Alpmassiven i trädgården har krympt något. Vattenpumpen syns, ölandstoken framför farstun har befriats och istället för hundarnas rodelbanor i vitt framträder plattgångarna igen. Hundarna är mycket nöjda över att åter kunna se ut i omgivningen. Men det har inte skett utan viss hjälp, det ska medges. Husbonden har givit en hjälpande hand här och där. (klickbara bilder)

Det senaste projektet i att hjälpa våren på väg är att betvinga fiskdammens is. Den slang som frös sönder i december och ändå inte räcker till bäcken är nu utlagd på den tjockaste isen och pumpar forsande vatten för att bidra till smältningen. Halva dammen är isfri, men vi har ännu inte sett en skymt av fiskarna. Deras vinterviste är just under isen. Snart får vi svaret på om de överlevt. Ett hoppfullt tecken är att inga döda fiskar flutit upp... ännu.

Tranorna är här, bofinken och stararna kom i morse, en flock sidensvansar stannade till i går och koltrastarna sjunger. Nåt helt annat än i vintras. Nya fågelholkar kom upp i dag och fick genast nyfikna spekulanter. Tänk... de kände på sig att vårdagjämningen är passerad!

Vårdagjämning i dag. Snön töar fort. Och första nymfungen kom ur holken just idag. Pappi och Topsy hade ett väldigt sjå med att få upp den lille på pinne. Då flyger de ner och upp, om och om igen, visar hur man gör och vart man ska, och sitter där uppe och ropar. Den här ungen blev hängande på nätet mest hela dagen. Först till kvällen hade han landat på taket till en risfågelholk där han äntligen kunde somna av pur utmattning.

Tur vi ringmärkte nymfungarna häromdagen. Vi anade att det snart var dags för uthopp. Tio nymfungar märktes. Pappi och Topsy har tre, Thomas och Sussi två. Nya nymfpojken Gustaf matar fem tillsammans med Lili i andra voljären. Pärlvit och Rudolf ruvar hårt liksom Sigge och Isadora. Hoppas det lyckas för dem efter allt slit.

Vårstädningen i fågelhuset fortsatte idag i lessonburarna. Svårtstädat. De bor tillfälligt i "reservburar" som inte att byggda för att kunna städas med fåglar i. Alltså fick jag hänga handdukar för medan jag öppnade dörrarna, en i taget. Fick jobba under förhänget. Men då gick det. Vi har två fina lessonungar som växer till i holken hos Papageno, det var dom som ruvades medan familjen flyttades. Det gick således bra.

Äntligen kan man ta lite bilder hos fåglarna igen. Jag vägrar fotografera före städningen. Det som inte ser så lortigt ut i verkligheten blir alltid mycket värre på bild. Men efter städningen i förra veckan frossar vi i bilder igen. Första omgången kanarieungar (16 st) äter själva och roar sig kungligt om dagarna tillsammans med måsfink- (5) och sebrafinkungar (7). Här serveras morgonmålet: uppmatningsfoder av äggpulver, uppblötta fröer, grönsaker och hackat kokt ägg (vitaminiserat och kalkat). Utöver detta även vanliga fröer förstås. (klickbara bilder)

På bilderna ovan syns såväl äldre kanarier och första kullens ungar tillsammans. Man ser nu ingen skillnad i ålder på dem.

Nacka kollar Gulans nya rede... "finns något att mata här?". Gulan har ruvat ett bra tag och kanske är det dags nu. Pricken uppvaktar Tuvalisa mitt i frukosten. "Visst hinner vi med ett litet nyp mellan tuggorna...". Tuva har duktiga ungar i boet och hon börjar kanske förbereda sig för nästa kull.

Inte är hö det första man tänker på när det gäller fåglar. Hö har man till marsvin, kaniner och hästar. Men hö innehåller massor med fröer i torkade fröstänglar och timotejkolvar och är jättekul för fåglarna. Ja, de äter även de gröna bladen, risfåglar och sebrafinkar bygger bo med de hårdare stråna. Det är kort sagt perfekt. Och räddningen en vinter som denna då man inte kan hämta så mycket annat från naturen.

Vi prövade hö första gången för ett par år sen och det blev verkligen rusning. Vilken sysselsättning för alla nyfikna ungar som drar och sliter och plockar. Mumsigt, tycker de. Och när man har många fåglar tar ett par tussar hö slut på ett par timmar. Mest förtjusta är kanarier och övriga finkar. (klicka för större bilder)

Vill idag uppmärksamma Kroniskt trötthetssyndrom, ME/CFS. En neurologisk sjukdom som kan drabba vem som helst.

