Bättre en än ingen… kråkunge i höga aspen, alltså. Från nya uteplatsen hördes små kråkläten så diskreta att de knappt kunde definieras. Där satt två ungar tillsammans och viskade försynt efter föräldrarna. Deras huvuden vreds åt alla håll, liknande små periskop som vreds hit och dit. Turligt nog var en kvar, trots att kameran hämtades. Bättre en än ingen…

- Gokväll i stôva, sa korna och strövade förbi i svala kvällningen, repandes munfullar av vitklövern som doftat så gott i flera veckor. Det är lite synd om korna ute bland flugorna i denna värme (27 grader). Se bara hur de ser ut runt ögonen.  De skakar sina huvuden, flaxar med öron och svans, då och då slängs tungan upp på ryggen för att få bort någon insekt. Det är inga vanliga små myggor som slår följe med korna utan blinningar och stora bromsar som biter så det känns, jag lovar. Flera på en gång. Ständigt detta krypande på deras kroppar och ansikten.  

Klart att de ska känna dofter, regn och blåst, och frisk luft i näsborrarna. Klart att deras klövar ska fuktas av regnvåta ängar och trampa mjuka marker. Klart att de ska beta naturligt av den godaste ängsbuffén - bara att välja och plocka. Men att få komma in i en skuggig ventilerad ligghall under den värsta middagsvärmen vore inte fel. Och varför inte en heltäckande brynja. Hästar har ju… ;-)

För övrigt gjorde barndomsvännen Eva-Britt ett nedslag under fyra timmar. Mycket resonemang om hennes getter och en ny bock som hämtas i augusti. Men v a r f ö r fotade jag inte hennes egenhändigt sydda lilla getgrimma… som medfördes för visning???