Skulle ju sitta inne och sortera räkningar och brevkorgars innehåll.

Det är så mycket man vill göra... 
Orkar bara inte. Värmen, värmen, värmen.
28,7 grader idag, det vill bara inte släppa.

Gick fyra km. Plockade med mig älggräs till fåglarna som blev jätteglada.
Eftersom Husbonden tagit över häckklippningen (HAN klarar värmen!) skulle jag vara käck och klippa på utsidan. Sällskap liksom. I förmiddagssol. Det höll en timme sen mådde jag illa, blev hungrig, fick blodsockerfall och jag vet inte allt.

Vi bröt för lätt lunch. Kycklingsmörgås.

Inte orkade jag mera sen… Helt färdig.

Ringde Väninnan för att höra om deras intresserade husspekulant. Kors i taket, peppar, peppar och fingers crossed...

Satte på "kallvärmen" och slocknade i två timmar!

Kanske är det engelskan som spökar. Dvs språket.
Hade nämligen besök igår av en engelska som inte kunde svenska.
Det gick knackigt... att finna alla ord man vill säga, och som man egentligen KAN… men inte JUST DÅ. Sånt tröttar också.

På kvällen schamponerades hundarna. Här är Ulrik. De kände sig som nya människor och hela huset luktar vått ylle.

 Ännu en svaldag - mitt i värmen. Står i trädgården och bara njuter, schvisch, schvosch, piiiiut, schoouu... låter det om skallen. Kommer från alla håll, flyger lågt, attacker bakifrån, framifrån.... Vill inte missa en enda, huvudet roterar på mina axlar.

Ladusvalorna är lite lugnare och mjukare i flykten, flyger sina små ärenden. Men när tornsvalorna (tornseglarna) drar på viner det i luften. De flyger rakt emot en för att i sista sekund vika av. Sniker hörnet på voljären och missar håret på mig med en ...hårsmån. Rundar Lilla Huset och kommer igen, och igen...

Jag kan inte få nog av dessa luftakrobater. Högst en kvart pågår det åt gången, intensivt. Dom är ett tjugotal, högt och lågt. Sen drar dom vidare ut mot fälten, alla på en gång. Alla med samma ärende, att äta så många insekter de orkar. Och ungarna hänger på. Efter varje förälder minst ett par ungar som härmar och skriker.

Passa på att njuta! Snart packar dom resväskan och drar mot söder.

---------

Siesta. Livet står still. 32,1 grader idag. Vattenspridarna går. Byter vatten i fåglarnas grunda kar när solen värmt det. Sprinkler i voljärerna. Fläkt i fågelhuset. Pinnglass. Kräm och mjölk. Sudoku. Vila, vila, vila... Inte bara markisen är nere, även pinnväven stoppar hetta på insidan. Spisfläkten suger ut värmen.

Endast Husbonden kämpar emot. Körde in en del av veden i går, kanske resten i dag. Lovade hålla honom sällskap. Somnade.

Plötsligt var den lugna lördagskvällen förbytt i rent kaos i datorrummet. Nä, det brann inte så det kunde varit värre. Men för en stund var hela jag i upplösning...

Precis när värmen börjat lämna huset och jag satte mig till vid "husaltaret" skulle jag installera några nya teckensnitt... I brist på bättre kunnande valde jag fel på CD:n och plötsligt var teckensnitten på hela datorn utbytta mot konstiga tecken... 

INGENTING gick att läsa. Ikonerna på skrivbordet såg såna ut. Hela e-postprogrammet och alla mail var utbytta till tecken. Inga hemsidor kunde läsas. Worddokumenten likadana (VEM F-N HAR UPPFUNNET DOM HÄR DUMHETERNA...??!!) .

Kikade på kontrollpanelen för att avinstallera ev nytt program, samma sak där.

Med blicken glasartad och stel av fasa, 200 i puls, rösten i falsett och osammanhängande tal  slog jag i telefonböcker efter olika dataguruer. Inget svar. Varken hemma eller på mobilen, inte hos någon....!!!

