Idag kom soffan vi beställt. Man är ju alltid orolig över att nåt ska vara fel eller fattas vid en leverans. Men allt var rätt, även nackstöden fanns med. I rätt antal och färger. Samt den smarta hyllan för armstödet, där man kan ställa kaffemugg eller padda. Därtill impad över fraktarnas kortbetalningsapparat - en riktig ’Babs’ som skrev ut kvitton, precis som i vilken affär som helst, trots enbart batteridrift.

Möbeln är provsutten och nya kuddarna utplacerade. Ett lyft för det lilla tv-rummet som blev avsevärt ljusare. De mörka skinnsofforna står redan på släpkärran för snar leverans till en kompis. Dem bar vi ut redan i går. Husbonden har redan gjort en upphöjd gräddhylla för gosedjuren så att de inte ska trilla ner bakom soffan. Ska bara kläs med tyg i morgon.

Första tv-stunden i nya soffan ägnades åt Min Sanning där gamle kd-ledaren Alf Svensson intervjuades. En man med sällsynt visdom och klokskap och som talar mycket om vikten av att vi har värderingar. Minns tyvärr inte de bästa bitarna så jag måste lyssna av det en gång till i SVT Play.

Dock sa han i radion häromdan så här: ”Ett samhälle utan värderingar rasar samman”. Precis vad som sker idag, menar jag. Nuförtiden talar man inte alls om värderingar i politiken. Det är bara pengar och triangulering för hela slanten. Usch och tvi.

För övrigt…

…läste jag följande i bloggen i går för tre år sen, 2010, det år då jag hade ansiktsförlamning:

”En sak är säker… jag kommer aldrig, aldrig att skratta åt detta! Om mitt tappade ansikte återfås ska jag aldrig mer rädas spegeln, vilket annars är lätt gjort vid stigande ålder. Och aldrig mer klaga över livsfårorna… så länge de rör sig.” 

Och minsann det har jag följt. Inte för att jag beundrar vad jag ser, men jag vet hur illa det kan vara.