Göteborgs Nya Elementarläroverk - kommunal flickskola, var min skola i 13-16-årsåldern. Den mest intensiva perioden i en ung människas liv. 1962-65 var en särskilt laddad och spännande tid för ungdom med ökad frihet och popmusik som bara vällde fram i en veritabel explosion.

Nästan alla mina skolminnen är från just den tiden, energin var svindlande och gränslös, frestelserna omätliga, allt skulle prövas och granskas. Koncentrationen var skarp men låg dessvärre på allt utom skolarbetet vilket satte sina spår.

Fram tills nu trodde jag mig vara ensam om alla B:n, BC:n och C:n men har på ålderns höst fått tröst. Elevlistorna från Regionarkivet beställdes för att testa minnet på klasskamraternas namn. Utan min önskan hängde vissa betyg med på kopiorna, nu till stor glädje. Lättad konstateras att jag ingalunda var ensamt svart får - en senkommen upprättelse.

Att skolan faktiskt var så vacker hade jag sånär glömt. Bilderna från Riksantikvarieämbetets Bebyggelseregister fick mig att minnas… ja, visst ja! ”Men gick du i skolan i ett slott!?” utbrast Väninnan. Skolan i nyrenässansstil stod klar 1889 då elementarläroverket, grundat 1867, flyttade in. Ingen mindre än Carl Larsson hade målat alla trapphallens väggar (och till och med dörrposterna). Verket kallade han Den svenska kvinnan genom tiderna. Inget jag hade tid att sätta värde på då.

Dock minns jag 80 procent av namnen i den 32-hövdade klassen. Och den ’roliga timme’ där jag gjorde en hysteriskt modig imitation av alla våra lärare, inklusive klassföreståndaren Brita Leffler som faktiskt tyckte det var roligt! Att jag bara vågade…!

Imitationen omfattade bl.a Frau Strube, en barsk och fyrkantig tant med bacillskräck (undra på att nästan ingen lyckades med tyskan). Och mysiga 'engelskagumman', Hultman... som med stor inlevelse berättade om små gulliga halmtakstäckta cottages i gamla England (typ Midsomer).

Vårt pampiga traditionella stjärngossetåg ner till aulan med sina mörkbruna 'kyrkbänkar' är ett annat minne. För att inte tala om den otillåtna luciatraditionen när alla skolans flickor sprang i långdans ut och in genom alla salar på intilliggande Vasa pojkläroverk - inte populärt hos rektorn.

I tobaksaffären intill skolan köpte jag mängder av vykort på hästar. Strax intill fanns lämplig port för smygrökning. Har också många roliga minnen av klasskamraterna. En härlig tid i våra bästa år.

Och när Beatles slog igenom drog klassen varje rast ner till gymnastiksalen och slängde vinyl-LP:n på grammofonen (med gympalärarinnans goda minne) för att bugga till Please Please Me och Love Me Do. Det tog en ände med förskräckelse
när rektorn fick vetskap om saken. Ack, ljuva ungdomstid…

 

Ruth

11 augusti 2011 23:17

Så fint Läroverket är, vilken konst, har aldrig hört tals om denna pampiga byggnad. Det fanns ju andra saker som var roligare en att plugga, det var ju inte lixom prio nr.1 Det är roligt att blicka tillbaka på den tiden, många minnen kommer fram som får en att både fasa och dra på munnen.
Kram och tack för ett intressant inlägg.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

12 augusti 2011 07:35

Det finns gott om imponerande byggnader i större städer, och de flesta är av gammalt datum. Det finaste är att de står pall än. Viktigt att byggnadsminnesmärka dem så inte rivningsivern tar överhand.
Fasliga minnen ska man försöka glömma, och i ljuvt minne bevara de fina;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...