebraungar som satt i reservbur efter ’överfallet’ på Tuvalisas bo, vilket sånär kostat Parveln livet, fick friheten åter i morse. De fick flytta in till nymferna i Royal Suite och dröjde sig kvar ute i voljären till sista stund. Skönt för dem. De ska ju säljas vad det lider, men får roa sig i väntan på övriga sebrabarn inne hos kanarierna. 17 sebrafinkar mer eller mindre… spelar roll?

Ute satt även Pappis lilla lutinoflicka som nyss lämnat holken. Hon försvann modigt ut i går morse med ett gäng risfåglar och tillbringade sin första natt ute i ensamhet. Våra fåglar har annars som vana att tillbringa nätterna inomhus i trygghet. Pappi och Topsy försökte gemensamt få in henne, men hon vågade sig inte genom hålet. Föräldrarna är bedårande när de om och om igen visar barnen hur det ska gå till. De hoppar ut och in, ut och in genom hålet medan de ropar uppmuntrande… ”Så här gör man, se hur lätt det går!” Kanske lyckas de i kväll?

Bloggen lider just nu av ’kreativ krasch’. Stora Tröttheten medför att foto och film - det roligaste jag vet - inte lockar alls. Energin är slut... igen. Märkligt tillstånd. När hjärnan haft för många processer att bearbeta stänger den av - det kvittar om intrycken varit av jobbig eller rolig karaktär. Men… utbrändhet brukar ju gå över, tycker någon. Du behöver komma ut, menar en annan.

Hmm… kanske var det bokföringen som var droppen i bägaren? Det nya programmet? Alla manualer som skaffats? Möjligen tar sjukdomen sitt? De förhöjda levervärdena? Cortisonkuren? Håhå jaja. Bara att bida sin tid och säga som Husbonden… ’det ordnar sig’.

För övrigt har kungen ställt till det igen. Det känns inte längre seriöst med en statschef som saknar omdöme av denna grad. Att han varit på strippklubb är ju ställt utom allt tvivel – om inte kunde han ju bara sagt NEJ. Så går det när ’di konglige’ ska försöka vara folkliga – ingen paradgren för stela bernadotter.

Att försöka låtsas att man inte vet vad hela landet talar om är inget lyckat sätt att vara ’för Sverige i tiden’. Hela storyn är istället ett utomordentligt bevis på hur dumt det kan bli när titlar ärvs. Till och med rojalisternas främsta argument är förbrukat; detta bidrar INTE till en positiv bild av Sverige.

Poolen i kanarievoljären ser minst sagt knepig ut. En högst tillfällig lösning, det lovar jag. Så här kan det ju inte se ut.

Här gör man sig till och skaffar en ny swimmingpool till fåglarna. Med följd att de vägrar gå över poolkanten. De har suttit på kanten och tittat längtansfullt ned i böljorna, på sin höjd druckit några klunkar. Men se bada... nähä då. Inte i den baljan, tyckte de. Och kanarierna som ÄÄÄLSKAR att bada.

Tanken är att vi ska göra ett finare bad, med fontän eller åtminstone tillrinnande färskvatten och avtappning till dammen. Vi hittade ett badkar som skulle passa...

Fåglarna var skeptiska. Det är väl sunt med försiktighet, men detta var löjeväckande. Det gick en dag, två, tre... en vecka. - Nejdå, här badar vi inte! Till sist tyckte jag synd om dem och flyttade in det gama badkaret i det nya, därav den knepiga anblicken. Bums kastade de sig i böljan blå - efterlängtat. Köbildning.

Nå, vi ska nog lirka med dem så att det funkar. De kommer att älska sitt nya bad. Så småningom.

Den här tiden finns mycket att glädjas åt. Om man bara ger sig tid att titta noga. Naturen växlar skepnad efter hur sol och skuggor samverkar. Strax är blommorna vackrare än stunden innan. Apeln var som allra skönast i soluppgången. Dagen efter fälldes blombladen. Här är några av mina glädjeämnen.

         ringblommor på G             luktärter in spe               ögonfröjd

ögongodis - vars namn jag inte vet

Parveln växer så det knakar. Flörtis är lycklig och en duktig fostermor. Nyfikna fridstörare hackas på hjässan för att lämna den lille i fred. Nu kikar han över kanten på omvärlden. Om en vecka bör han vara ute. Alla väntar vi på honom, sist i raden av ett 40-tal födda kanarier. 

Sebrafinkbarnen samlas i kindergarten i ett hörn. Där ligger de och myser mellan matningarna. Ett oemotståndligt motiv. En måsfinkunge tyr sig till dem.

