Direktlänk till inlägg 27 juni 2009
Förra inlägget om den gamla journalisttiden fick minnena att ramla över mig. Det var då man fotade i svartvitt och framkallade filmerna själv.
Det var stress. Ibland kom man tillbaka från nåt jobb lagom för att hinna framkalla rullen, välja bild och ta bilen till bussen för att slänga på kuvertet med bilder till huvudredaktionen. Same procedure every day. Då och då missade man bussen och fick köra till Grannbyn, två mil i raketfart för att passa bussen där. Lyckades inte detta blev det till att köra in bilderna själv, sex mil. Sen sex mil tillbaka och skriva klart artikeln, ständigt övertid.
En gång var jag störtsäker på att passa bussen. Hade nyss ringt Fröken Ur och hade exakt tid. För jag skulle för en gångs skull INTE ha övertid. Nåt viktigt på gång. Men… bussen hade stuckit. TRE minuter för tidigt. Jag blev helförbannad (låg tröskel) och satte iväg efter bussen som inte passat turlistan! Jakt över Slätten!
När jag väl kom ifatt och förbi bussen, hängandes på tutan, bromsade jag in och ställde mig på tvären över vägen, stegade fram till bussen som stannat och talade med HÖG röst in i den öppnade dörren om vad klockan var och vikten av att passa turlistan och lämnade kuvertet. Särdeles nöjd med att slippa övertid den dagen. Sedermera fick jag erfara att det var många personer jag kände på bussen…
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
|||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 | ||||||||
|