Tänk om jag bara haft kameran där... Vågade inte ens röra mig i ögonblicket. 'Örnen', förlåt... ormvråken hade stenkoll på mig, så jag blev där jag var - på farstun. Förstelnad. Mäktigt.

Ormvråkar har vi gott om. Dagligen seglar de omkring på höga höjder runt Lilla Huset med årets ungar höggljutt tjutande, piiiijuiii... I stora cirklar glider de uppåt på varma luftströmmar utan att röra en fena. I nästa stund fäller de in vingarna och dyker likt torpeder ned till lägre höjd för att kanske ryttla i någon minut.

Än har vi inte sett dem ta något byte, men de lever tydligen gott här med lyckade häckningar varje sommar. Husbonden fick nöjet att se en av ungarna på nocken till fågelhuset för en vecka sen. Gissa om jag var avundsjuk, det händer väl aldrig igen... men si, det gjorde det.

Hade just avslutat ett telefonsamtal när jättevingarna dök upp över nocken inför landning, på exakt samma ställe där Husbonden sett den. Så nära! Så stor!

Krisch, lät klorna mot takpannorna. Vingarna vecklades in på solfjädersvis. Fransiga fjädrar på huvud och hals fladdrade lätt i vinden. Reslig och stolt. Tiden stod still. Örnblicken mötte för ett ögonblick min egen. Den skarpa kroknäbbsprofilen var magnifik när han såg sig omkring. Så lättade han på nytt, 'bred dina vida vingar', rundade på låg höjd Lilla Huset och steg åter till väders.

Mamma Mia...! Vilken grej. Örnkänsla! Höken, släng dig i väggen, den är ju liten.  Undrar då hur ett möte med en riktig örn skulle vara.

Ormvråken är aldrig intresserad av våra fåglar, de jagar tydligen bara fältvilt. Nymferna ser lätt skillnad på vråk och hök i luften. Det märks på reaktionerna. Detta var uppenbart en unge som utforskade miljön - eller behövde vila. Maffigt.

 

Väninnan

10 augusti 2011 10:18

Mycket fin beskrivning på ett ögonblick i en ormvråks liv. Och i ditt.

Margus

10 augusti 2011 19:53

Tack, snälla du!

 

Ruth

10 augusti 2011 16:25

Var tvungen att gå in på Wikipedia och titta på denna magnifika rovfågel. Där står det att läsa
"Ormvråken mäter i snitt mellan 45-58 cm och har ett vingspann på 110-132 cm och en vikt på ungefär 1 kg. ", oaoo vilken upplevelse att få se en sådan. Synd du själv inte lyckades att fota den, det kanske kommer.
Kram vännen

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

10 augusti 2011 19:53

Nån gång, kanske... Tur man har filmfunktion inne i huvudet;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...