Var glad för bokstäverna… annars heter den Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome, G93.3 och kännetecknas av långvarig, svårt funktionsnedsättande utmattning. Sjukdomen börjar oftast i samband med en infektion men diagnoskoden gäller även utan föregående sjukdom.

Pernilla Zethraeus, f.d partisekreterare hos vänsterpartiet, har givit sjukdomen ett ansikte. På video HÄR berättar hon om den svåra sjukdomen. Gissa om JAG känner igen mig.

Sjukdomen definieras av Socialstyrelsen i KSH97, version 2008, som:

"G93.3 Trötthetssyndrom efter virusinfektion. Benign myalgisk encefalomyelit. Innefattar: Kroniskt trötthetssyndrom" Samma definition återfinns i WHO-ICD10. Den som söker vård för ME/CFS har ofta en ihållande eller återkommande influensaliknande känsla i kroppen. En ny sorts trötthet, ledvärk och återkommande låggradig feber är andra exempel på vanliga symtom. Insjuknandet sker ofta plötsligt, i samband med en kraftig infektion. Typiskt är att den drabbade försämras även efter en liten ansträngning, ofta med fördröjd effekt. De svårast drabbade är helt sängliggande."

En sjukdom som inte syns utanpå och för vilken det saknas botemedel. Lätt hänt att patienter blir sedda över axeln, men forskning pågår. Kan mycket väl tänka mig att många drabbade kanske inte kommer till rätt undersökning och utredning. Det är lätt att avfärda problemen som utmattning men det är knepigare än så. Ett litet samband mellan ME/CFS och fibromyalgi respektive tarmsjukdomar finns. Undra på att jag blir intresserad.

45.000 - 90.000 patienter kan lida av detta. Den intresserade kan läsa mer hos patientföreningen HÄR med flera länkar till artiklar och fördjupning. Diagnoser HÄR.

Nu har jag skickat en remiss för egen del till GOTTFRIESKLINIKEN som ska få utreda varför mina "vanliga" trötthetssymptom i vinter övergått i svår muskel- och ledvärk med influensasymptom och feberkänsla.

RESURS: Vi kräver Cristina Husmark Pehrssons avgång!

2010-03-16 22:36

Återigen har vi hört Husmark Pehrsson hänvisa sjuka till försörjningsstöd. Nu senast i Sveriges Radio den 16 mars i samband med avslöjandet att utförsäkrade som ansökt om förlängd sjukpenning och skrivit in sig på Arbetsförmedlingen har fått sina ansökningar avskrivna. Över 80 procent av alla som utförsäkrades vid årsskiftet skrev in sig på Arbetsförmedlingen för att kunna få någon ersättning och skydda sin sjukpenning grundande inkomst. Resurs anser att den behandling man i dag utsätter sjuka för strider mot de mänskliga rättigheterna. Det kan inte beskrivas i ord hur illa många sjuka farit sedan de nya sjukförsäkringsreglerna trädde i kraft.

Trots alla mänskliga tragedier som dagligen sker matas vi gång på gång i medierna av Husmark Pehrssons påståenden att regeringen bygger broar till ett friskt liv och att ohälsan (ohälsotalet) snabbt minskar. Vi får också regelbundet höra historien om de berömda 140 personerna per dag. Det Husmark Pehrsson egentligen menar är att det som mest var drygt 59 personer per dag (21687 personer år 2003) som fick det vi i folkmun kallar förtidspension, full sjukersättning utan tidsgräns. År 2005 var siffran nere i knappt 40 personer. Trots att alla osanningar har avslöjats fortsätter den klassiska propagandan och smutskastningen av de politiska motståndarna i stället för att regeringen börjar rannsaka sin egen politik, som i dag leder allt för många till fattigdom och utanförskap. Det Husmark Pehrsson helt glömmer är att bakom statistiken finns faktiskt människor! Människor som far riktigt illa!

Vi anser det rimligt att begära att en av Sveriges viktigaste ministerposter besätts med en person som klarar av den svåra konsten att lyssna på sjuka och drabbade för att ta med deras ståndpunkter i utformandet av en sjukförsäkring som återigen kan inge trygghet för Sveriges befolkning. En minister som samtidigt kan utforma en sjukförsäkring som är ekonomiskt hållbar på både kort och lång sikt. En försäkring som verkligen ger goda återverkningar för folkhälsan - och inte bara konstlad statistik.

