Slängde alla plikter över bord idag och drog på konstutställning för Nya Intryck. Enligt artikel i Husorganet ställde en av våra absolut främsta akvarellmålare Maria Ginzburg ut "endast" sex mil hemifrån. Naturbilder, rullande vågor och sånt som gör åtminstone mig alldeles knäsvag. Kände att detta absolut var nåt som skulle ses. Dagen var ledig från andra ärenden, så vi slog till.

Husbonden hängde på, han måste ändå köra eftersom jag somnar. Och hem kom vi med en tavla (t.v.)  för femtusentvåhundra!!!! Den enda "äkta" tavla vi någonsin köpt av erkänd konstnär.

Ja… vi går ju inte omkring med sååå mycket pengar på oss, men fann på en lösning så vi kunde ta med tavlan hem. Vi hade inte orkat med en resa till för hämtning efter utställningen.

Utställningen var bara så HÄRLIG. Sååå vackra akvareller, inte bara de ljusa, bleka och mer eller mindre upplösta nyanserna som annars är vanligt utan en lek med både mörka och ljusa färger som kontrasterade och gav must, liv, djup och lyster. Sååå skickligt. Var riktigt nöjd att vi kom iväg. Man känner sig ...berikad. Vi njöt länge av alla vackra motiv i den nyrenoverade kvarnen.

Tyckte gott vi kunde unna oss att ha en sån där hemma men det tog en god stund att välja. Köpte även två läroböcker i akvarellmålning (ovan) som konstnären gett ut och fem stora vykort. Med köpet följde även en katalog med bilder på flera övriga motiv så nu har man mycket att njuta av. Resten av året.

Bloggens besökare tipsas om Maria Ginzburgs eget rikliga Galleri HÄR.

På Akvarellcenter finns mer till lyst HÄR.

Att "gallerikvarnen" låg i den här vackra miljön gjorde inte heller ont.

Stannar ofta till och beundrar den här skulpturen när jag är i Grannbyn. Dels för att jag älskar hästar, dels för att jag älskar bygdens historia. Man förflyttas riktigt till svunna da’r när det hölls marknader mitt på Stora Torget.

Det är lite Döderhultarkänsla över skulpturerna. "Hästhandlaren" är gjord av Inger Karlberg, Härryda. Hon har även gjort "Potatiskorgen" och "Dansen", jordnära motiv med anknytning till den gamla bygdekulturen på Västgötaslätten. Samtliga står på torget mitt i byn, som t.ex även en sugga med kultingar. Ska ta kort på dem nästa gång.

Ett bildfreak som jag kunde naturligtvis inte motstå den gamla boken om Luanda. Att Luanda är en stad i Angola där vi även har svensk ambassad, vet väl alla...? Utom jag. Afrika är en världsdel jag inte behärskar. Får knottror inpå bara huden av korsord som frågar efter "flod i Afrika"... Det finns hur många som helst. Ta t.ex Quembo, Cubango, Cuanza eller varför inte Chiqapa som alla ligger i Angola. Och då är dessa namn ändå ganska korta och utan dubbla konsonanter i förhållande till många andra i denna del av världen.

Boken som kom i min hand fanns förstås hemma i pappas rika bibliotek. Och jag kunde inte motstå de underbara konstverken däri med det där underbara gula ljuset som finns i Afrika. Till att börja med bara att njuta av, men bilderna kanske jag vill försöka måla av vad det lider.

Den som vill lära mer om Luanda kan läsa HÄR, en sida jag bara fann.

Kom hem med fyra papperskassar fulla med böcker av alla de sorter. Väninnan lassade in i sin bil hon också. Konstigt vad lite man orkar när man står inför alla dessa beslut. Två och en halv timme stod vi ut, sen var vi både törstiga och trötta. Nu återstår att argumentera för Husbonden varför just den och den och den boken ska få plats i Lilla Huset.

Kan alls inte hänga några flera tavlor i Lilla Huset. Finns bara inte plats. Scannar och hänger i bloggens Galleri istället och arkiverar på CD samt i pärmar om originalet har sådant format. Här ovan en tidig pastell i A4-format av farfar Konrad.

Till vänster en akvarell föreställande pappa i tioårsåldern.

Gillar färgerna och den rena och distinkta stilen.

Fuktskador har gjort originalet lite buckligt men vad gör väl det.

Kan också sparas i A4-pärm. Faktiskt behändigt. Alla tavlor måste inte hänga på väggar.

Piggar  upp bloggen med några av farfars målningar. Dödsboröjningen går in i en lugnare fas och idag fotades några av tavlorna jag växt upp med. Tyvärr har vi ingen plats för att ta vara på dem och jag har dem för evigt lagrade på näthinnan så nu blir det loppisgods eller tippen. Orkar inte lägga ner för mycket jobb på detta. Men fotade är de och läggs till arkivet.

Ovan ett motiv från farfars Amerikavistelse vid Lake George på östkusten.

Nedan ett från Delsjöområdet i Göteborg.

Denna "sagoskog" fyller en hel vägg hos min nya frissa. Ovanligt färgrikt för att vara en frisersalong enligt min erfarenhet. De brukar annars vara rätt trista. Konstnären heter Lars Galle.

Bilder säger mer än tusen ord. Här är ytterligare en av farfars första akvareller. Sugen blir jag, både på äpplet och på att måla. Kul att kunna pigga upp bloggen med lite färg.

En absolut höjdare för mig var det block med farfar Konrads allra första akvareller som jag fått av pappa. Ett litet beige inbundet akvarellblock klätt med linnetyg i storlek 15 x 25 cm. Jag är riktigt lycklig över denna gåva!

- Åååå, sa jag bara. Åååå, titta!

Det var rena julafton. Jag är uppväxt med farfars måleri så jag borde vara mätt, men det mesta jag sett är stora oljemålningar och pasteller. Detta är akvareller av litet format, just sådant som länge fascinerat mig och som jag nån gång hoppas kunna göra själv. Blocket innehåller drygt femton läckra små verk. Farfar betydde mycket för mig. Jag bär för alltid honom inom mig.

Detta var hans första test på måleriets bana. Han var mångårig tbc-patient på sanatorium där patienterna fick olika slags "yrkesutbildning". Farfar fick hjälp med konstnärskapet som passade honom perfekt. Det syns att han hade gåvan.