Uppe med tuppen är Lilla Huset då och då. Kvart i fem var jag på benen och klädd en morgon. Och strax gol grannens tupp så det ekade över nejden. Korna kom för att äta frukost utanför staketet och det var så vackert att filmkameran åkte fram. Det kunde inte bli mer idylliskt än så.

Tänk… så här levde de förr. Våra förfäder. När de flesta var landsbygdsbor och sysselsatta i jordbrukets näringar. Man vaknade med tuppen i soluppgången och strävade sedan på tills det skymde. Ett idogt knogande i lugn och jämn takt. Utan stress. Är säker på att de då och då stannade till och iakttog tillvaron. Insöp dofterna och ljuden. Som jag denna morgon. En syn och upplevelse som blir allt mer ovanlig. Den sparas nu i mitt minne – och på DVD inför tiden på äldreboendet.

Tuppen var denna morgon oerhört energisk. Gol i genomsnitt var tionde sekund under den kvart som filmningen pågick. Och tur som en tok hade jag med korna. Nu är de flyttade till annan hage. Det gäller att gripa tillfället i flykten.

Men i morse måste tuppen ha försovit sig. Han gol inte förrän vid åttatiden när vi stack ut på en cykelrunda.

 

Berit E

30 juli 2014 21:11

En sån tur att du grep det här tillfället i flykten! Blev ju en helt underbar liten film.
Säkert hade våra förfäder många sköna upplevelser och dagar. Men också ett förfärligt slit, och vädergudarna var inte alltid nådiga. Ibland gällde ren svält.
I det stora hela var säkert ändå livet på landet bättre, på alla sätt, än arbetet i städernas då förfärliga fabriker.

Men din idylliska morgon värmer verkligen hjärtat. Alldeles extra värmer det att korna har kvar sina horn. Intakta. :)
De är så vackra, "dina" kor"!

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

31 juli 2014 00:05

Ja, vi får inte glömma det där med "svälten och nöden" vilket för 'vanligt folk' kanske var lika slitigt i stan. Som du skriver. Men lantlig idyll gav balsam för själen, fast de kanske inte satte värde på det som vi - det var ju självklart för dem...
Hornen är vackra. Men det händer också skador... emellanåt.

 

Elisabeth

30 juli 2014 22:47

Underbart rogivande kofilm

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

31 juli 2014 00:06

Jag sparar på mig sånt där för att njuta av på ålderns höst :-)

 

skogsfun på dal

31 juli 2014 10:09

Visserligen ingen tupp men mycket annat som gal* här om morgnarna. Galning kan man kanske vara själv som lever likt förfäderna ;-)

Filmen har jag kommenterat på tuben och Fb, fin är den.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

31 juli 2014 22:11

Galningar är vi nog lite till mans, men det piggar upp :-) Tack för kommentarer Skogsfrun - de är så välkomna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...