Direktlänk till inlägg 9 mars 2008
Var alldeles varm om hjärtat i kväll när jag kom in från fågelhuset. Nu mår man bra! Ungarna trillar ut i rask takt hos risfåglarna. I går kom tre, idag ytterligare fyra (bild ovan). Och fler återstår, i en holk är det alldeles packat och man hör hur de ligger och snackar därinne, bökas och trängs också, kantänka.
Herreminje, vad roligt. Ååå, dom är så söta. Nu börjar det roliga, att få följa dem i deras utveckling. Genast blir det mer liv igen. Det var så dämpat när vi hade sålt alla ungar i december, så mycket plats till så få fåglar. Nu fyller det på igen. Här ska inte säljas för många i år. Nu ska vi ha så många som vi faktiskt har utrymme för. (Bilder: vaksamma föräldrar)
Sebrafinkungarna färgar ut så smått. Nästan genast börjar de försöka äta själva.
De är inte ute många veckor innan näbben börjar skifta i rött, sebratecknen framträder på bröstet och hanarna börjar spela och dra omkring med bomaterial.
De har en kolossal utveckling, rena födgenier. Därtill har de en tydligt drift att på egen hand föröka jorden.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|