Var på Byhålans Hantverksmässa i helgen där massor av duktiga hantverkare deltar. Inspirerande. Fick många idéer.

Bland annat denna: Att fotografera oljemålningar, skriva ut på fotopapper. Hmm. Inte dumt! Jag veet att det inte är en nyhet, men för min tilltufsade hjärna var det en aha-upplevelse.

Köpte dessa vykort från den duktiga konstnären Lena Svensson, Alingsås, som jag hoppas inte blir missnöjd med publiceringen. Bilden ger naturligtvis inte varje målning full rättvisa, men ger en idé. Har även köpt andra föremål som hon målat.

Så här kan även jag göra med mina gamla målningar, kanske...

Eller är det bara tillfälligt…?

Tunn ytis på fiskdammen två nätter i rad efter 4 minusgrader. Den löstes inte ens upp över dagen. Reningsverket är inplockat. Fiskarna har gått ned i aktivitet, vi har slutat mata. Nu ska de snart gå i dvala under isen och man ser dem inte förrän nästa vår. Nervöst för oss. Men det har funkat så under flera vintrar.

Den köldperiod vi nu har beror kanske på fullmånen. Det brukar bli kallt och klart då. Riktig fullmåne är det först i morgon, men egentligen är det ju full måne i tre dygn. Husbonden och jag gnabbas lite om detta. Han håller på exakt dag, medan jag menar att OM månen ser FULL ut så är den också FULL. För mig.

Denna målning gjorde jag 1975. Det är en av mina första. Målade av den från en bild i Tidningen FOTO. Har alltid varit förtjust i dunkla motiv (på tavlor alltså, he he...), som t.ex natt, skymning, dis, dimma, mörker. Den här påminner om hur jag bodde då. De upplysta fönstren ser hemtrevliga ut. Man kan tänka sig ett julfirande därinne.

Minns att jag kämpade lite med månens halo innan jag blev riktigt nöjd. Ville inte ha den för skarp och inte för upplöst, utan just så här. Fördelen med olja är att man kan jobba med detaljerna, bättra och måla över innan färgen torkat helt. Men när man är nöjd ska man låta det torka ordentligt så att inget av misstag kluddas till.

Blev plötsligt såå trött. Har ägnat ett par timmar åt att försöka prenumerera på svt:s poddradio. När förra stora datorn var igång skötte sig allt automatiskt. Nu är svt:s poddradiosajt annorlunda. Och inget vill sig! Fy fasen för allt som ska ändras hela tiden. Orkar snart inte med alla förändringar.

Roar mig istället med att lägga in ytterligare en av mina tavlor i Galleriet. Denna gång  är det Mamma i gråskala som jag målade av från ett svartvitt foto. Gråskala i olja funkar lika bra som på film och foto. Allt måste inte vara i färg. Gråskala är vilsamt.

När jag målade denna kom jag till ett stadium där alla detaljer var med, men ändå saknades NÅGOT. Allt var med, men det var ändå inte "mamma"....

Efter många granskningar kom jag slutligen på det. Glimten i ögat, dvs det lilla vita blänket som alltid syns i ögon, skulle förändras mikroskopiskt lite. Det fanns ju redan där, men något borde bättras. Jag petade lite till, och vips.... trädde Mamma fram med hela sin person. Minns att jag då i min ensamhet kved till "Men, Mamma!"

Så viktiga kan vissa detaljer vara.

Tavlan hänger nu hos pappa som har stort behov av den sedan mamma gick bort, men nån gång får jag den tillbaka. Känns bra med ett sådant minne!

Den tremastade fullriggaren af Chapman som byggdes 1888 i England ingår i mitt galleri. Dock inte originalmålningen vars konstnär jag inte ens kan namnet på. Denna kopia målade jag 1980 efter ett vykort.   

Då visste jag inte ens att skeppet hette af Chapman. Det var bara en vacker bild jag övade på att härma. En utmaning med den annorlunda färgsättningen.

af Chapman sjösattes 1889 under namnet Dunboyne norr om Liverpool i England och seglade på världshaven i tio år, såldes vidare och döptes om till G D Kennedy efter en sjöfartsman i Göteborg.

1923 var det åter dags fär ägarbyte när det tjänat ut som skolfartyg hos Transatlantic. Kungliga Flottan döpte om sitt nya övningsfartyg efter den gamle skeppsbyggmästaren Fredrik Henrik af Chapman (1721-1808).

Fartyget som nu ägs av Stockholms Stad har sedan 1949 använts som vandrarhem. Det inköptes från marinen för detta ändamål.

Vandrarhemmet af Chapman genomgår nu en fullständig renovering och ska åter användas som flytande vandrarhem.

Källfakta har hämtats från Stockholms Stad.

Bläddrade lite bland gamla bilder och hittade sparade sådana av mina oljemålningar från anno dazumal. Tyckte det kunde vara roligt att lägga ut dem i bloggen. Jag var aktiv med denna hobby 1975 till 1980.

Färgerna i farfars målarlåda har nog torkat nu, så om jag vill fortsätta måste det nog köpas nya färger. Inte aktuellt för dagen.

Hamnmotiv från Göteborg. Nu finns väl inga sådana kranar kvar.

Västgötaspetsarna Icko och min gamla Jackie (t.h.)

Fiskebäck, Göteborg

Vid dagens besök på Byhålans Bomässa fick jag åter tillfälle att njuta av mitt älsklingskonstverk Zebrorna som hänger högt upp på väggen i skolans matsal.

Är alltid lika fascinerad av denna bild, en närbild rätt in i zebrahjorden. Det finns inte en ledig plats, inte en glugg mellan djuren, det är bara ränder på ränder men ändå så distinkt markerade att de inte flyter ihop. Ingen zebra är den andra lik.

Idén är genialisk. Bara att komma på det... Den väcker uppmärksamhet i sin effektfullhet. Färgstark utan färg (svart och vitt betraktas segentligen inte som färger) och lite synvilleeffekt är det, men bara lite...

Som den bildfreak jag är kan jag nästan inte ta blicken från detta verk. Idag var kameran med så jag har den bevarad. Himla glad för det.

(konstnärerna heter Esther F och Lena J)

Dristar mig till att lägga ut en gammal bild vars fotograf jag inte känner till. Klippte ur bilden från en tidning på 1970-talet. Den har eggat min fantasi ända sedan dess och vi har den på väggen i kontoret. Utöver tvätten som hänger på tork finns gallerförsedda gröna "lådor" på väggen som jag inte blir klok på vad det är. Kan det vara något slags egenhändigt utbyggd balkong av någon händig och djärv hyresgäst...? Inte vet jag. Detta upphör aldrig att fascinera mig.

Min farfar Konrad var konstnär och har gjort många fina tavlor som jag växt upp med. Den här är både pappas och min favorit och vi turas om att ha den, en akvarell från 1930-40-talet.