Tog korna till föredöme idag och vilade. Naturen tog ut sin rätt. Eftermiddagsluren i nya soffan gjorde gott.

Strax före skymningen företogs anspråkslös promenad bara för att njuta av höstfärgerna. Rätt som det är har alla löven fallit, och det vill man inte missa. Just nu blir det inte heller riktigt mörkt vid den tiden. Nu gäller att titta – och verkligen TITTA – på allt runtomkring. Sakta, sakta skred vi fram i tystnaden på den lilla fuskrundan runt Råbockabergen. Och prövade mobilkameran medan löven föll på vår väg. Grävlingen började ett bobygge för en tid sen utanför vår park, men tyckts ha ångrat sig. Och Dagens Rätt gör sig bra på bilden för Lilla Husets blivande kokbok.

Har fnattat runt på bôggda i flera dagar och väl hemma när jag borde laddat egen energi, blev det istället att fnatta runt på nätet också… För att börja i rätt ände lämnades båda skinnsofforna till en kompis som behövde dem bättre. Hamnade i stor ljus lokal med högt i tak där de såg både mindre och ljusare ut. På rätt plats, med andra ord. Ljuvlig valp fotades där.

Dan därpå en hastig visit i Lilla Huset av textilkonstnären Cecilia medförandes make och nybakt kaka. Vi kollade våra senaste nyförvärv, utbytte tips om smartphones mm. Upptäcktes att jag borde uppgradera systemet ett par versioner...

Detta fick vänta, ty dagen efter levererades några risfåglar till vänner i Mariestad. En heldag med bl.a titt i album. Tro det eller ej, där blev det mera tal om surfmobiler. Hot stuff numera. ”Titta så här är det på min, hur ser dina appar ut... men har ni inget virusskydd, det är jätteviktigt… osv.”  Fåglarna är redan hemmastadda, enligt rapport hos Belara.

Hela sällskapet drog sen vidare i samlad tropp in till stan där dottern just tagit över Sybutiken. Rena godisbutiken för ’en med nyinredd syhörna’, en hel vägg med tråd i läckra färger, band av alla de sorter, samt hobbygrejer, färger o penslar. Vi lämnade också in två gamla skinnjackor för utbyte av trasiga foder. Det enda som hemfördes från frestande hyllor – och det är inte det sämsta - bra textilsaxar.

Borde lagt mig att sova i fem timmar, efter alla nya intryck, men nääedå… då startade uppdateringar på våra mobiler. Uppgradering av system på min, antivirus i båda (samt på paddan) – två olika system (android och apple), för min del även registrering hos HTC och Google+, det sistnämnda obegripligt, men tvunget för att få appar till androiden. Efter detta bara ettor och nollor i skallen, troligen mest nollor… kände mig skelögd i hela huv’et.

Då… kom ett mail om att Adobe förlorat känslig info efter en hackerattack, varpå man tvangs byta lösenord på inte mindre än fem sajter… puh. Tur att man ALDRIG lämnar ut sitt kontonummer i alla fall. Så knepigt tekniskt livet blivit!

Då är det gott att njuta av koflocken som är tillbaka i hagen utanför. De VILAR mycket i ljumma höstvädret. Alla ligger ned samtidigt. Goda föredömen! Hösten är återhämtningens tid. Helt underbart väder. 13 grader i går kväll. 15 grader i skrivande stund.

Man blir så glad över rapporter om de första orden från tvååringen. Ingen egen mening ännu, men väl en fras hon hört mamma säga många gånger. Så efter frågan om hon ville ha mer mat, kom det plötsligt en dag: ”Nej tack, det är bra.”

Inte bara glädje med ungarnas nya ord, ty, senare hördes värre saker… ”fan”. Och sen kom det fler… ”fan, fan… fan”… hoppsan... (Detta kom INTE från modern, kan jag säga.) Lägger ut ännu ett bildkollage på barnbarnet från Rabalders katalog. Plus en privat från fotomodellandet.

Husbonden ägnade en heldag åt den gamla jordfräsen vars motor strejkade efter tjugo års trogen tjänst hos Lilla Huset. Hela motorn var isärplockad med mera, med mera. Den var ganska begagnad redan när vi köpte den, så det var inte mycket att göra. Motorn var slut. Det blev till att skaffa en som inte var lika mycket begagnad och si… nu fräser det i jorden igen.

Nu är man övervakad vid symaskinen. Kossan som fick stora goa ögon har 'ko-koll' från sin upphöjda plats. Trevligt sällskap. Idéer samlas för storverk därvid, kanske blir det såna där fina kuddar som jag såg i ett skyltfönster häromdan…

För övrigt…

konstateras att senaste medicinfakturan gick på 2200 kronor. Frikort för läkemedel efter ett enda inköp. Man håller sig för skratt. Så har det varit i många, många år nu. Det var humanare när gränsen för högkostnadsskydd låg vid 1600 kronor. Rätt tungt att behöva lägga på nödvändiga preparat. Tänk att det finns många som inte lägger en enda krona på mediciner... 

