Valborg skadade en framtå för en vecka sen. Foten svullnade. Sen gick hon in i en buske och gömde sig. Hon har fångats in och fått sulfa vid två tillfällen. Det är allt vi kan göra. Tiden får utvisa om inflammationen hävs eller tar överhand. Stackars lilla Valborg… Vi känner verkligen med henne. Man kan lätt tänka sig att foten värkt och dunkat. Hon har säkert haft både feber, muskelvärk och huvudvärk. Men hon är inte ruggig eller slö. Blicken är pigg.

Den inflammerade foten var tre-fyra gånger tjockare än normalt. En liten fågelfot är normalt bara benig, men nu var den röd och svampig. Den skadade tån var svart och ihopkrympt. Att hon söker vila och avskildhet är smart – en hona blir annars alltid uppvaktad av envetna hanar. Energin ska gå till läkningen nu. I den solbelysta busken har hon fått värme, vilket sjuka fåglar ska ha. I annat fall skulle vi satt henne under ’gresalampan’ då infravärme värmer på djupet. Och sulfan har antibiotisk funktion. Därtill är hon kvar i sin normala miljö, vilket också är bra. Instinktivt har Valborg gjort alla rätt.

Vi följer dramat dagligen. Kollar ner i busken att hon lever. Och att hon kommer ut varje dag och äter något. Ett samförstånd oss emellan - hon ser att vi har uppsikt, och får ligga kvar på den plats hon själv valt.

Fröer på marken runt busken gör att hon har nära till maten. Hon såg när jag spred dem och lade ut strån med frövippor som de älskar. Genast var hon framme och åt av godsakerna. Med god aptit. En fågel med den blicken avlivar man inte. Hon v i l l överleva detta. Hon ska ha sin chans. De senaste dagarna har hon varit inne vid matskålarna och ätit sig riktigt mätt. Då går det fort, och sen lika snabbt ut till busken igen. Vi håller tummarna för Valborg.

Vi erinrar oss hur det gick för Nacka, kanariepojken som amputerade två tår på sig själv och blev helt frisk igen. Så vi vet att det k a n gå vägen.

 

Berit E

13 juli 2014 14:16

Tranor i kohagen - en upplevelse! Fina goa marsvin. Någon sorts leende över Helige Andes Bank - hehehe...
Men lilla Valborg - här håller vi tummar och tassar. En så tapper liten varelse.
De är helt fantastiska, våra vänner i djurvärlden. Oavsett de har fyra fötter på jorden eller vingar i luften.
Hoppas det går vägen för henne!

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

13 juli 2014 23:44

Du är en av de få som hajat detta med Helige Andes Bank :-) Tänk, jag har inte sett att nån annan skrivit en rad om detta fåniga namn på en bank...
Tapper är ordet för dessa små fåglar som bara v i l l leva. Delad oro är lättare att bära;-)

 

Väninnan

13 juli 2014 20:08

Att man ska få så många tankar runt en sådan liten individ som Valborg. Hon kan ju inte be om en Alvedon precis, men då är det tur att ni som är "vårdnadshavare" vet att en sulfabehandling kan vara lämpligt att sätta in. Hoppas av hela mitt hjärta att foten redan nu har börjat att läka.

Margus

13 juli 2014 23:46

För egen del skulle jag vilja sätta in morfin på henne, om jag hade. Kunde jag, så hade man väl opererat också, hehe. Det är så futtigt att bara v ä n t a och se. När hon är så pass pigg borde hon ju vara bättre, är en from förhoppning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...