Körkortsfotot blev GODKÄNT. Husbonden kunde hämta ut sitt nya körkort i dag! Endast en vecka efter inskickandet. Är så nöjd att våra ansträngningar under icke alltför optimala förutsättningar ändå blev bra. Det är RESULTATET som räknas! Jippie.

Vi hann inte mer än att montera upp vår nya ding-dong till dörrklocka, så ringde det… Men visst är det…? Men så konstigt… joo, det står ett par främlingar vid dörren… Inga mindre än Jehovas vittnen, kanveta'! Guds försyn, eller nåt… så att vi fick testat funktionen, hehe ;-)

Vi har nästan aldrig haft behov av ringklocka. Här springer inte folk hur som helst. Hade en ding-dong för tjugo år sen när vi flyttade in, men hundarna blev som galna av den. Känt problem bland hundfolk. Varje gång illustrationen användes i tv- eller radioprogram rusade hela flocken till dörren. Vi tog ner densamma och fick förlita oss på knackningar. Nu har vi ingen hundflock och gör ett nytt försök.

Inte hade man trott sig bli ’bönhörd’ direkt, hehe…

Jehovas då? Tja, vi satt till bords med lunchen och hade inte tid, men de lämnade en broschyr och avvek. Efter snabbtitt i densamma får jag säga att Jehovas har ett märkligt dåligt sätt att torgföra sina uppfattningar. Skriften är urtrist och lockar absolut inte till läsning. Massor av krånglig text och hänvisning till bibelcitat. Svenska kyrkan uttrycker sig betydligt trevligare och folkligare, menar jag.  

Lukas, vår lille nymfpojke som blev kvar hos oss efter sommarens leverans har blivit stor och välväxt och sjungit långa serenader. Vi räknade nästan med att han skulle bli kvar här, och gjorde inga ansträngningar för att sälja. Plötsligt kom en förfrågan via hemsidan från en som behövde en lutinohane till sin nyköpta hona, Linnea. Och vips… efter några mail med foton och uppgifter var saken klar. Idag flyttade han till Rävlanda. Vi är övertygade om att han får ett gott liv på det nya stället. Så fick även Lukas lämna hemmaflocken och komma ut i världen. God jul och Gott Nytt År önskar vi honom på färden!

Vida färder kommer nu Väninnans make att företa… via Google Maps. Gnistan tändes vid ett besök här när vi demonstrerade hur lätt det var. Vi var där igår på kaffe och såg till att de kom igång med funktionen och vips… tändes glöden på nytt. Vi hade knappt sagt adjö innan de kastade sig på datorn båda två för att pröva efterlängtade resmål. Så himla kul :-)

På hemvägen togs en omväg bara för att beundra Byns mest spektakulära juleträd, en upplyst björk utanför elföreninga’. Något som alla vill se nu i vintermörkret. Den har varit tradition i ett par-tre år nu, och för den som ständigt drabbas av slocknande ljusslingor växer avundsjukan för varje år. En som vet…

Niklas Strömstedt är en fantastisk programledare för Tack för musiken med sin coola stil. Avspänt, prestigelöst, trevligt. Ser det inte alltid, men då och då. Som t.ex i går kväll när reprisen gick just när vi skulle natta.

Lilla Huset har TV i sovrummet - mest för stillsamma program som söver. Ingen medryckande musik, inga dramer, deckare eller skräckhistorier. Anbefallt av mig, ty annars uteblir sömnen. Men ibland sker avsteg.

Och reprisen med Björn Skifs kostade mig en hel natts sömn...

Programmet slutade kvart över ett. Varm i kläderna trots korsdrag genom sovrummet. Efter att täcket vänts fjorton gånger var jag ännu vid liv kvart i tre. Då började det tuta i huset! Kökets elektroniska tidur hade fått fnatt!

Ut på trappan för en rök. Pepparkakor och mjölk. Ny procedur. Då snarkar Husbonden… Tidningsbudet kör fram med tidningen. Till slut dog jag för en liten stund innan klockan ringde kl 6.00 Undra på att man var lite darrig hos tandläkaren idag.

Särskilt som jag dagen innan stod upp kl 5.00 för ’utryckning’ till sjukgymnasten. Med tarmsjukdom behöver man den framförhållningen för ett besök vid åttataget. Det fanns ingen annan tid! I morgon blir det SOVMORGON.

På tal om annat…

kändes att inköpt glitter med stjärnor i påminde väldigt mycket om TAGGTRÅD. Sån där med rakblad i. Glittret var stelt, hårt och formbart – något jag aldrig stött på förr. Hur jag än vände och vred på detta var känslan… taggtråd! Minns bara mjukt följsamt ’långhårigt’ glitter från fordomdags. En vän höll i dag med mig om känslan. Var tydligen inte ensam om den. Vilka tider! Vederbörande tröstade med att det fortfarande finns sånt där gammeldars glitter. Det var då för väl…

”En taggatråd, en taggatråd, det är en tråd med taggar på, och är det inga taggar på, så är det ingen taggatråd”….

Vi började egentligen alldeles för sent. Vinterns diskreta dager hade för länge sedan flytt våra nordliga breddgrader. Ruvande skuggor betäcker Lilla Huset tretton nätter före jul. Förmodligen hade dagern inte heller hjälpt så mycket. Men nu skulle det ske!