Mycket tekniksnack på Fotoklubben i kväll. Intressant. Besöket där är också nåt att glädjas åt.

Kvällen ägnades åt samtal med kompisen AL. Måste ju följa upp hur hennes fall hos 'förkränkningskassan' fortlöper. Sist blev jag matt, fick tryck över bröstet och blev kräkfärdig över behandlingen. Nu... gråtfärdig av uppskattning.  

Nähähäedå, inte så att saken ordnats. Långt därifrån. Nej, jag blev rent lycklig över att AL är så klipsk, så ihärdig, så socialt kompetent och fortfarande har psyke och energi att själv kunna driva sitt ärende. För nu går skam på torra land...

FK:s "specialistutredare" hade inte ens läst papperen i AL:s ärende. Man hade bara TROTT alternativt TAGIT FÖR GIVET att det - trots 16 månaders arbetsförmågebedömning - var ett nytt ärende när man tänkte avslå hennes begäran om sjukpeng. Bara så.

AL letade sig fram till den spydiga handläggarens chef och kopplades strax vidare till specialistutredaren vilken togs på bar gärning under samtalet. Utredaren trodde att AL var ett nytt ärende som skulle till arbetsförmedlingen direkt.

- Du har alltså inte läst handlingarna, konstaterade AL sammanbitet. Lång och talande tystnad uppstod! Va!? Nu ska denne göra detta - brådskande - och sedan höra av sig. Möjligen finns ett hopp där.

Man blir både chockad och knockad av denna insikt. Ett gravt tjänstefel först och främst. Hur många andra personers liv har denna utredare på sitt samvete? Hur många har måst lämna sina hem på grund av sådana utredare? Hur många har blivit ruinerade, hamnat hos socialen, 'pinats under Pontius Pilatus och korsfästs' med denna nonchalans?

Hur många andra sjuka har AL:s sociala förmåga, kunskap och inhärdighet? Inte många. Framför allt inte efter nio års försäkringskassestress och med svåra sjukdomar som tär på energin. När jag tänker på alla dem snörs strupen åt och gråten sitter i halsen. Många går bara under. En del tar sina liv.

----------------
För detta har 'Herr Reichfeldt' erhållit guldmedalj "för sina insatser för en social marknadsekonomi". Utdelad i Tyskland, av alla ställen...  Vad som ovan relaterats är alltså medaljens baksida.

Finalen i Mästarnas Mästare var gastkramande. Har väntat hela dagen. Det var ingalunda säkert att Den Store Favoriten skulle vinna, men när man såg honom utöva nån slags Yoga i gryningsljuset väcktes hoppet igen. Och Stenmark gjorde det - igen!

När bergsklättringen vanns av Anders Limpar förstod vi att det inte skulle bli lätt, men när Stenmark staplat stenar och lagt pusslet var det fajt. Att gå på klossar i grus kräver balans, och det är väl något av Stenmarks paradgren. Icke desto mindre rafflande.

Han är bara makalös, allas vår Ingemar Stenmark - 'utomjordingen'. Grattis! En mycket värdig vinnare. Och som Limpar sa: "Han kan allt". Det var hur som helst en ovanligt trevlig omgång av MM allt igenom. Hög klass.

Stor lättnad spred sig i Lilla Huset. Segern har just firats med extra kaffe, choklad och chilinötter. Samt säsongsstarten av Lark Rise - svårt att fokusera om där, men hjärtklappningen dämpades. Den är så skönt vilsam.

För övrigt vilar bloggen några dar. Kreativiteten är tillfälligt nedsatt och nya bokföringsprogrammet har tagits i bruk. Nytt och nytt, förresten... har haft det sen 2002 och inte orkat förrän nu. Det krävs energi för att lära om;-)

- Du begriper inget alls – du har ju inte ens någon sjukvårdsutbildning. Jaså minsann, du har tre år på universitet… Och hur långt räckte det då…!? Varför startar ni inte koncentrationsläger istället och gasar ihjäl oss med en gång?

Ironin sprutar. De hårda orden kommer från min sjuka och utslitna kompis AL. Hon slåss som ett jagat djur instängt i ett hörn. Hon kämpar för sin rätt till sjukpenning, sitt människovärde och sin integritet. Som drabbad och utsatt har hon ALL RÄTT att ge tillbaka. Efter nio års pina under ’förkränkningskassans’ piskor och klubbor.

För nu börjar det om…

AL har gett allt i kampen för sin överlevnad och är totalt utsliten efter lång arbetsförmågebedömning på 25% tid. Hon riskerar att när som helst drabbas av stroke eller hjärtinfarkt på grund av försäkringskassestress. Hon har kört hela programmet – till vägs ände.

