Följder av bokhylleröjningen avklarade idag. Slängfasen inledd. Packar i Hemköps papperskassar – bästa sättet att bära böcker på. Fem kassar fulla och då står ännu hela Bra Böckers lexikon i hög stapel utmed väggen. En sista titt innan verken kastas. Mammas almanacka från 1959 vandrar samma väg.

”Johansson ringt”. Frasen återkom titt som tätt i kalendern. Var det någon chef som mamma haft samtal från, tänkte jag. Fast det var lite väl ofta. Var det nån som väntade på ett plagg som skulle sys - hon var ju sömmerska. Men ’samtalen’ pågick en längre tid. Sen såg jag att det återkom med jämna intervaller, en gång i månaden… aha! Vad händer i en fertil kvinnas liv en gång i månaden? Just det! Kärt barn har många namn. Johansson har jag aldrig hört förr.

Fem bokhyllor är städade och ommöblerade. Är uppväxt med att ’böcker är värdefulla’. Så var det förr. Pappa var speciellt lagd åt det hållet. Fram tills nu har jag aldrig slängt en bok.

Således har jag på min resa i livet dragit omkring med ett lass som blivit allt tyngre. Nu var det nog! Trots senare inköp av ovan nämnt lexikon har jag hittills inte kunnat skiljas från farfars gamla uppslagsverk från 30-talet. Inte klokt! Nu åker båda verken.

Känns syndigt var gång en stor, vacker och ganska ny bok (arvet från pappa) åker i bingen. Nog finns det någon som vill ha denna, tänker jag men inser i samma stund att det inte kan vara min skyldighet att förse all världens samlare med objekt. Mina begränsade resurser räcker inte för det.

Efter stor röjning är bokhyllorna är fortfarande fulla, fast med det vi VILL ha kvar. Det skönlitterära fick en styvmoderlig plats längst ned till vänster, resten är facklitteratur.