Blev plötsligt såå trött. Har ägnat ett par timmar åt att försöka prenumerera på svt:s poddradio. När förra stora datorn var igång skötte sig allt automatiskt. Nu är svt:s poddradiosajt annorlunda. Och inget vill sig! Fy fasen för allt som ska ändras hela tiden. Orkar snart inte med alla förändringar.

Roar mig istället med att lägga in ytterligare en av mina tavlor i Galleriet. Denna gång  är det Mamma i gråskala som jag målade av från ett svartvitt foto. Gråskala i olja funkar lika bra som på film och foto. Allt måste inte vara i färg. Gråskala är vilsamt.

När jag målade denna kom jag till ett stadium där alla detaljer var med, men ändå saknades NÅGOT. Allt var med, men det var ändå inte "mamma"....

Efter många granskningar kom jag slutligen på det. Glimten i ögat, dvs det lilla vita blänket som alltid syns i ögon, skulle förändras mikroskopiskt lite. Det fanns ju redan där, men något borde bättras. Jag petade lite till, och vips.... trädde Mamma fram med hela sin person. Minns att jag då i min ensamhet kved till "Men, Mamma!"

Så viktiga kan vissa detaljer vara.

Tavlan hänger nu hos pappa som har stort behov av den sedan mamma gick bort, men nån gång får jag den tillbaka. Känns bra med ett sådant minne!

 

Ruth

20 oktober 2007 23:52

Mamma Mia, vad kan man sia om det vackra ansiktet, du vet, mina ord dom kommer i repris, underbart vackert ! En egen utställning skulle det vara !

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Erika

21 oktober 2007 09:53

En eloge till denna vackra tavla av din mamma. Så välgjord och vilken talang du besitter. Gråskala tycker jag är väldigt fint. Som du skrev, så behöver inte allt vara i färg.

http://autumnflower-ericha.blogspot.com

 

margus

21 oktober 2007 10:31

Tack så mycket för allt beröm, men jag upprepar vad jag tidigare sagt: "jag lever på GAMLA MERITER, det var längesedan nu".
Det som flyter på och funkar under en tid i ens liv, är inte säkert att det går att upprepa senare i livet när man tappat 'rytmen´;)

Och, du...Ruth:
Det är utställning, ju! I bloggens Galleriavdelning.

 

Ewa

21 oktober 2007 12:50

Jag tecknar en del och ibland är det just den lilla, lilla detaljen som ger liv till bilden. Mycket fin målning.

http://fundringar

 

Tant Tagg

21 oktober 2007 18:00

Tänk att det bara är det där lilla, lilla som gör hela personligheten!

http://tanttagg.bloggagratis.se

 

skogsfrun

21 oktober 2007 21:13

Smart med ett galleri! Mera mera ropar publiken på Torpet;)

http://barasaras

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...