Åsså…

har Husbonden varit så himla duktig med att på egen hand ladda hem en massa smileysar till sin iPhone. Här ligger man nu i lä. Har just lärt mig att surfa och sms:a på min nya HTC – och det är stort, bara det! Mer orkar jag inte för ögonblicket;-) 

Idag kom soffan vi beställt. Man är ju alltid orolig över att nåt ska vara fel eller fattas vid en leverans. Men allt var rätt, även nackstöden fanns med. I rätt antal och färger. Samt den smarta hyllan för armstödet, där man kan ställa kaffemugg eller padda. Därtill impad över fraktarnas kortbetalningsapparat - en riktig ’Babs’ som skrev ut kvitton, precis som i vilken affär som helst, trots enbart batteridrift.

Möbeln är provsutten och nya kuddarna utplacerade. Ett lyft för det lilla tv-rummet som blev avsevärt ljusare. De mörka skinnsofforna står redan på släpkärran för snar leverans till en kompis. Dem bar vi ut redan i går. Husbonden har redan gjort en upphöjd gräddhylla för gosedjuren så att de inte ska trilla ner bakom soffan. Ska bara kläs med tyg i morgon.

Första tv-stunden i nya soffan ägnades åt Min Sanning där gamle kd-ledaren Alf Svensson intervjuades. En man med sällsynt visdom och klokskap och som talar mycket om vikten av att vi har värderingar. Minns tyvärr inte de bästa bitarna så jag måste lyssna av det en gång till i SVT Play.

Dock sa han i radion häromdan så här: ”Ett samhälle utan värderingar rasar samman”. Precis vad som sker idag, menar jag. Nuförtiden talar man inte alls om värderingar i politiken. Det är bara pengar och triangulering för hela slanten. Usch och tvi.

För övrigt…

…läste jag följande i bloggen i går för tre år sen, 2010, det år då jag hade ansiktsförlamning:

”En sak är säker… jag kommer aldrig, aldrig att skratta åt detta! Om mitt tappade ansikte återfås ska jag aldrig mer rädas spegeln, vilket annars är lätt gjort vid stigande ålder. Och aldrig mer klaga över livsfårorna… så länge de rör sig.” 

Och minsann det har jag följt. Inte för att jag beundrar vad jag ser, men jag vet hur illa det kan vara.  

Nedersta lådan i syhurtsen gav många glada överraskningar. Broderilådan. Minnena strömmade fram. Här låg mönstren till veporna man sydde på 60-talet. Korsstygn i tjockt ullgarn på grov aidaväv, så bastant att den svårligen kunde fållas snyggt. Och inte bara originalen… även egna mönster till förändringar.

Gillade aldrig originalets färg och design av den blågula aran, så jag ändrade. Efter fågelböcker och råd från en ’fågelgubbe’ på jobbet. Blev nu själaglad över fynden. Tänkte aldrig att de fanns kvar.

Hur många timmar har inte lagts på detta… Hur hann man? Som om tiden stod still. Och det som syns på bild är bara vad som blev lyckat, inte alla utkast som slängts. Den blågula aran blev jag nöjd med och sydde upp. Planer fanns på den röda aran som kompisen sydde. Men även den ville jag ändra efter eget huvud. På bild syns originalet till vänster, intill min tänkta variant som aldrig blev sydd. Vilken energi...

Syhurtsen har rejäla lådor som rymmer hur mycket som helst. Nästan en sån där som saknar botten. Man bara öser och öser ur den. Här låg även garn i mängd, ännu en ogjord vepa med fjärilar, gamla VI-mönster, broschyrer från Ateljé Margareta - samt en hel liten korg (!) med stoppgarner. Milda makter.

"Gräv där du står" är ett välbekant råd till journalister. Och så skedde. Oj oj oj, så roligt jag fick.

"Hantera energin som pengar, använd inte allt på en gång, spara lite till sämre tider också”, är andra klokord som ringer i skallen. Aktar mig noga när energin flödar. Varifrån kom detta överskott. Kanske från den fina sommaren. Ingen vet.

För övrigt...

Bönderna hann inte mer än skörda, plöja och så... och nu gror det nysådda. Ville haft en bild på potatisupptagning också, men det gick så fort att jag inte hann med. Vädret har verkligen stått lantbruket bi. Allt har blivit gjort i tid. För två år sen denna dag stod åkrar och vattendrag översvämmade. En potatisodlare berättade då att 500 ton potatis blivit kvar på åkern - en årsinkomst.

