Nedersta lådan i syhurtsen gav många glada överraskningar. Broderilådan. Minnena strömmade fram. Här låg mönstren till veporna man sydde på 60-talet. Korsstygn i tjockt ullgarn på grov aidaväv, så bastant att den svårligen kunde fållas snyggt. Och inte bara originalen… även egna mönster till förändringar.

Gillade aldrig originalets färg och design av den blågula aran, så jag ändrade. Efter fågelböcker och råd från en ’fågelgubbe’ på jobbet. Blev nu själaglad över fynden. Tänkte aldrig att de fanns kvar.

Hur många timmar har inte lagts på detta… Hur hann man? Som om tiden stod still. Och det som syns på bild är bara vad som blev lyckat, inte alla utkast som slängts. Den blågula aran blev jag nöjd med och sydde upp. Planer fanns på den röda aran som kompisen sydde. Men även den ville jag ändra efter eget huvud. På bild syns originalet till vänster, intill min tänkta variant som aldrig blev sydd. Vilken energi...

Syhurtsen har rejäla lådor som rymmer hur mycket som helst. Nästan en sån där som saknar botten. Man bara öser och öser ur den. Här låg även garn i mängd, ännu en ogjord vepa med fjärilar, gamla VI-mönster, broschyrer från Ateljé Margareta - samt en hel liten korg (!) med stoppgarner. Milda makter.

"Gräv där du står" är ett välbekant råd till journalister. Och så skedde. Oj oj oj, så roligt jag fick.

"Hantera energin som pengar, använd inte allt på en gång, spara lite till sämre tider också”, är andra klokord som ringer i skallen. Aktar mig noga när energin flödar. Varifrån kom detta överskott. Kanske från den fina sommaren. Ingen vet.

För övrigt...

Bönderna hann inte mer än skörda, plöja och så... och nu gror det nysådda. Ville haft en bild på potatisupptagning också, men det gick så fort att jag inte hann med. Vädret har verkligen stått lantbruket bi. Allt har blivit gjort i tid. För två år sen denna dag stod åkrar och vattendrag översvämmade. En potatisodlare berättade då att 500 ton potatis blivit kvar på åkern - en årsinkomst.

 

Kasper

30 september 2013 13:39

En sån fantastisk hurts, med en härlig nedersta låda. :)
Jag undrar ofta som du - hur orkade man? Hur hann man?
Vad har egentligen hänt med "tiden"? För visst har den förändrats? Så måste det ju vara, eller hur?!
Tiden är som speglar - dom är sig inte heller lika numera. :)

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

30 september 2013 21:51

Den tid vi idag tvingas lägga på teknik och "att sköta andras jobb" hade vi förr till övers, tänker jag. Om 'att sköta andras jobb' avses kontakter med banker, företag, institutioner o.dyl som blir FEL, folk som slarvar och inte kan - och inte går att få tag i.
Där lägger vi nu TIMMAR på att rätta till felaktigheter och missförstånd (allt är kundens ansvar). Plus tiden för att återfå fattningen efteråt;-)
Förr skötte folk sina jobb, känner jag. Det blev aldrig fel. Folk tog ansvar och fick lära sig att göra rätt. Eller hur? Kommunikationen fungerade. Vilket inte alltid är fallet nu i "kommunikationssamhället". Egendomligt alltihop...
Och speglar, ja... en sorglig historia :) :)

 

Väninnan

30 september 2013 19:57

Gu´schelov att det finns nedersta lådor. Med dem kan man bli sittande länge och bara förundras över vad man en gång gjort. Mycket arbete du har lagt ner där! Det är likadant med bokmärkesalbum och, i alla fall för min del, den fina chokladasken som de lösa bokmärkena ligger i. Kanske inte direkt något hantverk, men nog har man tummat och bläddrat ett antal gånger. T.o.m ”kassaboken” finns kvar. I den lade man ner ett bokmärke och fick i bästa fall ett annat tillbaka.

Margus

30 september 2013 21:59

Det är lite som att lägga pussel med sig själv:-) Och visst blir man förundrad...
En sån där 'kassabok' hade jag också. Och du har din kvar! Man kan ju inte slänga bort alla bitarna i sitt livs pussel, då får man liksom inte ihop det. (Men ibland har man några bitar för mycket, he he.) Så filosofiskt det blev.
Det finns ju nya askar att köpa, men inget går upp mot en gammal tummad chokladask. Känslan som ligger i minnena är värdefull och måste tillvaratas. Särskilt nu när allt swischar på runt oss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...