Direktlänk till inlägg 13 juni 2009
Kinafatet var på tal häromdagen. Sagt och gjort, nu skulle det förevigas. På logen i en amerikakoffert invirat i ett tjockt täcke ligger nämligen "Kinafatet". Pappa har hört om detta hela sitt liv utan att bli säker på hur det kom i släktens ägo. Hans farmor och faster vårdade klenoden ömt. Således gick det i arv via farfar till pappa och nu ligger ansvaret på mig.
Vi slöto oss därmed till att anfadern och kofferdisjömannen, även benämnd ”Ostindiefararen” (1798-1868), Anders Björk (ISMM = inte släkt med moderaten) har haft ett finger med i spelet. Han ligger i egen grav med stor sten i hemmaförsamlingen Släp där även vår gamla familjegrav ligger ett stycke ifrån. Märkvärdig, denna där...
Efter lång tid i koffertens innersta rum har fatet på nytt sett dagens ljus. Inte är det vackert, i skicket menar jag. Skamfilat och sprucket. Vet inte om jag gitter få det bedömt. Man har ju hört på Antikrundan att det är många sådana i omlopp.
På baksidan står TONQUIN J.CN.CS i ett målat emblem. Det kan således härröra från Tonquin i södra Vietnam, känt som Cochinkina i Indokinesiska Unionen.
Namnet Tonquin förekommer också på ett gammalt fartyg berest av astorianerna, en blandad grupp av pälshandlare, före detta militärer och upptäcksresande som genomförde två expeditioner i Amerika.
Oavsett detta är det egendomligt att fatets bakre mitt har en relief som föreställer ett ankare och namnet LONDON ingjutet. Här blir man tveksam. Vadan och varthän? Kanske ska vi bara kasta bort det…?
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 | ||||||||
|