Vi som i dag är Sveriges största nätverk för drabbade kan, utan överdrift, säga att förtroendet för vår socialförsäkringsminister sedan länge är förbrukat. Vi kräver att socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson avgår med omedelbar verkan och att regeringen omgående går över blockgränsen för att tillsammans skapa en ny sjukförsäkringspolitik! Sverige borde vara klokt och rikt nog att bekämpa sjukdom – inte sjuka! I dag ser många sjuka självmord som en sista utväg att slippa i från dagens grymma hetsjakt! Vi i Resurs vill passa på att ifrågasätta var Göran Hägglund (KD), Husmark Pehrssons chef, har hållit hus i en av socialpolitikens absolut viktigaste fråga.

Nätverket Resurs

Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället

presskontakt@resurs.be

Hemsida: resurs.ning.com

Ovanstående publicerat i kväll på My news desk

Ibland är det skönt att bli underhållen av tv. Kravlöst och tacksamt.

Mästarnas Mästare somnade vi ifrån precis vid start men hann ändå uppfatta att Patrik Sjöberg äntligen åkte ut. Fast han har varit snällare på sista tiden, det har han. Riktigt mänsklig faktiskt. Boxaren Armand Kranjc var på HUGGET som en kobra i grottan med svärden. Patrik hann inte ens blinka. Sevärt!

Louise Karlsson, simmaren, är min nya idol och imponerar stort. Hon blev immun för fjärde gången. Vilken idrottstjej, hon är grym på allt, går fram som en duracellkanin - utan att göra något väsen av detta. Kolossalt starkt psyke - en vinnarskalle av rätta kalibern. Hoppas hon vinner. Jag MÅSTE se reprisen. 

Paralympics-deltagarna imponerar dock ännu mer. Här kan vi tala om verkliga idrottshjältar med järnvilja och kämpaglöd. Tänk att bara ta sig upp ur traumat att vara handikappad, och sen ta sig för att bli idrottare på allvar. Det är enormt och en dubbel bragd - jag utnämner dem allihop. Våra andra idrottsstjärnor har ju armar och ben.

Vilken lycka att handikappidrotten finns för dem som vill ägna sig åt det. Kan tänka mig att det är förenat med stora svårigheter att ta sig till träning med andra likasinnade, det finns ju inte på varje liten ort. Inte lätt att träna lagsporter som rullstols-curling och kälkhockey på egen hand. Bra att tv sänder mer och mer från detta.

Ser en del på Paralympics och man fattar inte att det är möjligt. Vilka föredömen! Att sitta på en upphöjd skida och balansera med hjälp av två miniskidor i var hand och dessutom åka enastående slalom. Rullstols-curling klarar dom perfekt utan att sopa framför stenarna!

Saltön, denna omgång, är jag dock inte lika bedårad av som tidigare avsnitt. Nu har det blivit lite för mycket såpa över det hela med en pyroman som härjar runt. När man kommer på sig själv med att fundera över vem syndaren är liknar det för mycket deckare för min smak. Fast berättartempot är lika behagfullt lugnt som förut. Så jag följer det to the bitter end.

... men aldrig kommer till dörren?

Jo, en gångbana! En skottad gångbana. En alldeles egen gångbana på barmark.

Jag kallar det så, löpbandet. Det kom idag. Med stor bil från DHL som fick trixa och fixa för att kunna vända. Varför tar dom så stora bilar när dom ska ut på små bondvägar på landsbygden?

Nu får cykeln vila ett tag. Den är bra att få upp flåset på, men promenader är min grej. Guuud, vad jag saknat det. Har inte gått ute på hela vintern. Inte sedan snön och kylan slog klorna i oss vid mitten på december. Hela tre månader har man tillbringat inomhus och snösmältningen ska pågå minst en månad till.

Har drömt om den här gångbanan sedan december. Har tittat på sajter, kollat produkter och bankkonton. Trots skyhöga elräkningar i januari-februari (t.ex. 7000 spänn – PER MÅNAD) slår jag nu till. Jag MÅSTE röra på mig och lea upp den stela kroppen... ryggrad, ben, knän, fötter, armar, axlar… you name it.

Äger ingen spark, avskyr att gå på skidor och mest av allt hatar jag köld, snö och is. Strejkar. Ett par månaders värk och förlamande trötthet är dessutom ett dåligt utgångsläge att försöka bli den frisksportare man ändå inte vill eller kan bli. Nu ska jag äntligen hämta hem lite rörlighet igen.