28 grader är för mycket. Även i vanliga fall, men särskilt som förkyld. Medtagen och tungandad släpar man sig fram mellan olika platser i tillvaron. Mest inomhus. Hostande, snörvlande, nysande, öm både här o där. Bäst mår jag i stående - men det är ju omöjligt… en hel dag. Måltiderna blir knepiga. Ändå mås här bättre än i förrgår – särskilt efter att jag fann Symbicort som skrevs ut vid likartade symptom 2012. Jisses, vilken lättnad!

Kvällen har nu nått den nivå när det är svalare ute (23) än inne (24). Dörrar och fönster öppnas. Dofter från blommande trädgård förstärks om aftonen så pass att de kan anas även av sårig näsa. Just nu tacksam att korna inte går utanför – inga flugor.  

Trädgården besöks av så många nya fågelungar att vi inte hinner artbestämma alla. Olika och nya läten hörs från tiggande ungar i buskarna. Inte orkar jag fotografera heller. I fågelhuset har sista holken tagits ned, alla 18 risfågelbarnen har hoppat ut. Ovanligt lugna i år – tänk att sånt kan variera…

Och tänk så mycket planer man har inför sommaren… i all stillhet och ofta outsagt, men ändå. Och tänk så mycket som ställs på ända för en sommarförkylning. Förra gången höll det i sig i tre veckor – då var det november.