Hon är bedömd och utredd. Hon har av lokal FK-handläggare och AF-dito BEORDRATS att sluta arbeta (läs HÄR) efter 16 månaders prövning och sjukskriva sig till 100 procent. Man har sett hur hon försämrats.

Hon har läkares stöd i nytt intyg (arbetsfömågan är NOLL under avsevärd tid framåt). Sjukskrivningen är förberedd genom att FK har sett över sjukpenningnivån.

Hon ska äntligen få vila upp sig och läka. Hon har varit hemma i ynka fjorton dagar. Hon sover och orkar ingenting. SÅ KOMMER NÄSTA BOMB i brevlådan!

- Vi överväger att avslå din begäran om sjukpenning då du inte är tillräckligt sjuk. Du uppmanas gå till läkare för bättre sjukintyg. Du ska också infinna dig på arbetsförmedlingen… osv, osv...!

Man tror inte det är sant! Ett Moment 22. Ett standardutskick från en ny handläggare på FK. En som inte läst utredningen om arbetsförmågan från de lokala handläggarna. En som inte heller tänkte göra det. En som visste bäst själv. Och ”bara följde regeringens regelverk”… och är sin egen gud.

- För helvete, LÄS PAPPEREN MÄNNISKA, väser AL mellan tänderna.

Var går gränsen för hur man får trakassera och förfölja människor i vårt land?

Med tårar i ögonen och utmattat psyke tvingas jag som medmänniska se hur min vän misshandlas. Jag vill och känner att jag borde göra något. Vet bara inte vad. Ingen lyssnar.

Mitt samhälle som jag varit så stolt över – VÅRT samhälle – har förändrats till en känslokall förföljarmaskin som i blint raseri piskar och slår på de svagaste. Som lockar och hotar, som hånar och hatar och förnedrar dem som är maktlösa.

Vi talar om ’förkränkningskassan’ där varje handläggare är sin egen gud, där ingen samordning eller kommunikation förekommer, där all bevisbörda ligger på den oskyldige. För att den borgerliga alliansregeringen spridit myten om ’det sjuka Sverige’ och känslokallt slagit sönder alla tankar om medmänsklighet.

Fy fan. Måtte det rödgröna blocket få majoritet i nästa val. Så här behandlar man inte människor. Det räcker nu!

Vem bryr sig om islänningarna dessa dagar? Våra nordiska bröder och systrar framlever just nu sina liv bokstavligen i skuggan av det största vulkanutbrottet på 100 år. Vad gör nyhetsmedierna…? Pratar om FLYGTRAFIKEN!

Fåglarna tystnar. Ett par hundra kilo fjällröding dog i en fiskodling. Döda får har påträffats på en gård. Askan letar sig in överallt, genom stängda dörrar och fönster.

Den orsakar huvudvärk, sticker i ögonen, svider i näsan och fastnar mellan tänderna. Den kan ta tid att tvätta bort helt och hållet, och blir ofta kvar som ett minne för livet. Den fortlever i kameraobjektiv och tangentbord som ett krasande.

Dag ut och dag in ältas istället denna flygtrafik. Varje litet inslag om Island berör islänningarnas situation på ett par sekunder för att sen… ”nu övergår vi till Landvetter” … eller meteorologerna… eller nåt annat som har med flyget att göra. Sanslöst.

Svenska folket har nog matats mer med jordbävningar, översvämningar och tsunamier på andra sidan jordklotet än vad vi får reda på om vårt nordiska grannland. Under all kritik.

Det var illa ställt med rapporteringen redan förra året vid Eyjafjallajökulls utbrott. Här satt vi och undrade: hur går det med djuren? Med människorna? Med byggnaderna? Hur mår dom? Hur har dom det? Kostnader? Konsekvenser? Odlingar? Turistnäringen? Hur funkar sjukvården i mörkret?

Nu sitter vi med samma frågor när Grimsvötn aktiverats. Inget får vi veta… INGET. En frustrerande nonchalans från nyhetsmediernas sida som bara tjatar FLYGPROBLEM. Jo, visst… flyget är också viktigt, men knappast viktigare än människorna på Island. Detta har jag nu framfört hos SVT – om någon bryr sig.

En tröst i nyhetstorkan är den fantastiska Islandsbloggen. Här finns allt. På svenska. Privatfilmade videosnuttar om hur det ser ut och info om hur vulkanutbrottet fortskrider, dag för dag. Webbkamera vid Grimsvötn. Länkar till artklar i svensk press. Men SVT gör förbannemej ingenting. Tack, Islandsbloggen, för denna service!

Bloggen varken kan eller vill undanhålla besökarna denna godbit. Smaklig måltid!