Ena stunden mitt i larm och mingel. Nästa stund hemmavé i tystnaden. Två helt olika världar. Märkligt vart resor kan ta en på kort tid. Ny Göteborgsresa företogs häromdagen. Komplettering med fler Gudrun Sjödén-kläder. Artistrock, se bild t v. Provning är av nöden. Och så fick det bli…  

Denna gång togs Husbonden på liten sightseeing. Till Saluhallen. Åt på McDonalds (de enda som har 60-grams burgare). I Nordstans köpcenter beundrades Akademibokhandeln, en riktig bokhandel - välsorterad som förr. Kikade in på Centralstation och gamla Posthuset (nu Clarion Hotel Post) som faktiskt bevarat den anrika posthallen. En titt på Slussen, Stampen, Paddan i vallgraven, Hotellplatsen med alla hotell, Johanna i Brunnsparken. Gustav Adolf renoveras och var packad i plast. Konstaterades att skyltning för GÅENDE turister är bättre än för biltrafiken.

Väl hemma var det vissa bilder som etsat sig fast. Illgrönt hår tycks vara trend nu. Spårvagnar överallt. Små speedade sprättar på lunch i alltför trånga kostymer. Cyklister som flög förbi under högljudda mobilsamtal. Tiggare här och var. Bl.a en pytteliten hopkrupen varelse (ej barn) under svart dok vid en skål. (Nej, vi uppmuntrar inte ’branschen’ med gåvor.)  

Efter resan tillgodosågs starkt behov av promenad i lantluft.

Kläderna är ej redo för fotografering, skrynkliga efter första tvätten – inget av dem fällde! En vän föreslog att Husbonden skulle dra på de randiga tightsen och likaledes en randig topp för foto i bloggen. Vilket vi hade väldigt roligt åt…

För övrigt kom Mag- och tarmförbundets tidning idag. Här duger inga fega omskrivningar. Det är klarspråk som gäller...

Lilla radioluvan på plats i fågelhuset. Gillar inte obligatoriska luvor på kläder, men radion behövde minsann en. Det dammar i fågelhus. Stundtals mycket. Och särskilt mycket när fåglarna ruggar.

Nätburen runt radion gjorde Husbonden när jag först fick idén. Det var flera år sedan. Nu blev luvan klar. Alltid stoppar den något damm. Ena sidan är öppen för att kunna justera volymen när radion sänder nåt viktigt. För övrigt är det ganska låg volym. Fåglar har bra hörsel.

Lite piggare blev det däruppe över reservburen, där risfågelungarna nu huserar för att vi ska lyssna av vilka som sjunger (dvs. hanarna). Fyra av elva har hittills givit hals.

Gamla diabilder har scannats in i datorn. En del blir riktigt hyggliga, andra mest skräp. Bilderna är tagna på 70-talet med dåtidens kamerateknik och har sedan samlat damm. I decennier. En del mer, andra mindre.

knölsvan i djurpark, Atlanten sett från Scotland, samt ett av många fiskelägen därstädes

higland cattle, morbror Stens hund Lassie, älg på Hunneberg

Barndomsvännen Eva-Britt som amatör vid debutloppet för tvååringen Shangri La

Lilla Husets syhörna tar form. I ena hörnet på kontoret fanns den perfekta platsen. Mina arbetsplatser måste vara 1) mitt i händelsernas centrum, i navet på första våningen. 2) Inspirerande och välkomnande för att rätta trivseln ska infinna sig. Samt 3) fyllda med trevliga färger och saker som får hjärnan att gå igång. Det psykologiska är viktigt! Min hjärna kräver långa ställtider*.

Efter en träda på typ 20 år börjar jag tro på det här. I många år försvann symaskinen bara under en massa saker, tills vi tröttnade på ”högen” (mest Husbonden). Flytt till övervåningen under snedtaket misslyckades - för avlägset. Nu växer fler idéer fram. Platsen är invigd. Sydde i går ett överdrag till radion i fågelhuset. Radion där är ett måste. Nymferna brukar gå in lagom till tolvslaget och tycks sedan lyssna på lunchekot…;-) 

* Ställtid är ett ord som Bodil Jönsson (fysiker, författare och professor emerita) lyft fram och blivit känd för. Ställtid innebär tid att ställa i ordning, ställa av och ställa om. Också i ditt inre. Det mesta blir bättre gjort och roligare om du får den ställtid du behöver. Vägra delta i möten utan rimlig förberedelsetid och räkna med att de i efterhand kräver avställningstid. Stycka inte tiden i för små delar. Ha inte så bråttom med de små sakerna att du aldrig kommer till de stora.

"Det mesta blir bättre gjort och därtill roligare om du först får den ställtid du behöver: tid att ställa i ordning, ställa till rätta, ställa av, ställa om. Också i ditt inre." Citattet ur boken Guld återfinns i Bodil Jönssons citatlista på hennes hemsida, där fler tänkvärda citat är samlade HÄR.