En sån där dag då det inte blev nåt vettigt gjort. Startade med utmärkta föresatser och lång att-göra-lista i huvudet. Dagens Rätt åkte in i ugnen på en timme varpå jag tyckte mig ha väldigt mycket tid över. Då solljuset äntligen var rätt fotades mina senast köpta kläder från Gudrun Sjödén med fascinerande färger. Fattar inte hur vanlig lin/bomull kan ha en sådan lyster. I skugga är plaggen avsevärt mörkare, men i starkt ljus skimrar de. Den orangebruna har rentav kopparlyster.

Är mycket förtjust i den här modellen som oftast kallas artistrock, ibland något annat. Sjödén (kulturtanten) vill väl ha variation, kan jag tro. Den färgglada scarfen ryckte jag åt mig inne på Cassels för reapris.

När det var klart och marsvinen fått rent hus, var maten klar. DÅ upptäcktes att jag GLÖMT att koka ris till köttgrytan! Hur kan en timme gå så fort? Rusch utbröt i köket.

Resten av dagen irrade jag mest omkring. När jag väl satt händerna i nåt ringde telefonen, och så höll det på. Tappade orienteringen, kom ur rytmen och hamnade vid nya mobilen. Den är en prövning. På livstid.

Trastarna far omkring i trädgården och frossar i alla bär. Svårt för dem att hitta mask p.g.a torkan. Först tog de mispelbären, sen aronians lite strävare och nu är det rönnbär för hela slanten. De har räckt länge. Massor med koltrastungarar i år. När de inte äter bär flyger de mest omkring och busar med varann. Flera morgnar i rad har jag hört dem sjunga långa drillar. De övar väl som bäst inför vårens konserter.

Dopinbjudan från lille Oliver Karl Oskar damp ned i brevlådan. Och Husbonden firade sina två år som pensionär genom höstgrävning i rabatterna. "Kommer tillbaka i gryningen", sa han och försvann. Men när kylan kröp på kom han allt in i värmen. Det var ju fotboll på tv. En ödesmatch som tacknämligt slutade med vinst.