Tänk om jag bara haft kameran där... Vågade inte ens röra mig i ögonblicket. 'Örnen', förlåt... ormvråken hade stenkoll på mig, så jag blev där jag var - på farstun. Förstelnad. Mäktigt.

Ormvråkar har vi gott om. Dagligen seglar de omkring på höga höjder runt Lilla Huset med årets ungar höggljutt tjutande, piiiijuiii... I stora cirklar glider de uppåt på varma luftströmmar utan att röra en fena. I nästa stund fäller de in vingarna och dyker likt torpeder ned till lägre höjd för att kanske ryttla i någon minut.

Än har vi inte sett dem ta något byte, men de lever tydligen gott här med lyckade häckningar varje sommar. Husbonden fick nöjet att se en av ungarna på nocken till fågelhuset för en vecka sen. Gissa om jag var avundsjuk, det händer väl aldrig igen... men si, det gjorde det.

Hade just avslutat ett telefonsamtal när jättevingarna dök upp över nocken inför landning, på exakt samma ställe där Husbonden sett den. Så nära! Så stor!

Krisch, lät klorna mot takpannorna. Vingarna vecklades in på solfjädersvis. Fransiga fjädrar på huvud och hals fladdrade lätt i vinden. Reslig och stolt. Tiden stod still. Örnblicken mötte för ett ögonblick min egen. Den skarpa kroknäbbsprofilen var magnifik när han såg sig omkring. Så lättade han på nytt, 'bred dina vida vingar', rundade på låg höjd Lilla Huset och steg åter till väders.

Mamma Mia...! Vilken grej. Örnkänsla! Höken, släng dig i väggen, den är ju liten.  Undrar då hur ett möte med en riktig örn skulle vara.

Ormvråken är aldrig intresserad av våra fåglar, de jagar tydligen bara fältvilt. Nymferna ser lätt skillnad på vråk och hök i luften. Det märks på reaktionerna. Detta var uppenbart en unge som utforskade miljön - eller behövde vila. Maffigt.

En parentes. En viktig sådan.

Kulturkrönikan, nämnd i föregående inlägg, om barn som skyr skogen förtjänar en bättre redovisning. Hörde att min inbäddade spelare inte alltid fungerar i alla datorer. Så HÄR KOMMER DEN... med både utskrift och länk: 

Nedan ett fullständigt citat från Johannes Ekmans brandfackla till Kulturkrönika söndag 2011.08.07 ur Sveriges Radio P1:

"

2000-talets svenska barn är avskärmade från skog och mark. Bokstavligt avskärmade i elektronikens inomhus- och underhållningsvärld. Natur blir alltmer onaturlig, konstaterar Dagens Industris weekendbilaga i ett reportage. De vuxna går i spetsen för synen på skog och vildmark. Skogen kan möjligen locka om den kryddas med tävlingsinriktad vildmarksaction som toppas med årgångsvin och trerätters middag, noterar Dagens Industri och citerar sjuåriga Signe som tycker att skogen är ofräsch i förhållande till köpcentrets lockelser. Skogskulturforskaren Lars Gardell bedömer att skogsbesöken i landet minskat med en tredjedel sedan 60-talet, barn står för största minskningen. Gardell finner inte länge några skogskojor byggda för eller av barn som också överbeskyddas av en vuxenvärld som ibland tycks se varje skogsdunge som en härd för endera smittbärande fästingar eller lömska pedofiler.

Friluftsfrämjandet försöker tappert skapa familjegrupper för naturutflykter för att aktivera den alltmer bekväma och elektronikförslavade nutidsmänniskan. Forskningsprojektet Friluftsliv i förändring tillkom 2006 för att analysera förändringarna av fritidsvanorna i landet. Många tycks skämmas över sina få kontakter med natur och vildmark och överdriver i enkäter sitt friluftsliv.

Doktoranden Mattias Sandberg som forskar om barns förhållande till naturen konstaterar att barn har en intuitiv fascination för djur och natur men alltför sällan får stimulans från föräldrar att utveckla intresset. Scoutrörelsens generalsekreterare Maria Graner finner att dagens barn, förutom de allra minsta, alltmer efterfrågar rollspelsinriktade mysterieläger eller Harry Potter-hajker för att ta sig ut i skog och mark.

Svenska Turistföreningen uppfattas allt oftare som en tråkig och bokstavligen mossig inrättning. Planer finns nu, enligt Dagens Industri, på framtida sk ”glamping”, anläggningar för lyx- eller glamourcamping.

Nackareservatet utanför Stockholm lockar med akrobatliknande balansövningar på stålvajrar högt mellan tallstammar, enligt reklamen idealisk för företags sk ’team-building’. En svampplockande äldre dam uttryckte i sammanhanget en oro för att plötsligt få ett blivande direktörsämne neddimpande i huvudet från en talltopp.

För ett par år sedan utkom den amerikanska debattboken Last Child In The Woods. Författaren Richard Low skriver att barn i naturen idag är en utrotningshotad art. Och, skriver Low, finns ett oskiljbart samband mellan barns hälsa och naturens hälsa, mellan barns naturmedvetande och Jordens framtida överlevnad.

Författaren noterar att hans egen hemtrakt San Diego County i naturrikedom är en av världens rikaste enligt FN. Ändå har ingen enda av områdets 43 skolor en enda kurs i lokal naturlära. Också utbildningssamhället har blivit naturblint, finner Richard Low."    slut citat.

Den som vill höra krönikan i sin helhet kan gå in HÄR. Spelaren nedtill i fönstret ska då vara inställd på rätt inslag i lunchekot (16 minuter), men det är tveksamt (hihi). Nymodigheter är väl bra, men... SR har mycket att jobba på.