Idag kom soffan vi beställt. Man är ju alltid orolig över att nåt ska vara fel eller fattas vid en leverans. Men allt var rätt, även nackstöden fanns med. I rätt antal och färger. Samt den smarta hyllan för armstödet, där man kan ställa kaffemugg eller padda. Därtill impad över fraktarnas kortbetalningsapparat - en riktig ’Babs’ som skrev ut kvitton, precis som i vilken affär som helst, trots enbart batteridrift.

Möbeln är provsutten och nya kuddarna utplacerade. Ett lyft för det lilla tv-rummet som blev avsevärt ljusare. De mörka skinnsofforna står redan på släpkärran för snar leverans till en kompis. Dem bar vi ut redan i går. Husbonden har redan gjort en upphöjd gräddhylla för gosedjuren så att de inte ska trilla ner bakom soffan. Ska bara kläs med tyg i morgon.

Första tv-stunden i nya soffan ägnades åt Min Sanning där gamle kd-ledaren Alf Svensson intervjuades. En man med sällsynt visdom och klokskap och som talar mycket om vikten av att vi har värderingar. Minns tyvärr inte de bästa bitarna så jag måste lyssna av det en gång till i SVT Play.

Dock sa han i radion häromdan så här: ”Ett samhälle utan värderingar rasar samman”. Precis vad som sker idag, menar jag. Nuförtiden talar man inte alls om värderingar i politiken. Det är bara pengar och triangulering för hela slanten. Usch och tvi.

För övrigt…

…läste jag följande i bloggen i går för tre år sen, 2010, det år då jag hade ansiktsförlamning:

”En sak är säker… jag kommer aldrig, aldrig att skratta åt detta! Om mitt tappade ansikte återfås ska jag aldrig mer rädas spegeln, vilket annars är lätt gjort vid stigande ålder. Och aldrig mer klaga över livsfårorna… så länge de rör sig.” 

Och minsann det har jag följt. Inte för att jag beundrar vad jag ser, men jag vet hur illa det kan vara.  

 

Väninnan

2 oktober 2013 14:14

Men Guuud, va' snyggt! Perfekt för TV-rummet. Och kuddarna... som gjorda. Den soffan kommer ni att trivas med i många år. Förstår att gosedjuren väntar på att få sin plats så att de kan börja att umgås. Föralldel, det går väl ingen större nöd på dem nu heller.

Margus

2 oktober 2013 21:18

Betydligt ljusare, och det betyder mycket. Gosedjuren kanske föredrar soffan, vad vet man? Men de ser bättre nu på gräddhyllan, hehe.

 

Berit E

2 oktober 2013 14:20

Åh, det är alltså så där man kan ha det, när man inte har några katter som ställer till det i soffan. :)
Snyggt, och så skoj att upptäcka den där lilla grå-vita kaninen som jag också köpte, till två små julgäster. :)
Jag minns din ansiktsförlamning - förtvivlan och hopp.
Att inte klaga över livsfårorna, så länge de rör sig... Detta borde vi ta till oss lite till mans.
Vare härmed gjort. Så långt jag förmår, förhoppningsvis väldigt långt. :)

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

2 oktober 2013 21:24

Om katter funnits i huset kanske vi hade haft pinnstolar att sitta på ;-) Man vet ju hur de kan klösa. Men du tycks ha pli på dina.
Måste vara nåt fel i skallen på mig, men jag ÄLSKAR mina gosedjur. De är nog det enda jag behöver på demenshemmet - när det blir dags;-)
Ja du, den där förlamningen var verkligen en pärs. Inget man glömmer. Stenansikte, minns jag att jag skrev...puh.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...