Med all upptänklig fantasi, luddiga minnen om ljussättning, bristfällig kunskap och utrustning riggades slutligen vår provisoriska porträttstudio. I köket, där allmänljuset var bäst men knappast gjorde till eller från.

Dags för Husbonden att förnya körkortet. För att slippa ett snapshot hos någon som saknar känsla för den bild som blir ens följeslagare i ett decennium skulle eget experiment begås. Förbanna inte mörkret – tänd ett ljus.

Byggstrålkastare av två typer hämtades från garaget. Fler armaturer prövades och förkastades som hopplösa. Projektorduken hängdes som bakgrund men befanns blänka. Vändes därpå bakfram. Skuggor eliminerades, strålkastare justerades, höjdes och sänktes. Trångt, varmt, sladdar och stativben överallt. Hela tiden befarades att säkringar skulle lösa ut.

Några provbilder innan vi sköt skarpt. Reflexer i glasögon justerades. Bestämdes avstånd och höjd för kameran. Och… där satt den. Bra bilder – tyckte vi. Men godkända??? Det får vi se. Postas i morgon. Spännande.

Dagens snöfall var riktigt ymnigt idag. Det bara vräkte ner hela förmiddagen och snöröken yrde från taken. Vinterfåglarna var plötsligt uppåt hundra när de skockades runt fågelbordet. Särskilt mycket talgoxar och blåmes i år. Här förstod man ju att det måste fyllas på tidigare än vanligt. Är så blödig numera att jag inte står ut med att se deras besvikelse när det börjar bli tomt, så jag stövlade ut och fyllde på extra mitt i snöyran.

Lika bra att hämta kameran också. Bra fotoställe i den s.k carporten utanför fågelhuset när snöröken yrde som värst. Då hade nattkylan redan börjat svänga, från -11,8 i natt till +2,8 i skrivande stund. Nu droppar det från taken. Sopbilen kommer i morgon och vill man slippa åtkörda snösträngar på garageplan får man ha undan slasket. Husbonden drog på sig overallen efter Vinterstudion och blåste på med snöslungan. Pådrag en vanlig söndag eftermiddag.

För övrigt...

har jag idag beundrat Expressens intiativ med Manspanelen, ett gäng kända 'grabbar' med livserfarenhet besvarar frågor om relationsproblem. Leif GW Persson, Robert Aschberg, Pigge Werkelin och Marcus Birro. Kanske ett sätt att få män att intressera sig för problematiken, ett område som oftast ockuperas av kvinnor. 

Skarpt gillar jag Leif GW:s 15 relationsråd HÄR. Själv önskar jag att alla som lever ihop lär sig att prata om allt. Inte tjata sönder, men att ha en levande kommunikation så att man inte behöver "gissa och tro" en hel livstid hur partnern mår eller vad han/hon tycker om tillvaron och sitt liv. Bättre att få klara besked. Raka puckar.

Stormen Sven viner runt knutarna. Rapporter om hård sidvind, ymnigt snöfall, drivbildningar, obefintlig sikt och många bilar i diket utmed riksväg 44 i västra Skaraborg. Trots vårt skyddade läge känns "Sven" av även här. Tämligen ogästvänligt. En spann vatten fylldes i går för säkerhets skull. Men inga elavbrott än. Tur att man var hos sjukgymnasten igår!

Vi myser vid egen härd, kaminen går för fullt, ljusen tindrar i varje fönster. Till och med gamla lagården på andra sidan vägen fick en överbliven ljusslinga i fönstret och ser nu ut som tomtens bostad där borta i Parken. Adventsgrisarna har kommit på plats. Isen har lagt sig på dammen. Husbonden har skottat. Åt grönsakssoppa för andra dagen i rad.

Perfekt dag för decenniets experiment: frörika crackers. Fann ett recept som stämde med de ljuvliga crackers jag en gång köpte men inte får tag i nu. Bakar mycket sällan. Noll erfarenhet. Varje gång är som första gången. Tur man har en bagarmästare till husbonde att fråga när det krisar;-)

Experimentet lyckades. Plåten fick vändas en gång, då något blev bränt i ytterkanten på denna florstunt utkavlade deg. Man lär sig väl. Inte sista gången, det lovar jag. Perfekta mellanmål, de här. Somliga kallar dem knäckebröd.

Receptet:

En onsdag med Vännerna på kaffe. Stora avhandlingar ur livets karusell. Uppiggande i mörkret. Frusen. Det känns att Starka Vindar är i antågande. Nytt Skypesamtal med Svägerskan. Vilket går bättre o bättre dag för dag.

För övrigt

... till ämnet bloggkommentarer: Fick en s.k ”trevlig” kommentar häromsistens. Anar alltid oråd, för det är så här dom gör. Planterar en kommentar i andras bloggar, troligen hundratals, för att få nya besökare till sin egen blogg.

Den var ovanligt skickligt skriven. Vilket sedan skitas ner av att vederbörande skrivit exakt likadant till väldigt många. Men utan ett ord som berör inlägget där den skrevs in. Strax upptäckte jag exakt likalydande kommentar hos en bloggvän. Där kom beviset!

Nu tas den bort. Ingen gratisreklam under falska premisser här. Och inte vill jag ha några fler från samma pellejöns heller, så IP-numret blockeras.

Så här såg den FALSKA kommentaren ut: