Uppe med tuppen är Lilla Huset då och då. Kvart i fem var jag på benen och klädd en morgon. Och strax gol grannens tupp så det ekade över nejden. Korna kom för att äta frukost utanför staketet och det var så vackert att filmkameran åkte fram. Det kunde inte bli mer idylliskt än så.

Tänk… så här levde de förr. Våra förfäder. När de flesta var landsbygdsbor och sysselsatta i jordbrukets näringar. Man vaknade med tuppen i soluppgången och strävade sedan på tills det skymde. Ett idogt knogande i lugn och jämn takt. Utan stress. Är säker på att de då och då stannade till och iakttog tillvaron. Insöp dofterna och ljuden. Som jag denna morgon. En syn och upplevelse som blir allt mer ovanlig. Den sparas nu i mitt minne – och på DVD inför tiden på äldreboendet.

Tuppen var denna morgon oerhört energisk. Gol i genomsnitt var tionde sekund under den kvart som filmningen pågick. Och tur som en tok hade jag med korna. Nu är de flyttade till annan hage. Det gäller att gripa tillfället i flykten.

Men i morse måste tuppen ha försovit sig. Han gol inte förrän vid åttatiden när vi stack ut på en cykelrunda.