Lördag kväll. Semester... Vad kan man vänta sig. En support mumlade tider om sommaröppet endast vardagar... och så höll det på.

Vännernas datakille från Byhålans databutik nåddes via ännu en bekant. Klockan tio på kvällen!

Jo, gurun fanns i katalogen. Ringde i ren panik: "Jo, det är jag, handlar hos dig ibland, du vet väl inte vem jag är...."

- "Jamen det är ok, vad gäller det...."

Kunde kramat honom genom luren. Han visste på råd: Systemåterställning.  Ja, det gissade jag också... men man måste ju ha STÖD i en sådan stund.

Tvingades faktiskt titta på dator nr två (reservarn) för att reda ut VAR jag skulle klicka för det gick inte att läsa för alla konstiga tecken. Bugade och bockade och la på. Och si... det hjälpte!

Firar nu med stor mugg cappuccino, pulsen är normal igen. Måste tacka datakillen på nåt sätt på måndag.

 --------

Noterar 29,2 grader för i dag.

29,5 för igår, fredag.

Ryggen/benet/rumpan har hållit sig lugna.

Gick 2,5 km i går och fyra km idag. Också värt att fira.

Den inflammerade lårmuskeln har lugnat sig vid normal användning, men värken har vandrat via ischias i några dar till ett lätt ryggskott... håhå jaja. Jag som skulle gjort så mycket i vår-sommar… Här går man och försmäktar i värmen och därtill med antingen korsett eller varm tröja knuten runt midjan! Värme är bra mot värk men …svettigt.

Potatissallad och rostbiff. Typiskt slapp sommarmat. Undrar hur många vi var som åt detta idag. Trots värmen två ärenden till Byhålan, först inköp och sen ännu en utryckning när bouppteckningen skulle skrivas under. Klart man stack iväg, undan det som undan är.

Dagens temp 29,3 grader. Siesta i sängläge inomhus. Njöt av reprisen på Lindansaren med sittande ståupparen Jesper Odelberg. En skön typ! Programmet sänds ännu en gång på lördag.

I jämförelse med ovan nämnde ska man inte klaga alls. Men det enda som funkar på det här stället är Husbonden som på sin semester gör allt jag inte hunnit eller kunnat. Känner man sig slagen, eller…? Man får glädjas med allt som blir av och den nymålade pumpen blev vacker. Bidar min tid i tron på att ALLT BLIR BÄTTRE.

Härlig avrundning på kvällen med samling vid pumpen intill kanarievoljären. En lindring att bara se livsnjutarna liggande på gräset för svalka eller i duschkaret dit det var kö. I morgon är en annan dag...

Här smyger man omkring i mörkret och kvällsvädrar i en ny värmebölja. Nä, ska inte klaga denna gång... bara lugnt notera dagens toppnotering 28,0 grader.

Har varit lite duktig och samlat alla inlägg med min favoritmusik från You Tube under bloggens nya kategori "Min musik". Nöjd. Ett kärt återhörande var Klezmermusiken som vi fortfarande inte skaffat hem. Måste...

Här har vi en som gjort en tavla och sitter som en slät figur, ehuru skrynklig. Några grodor hoppade inte ur munnen för den här lilla paddan satt ordentligt fast med skägget i brevlådan och var alldeles utmattad och uttorkad.

Inte tänkte jag på kameran då. Medlidandet med den lille parveln som satt sig så dumt i klistret tog överhand. Operation Rädda Paddan inleddes skyndsamt. Gud vet hur länge han suttit så…

Det var ju för dråpligt mitt i bedrövelsen. Man kunde inte annat än fnissa. Han satt ordentligt fastkilad med halsen i en nätmaska och kom varken fram eller åter. Magen tog emot på ena sidan och dubbelhakorna på den andra. Vi trodde först det var ett gammalt torrt löv som rörde sig i vinden.

Teorin är att han vid marken på ett ställe där det var gott om plats hade hamnat mellan burnätet och höknätet (ett extra skyddsnät fem cm utanför burnätet) och sedan förflyttat sig tills det blev trångt och fått panik. Han måste ha trott att den bästa lösningen var att ta sig in i fågelvoljären och hade börjat att pressa… och pressa. Och därmed tryckt sig längre och längre in i nätmaskan med sin breda käft utan en tanke på magen.

Armarna hade han inne men i var sin annan maska. Läget var dödfött. Teckningen visar synen som mötte mig inne i voljären när jag skulle trycka honom tillbaka. Blicken var matt och han gick inte att rubba…

Började med att trycka ut hans armar men först när jag pressade ihop dubbelhakorna lossnade han lite så jag kunde trycka tillbaka nosen. Schack matt, skrynklig, med gelé i benen och helt uttorkad satt han sen på marken mellan näten så att Husbonden kunde lyfta på ytternätet och putta fram honom för en snar åktur i håv till fiskdammen. När han kände sjödoften från dammkanten dök han med ett litet plums och kunde pusta ut. Puh...

Trädgården fick celebert besök under eftermiddagen. En hämplinghane och hans unge tittade in. Ingen ovanlig fågel alls men vi har aldrig sett den här förut. Gråsiskan som är liknande ser vi om vintrarna. Men hämplingens rosenröda panna och bröst, nötbruna rygg och grå huvud gick inte att ta miste på, exakt som det står i fågelböckerna. Han vände bara framsidan åt oss en enda gång.

Lövsångaren var också särskilt närgången en morgon i ljusbeige sammetslook i lätt och ljudlös flykt. För snabb i vändningarna för foto.

Ladusvalorna bygger nytt under gavelns takutsprång på vårt hus. Två par murar för fullt och armerar med gräs, var sitt bo. Tidigare har vi bara haft svalorna i ladan vilket vi tyckt vara perfekt och där fick de första kullen. Nu har de flyttat ut… eller in i trädgården och det är förstås väldigt trevligt.

Visst har Apoteket blivit konstigt. Att beställa mediciner på nätet var i sig en upplevelse. Med möda trasslade jag mig förbi sexleksaker (!) som vaginakulor, vibratorer och massageoljor och andra onämnbara ting på Apotekets giftgröna sajt. Slutligen återfanns de åtråvärda medicinerna nånstans bland pollenprognoser, solskyddsfaktorer och Plus-medlemskap (!). Vad som sedan följde ska här inte ordas om men det tog en timme av mitt liv med bank-ID och krånglig betalning. Kära nån.

 

Apotekets sexiga giftgröna miljö var nästan too much. Längtan tillbaka till forntidens mörkbruna mahognyhyllor och bruna glasflaskor blev så stark att jag sökte upp bilder på nätet. Lånade denna från Apoteksmuséet i Linköpings kommun.

Ännu ett fornminne avnjöts i kvällens Allsång med oförglömliga Owe Törnqvist, snart 80 (!) och stilig som alltid i svart kostym och vit skjorta, superproffsig rivandes av sina evergreens Rumba i Engelska Parken och Varm Korv Boogie. Guuud va' bra han e'. Info om Owe finns på susning.nu HÄR.

Färgglada buggare på scen fick mig att känna att den egna OS-formen är långt borta. Men om nästan alla svenska OS-hopp är skadade, varför inte jag…? Är således i gott sällskap. Rumpvärken har övergått till ischias, nåt som jag åtminstone känner igen och har övningar för.

Sissela Kyles uppkäftiga monolog om Kina och FRA fick inte så stora skrattsalvor. Iklädd blå Mao-uniform och stor röd stjärna på mao-kepan viftande hon med två kinesiska flaggor och förklarade sig redo för den kinesiska invasionen och var buggad på hela kroppen. Så djärvt och annorlunda att Skansenpubliken nog inte var redo. Ska bli kul att läsa recensionerna. Men vi vänjer oss, som hon sa "inga problem för oss svenskar, vi som är så anpassningsbara och flexibla".