Skulle på vårdbesök. Visste det i går, i morse, ja… ett par timmar innan. Men… stunden före förberedd avresa var saken totalt bortglömd. Satt vid syhörnan i stilla kontemplation tills…

- Skulle inte du iväg?

Åharrenadå! På femton minuter skulle allt ske som vanligen tar dubbelt så lång tid. Fel kläder. Plånbok och klocka. Mobilen. Hur ser jag ut?

- Vill Jean, köra fram bilen, tack. Sa jag, medan skorna knöts.

När jag kom ut SKREK det om Maos Lilla Röda. Ett Herrans oväsen. Det skramlade som om plåtdetaljer hängde lösa och släpades i gruset. Tittade under. Inget där. Husbonden backade och körde fram, och jisses vad det lät. Något SKAVDE och GNISSLADE alldeles väldigt ljudligt. ”Bara en sten som fastnat i hjulet” trodde Husbonden.

- Jag kör inte den bilen nu! Sa jag med adrenalinet på topp. Såg framför mig hur detta 'något' under vidrigt gnissel och tjut skar hål i bilens vitala delar. Stopp. Bärgning. Reparation för dyra pengar.

Fram med nästa bil. Tur man har två – ännu. Den Gule har aldrig låtit så där. Gasen i botten. Wrooom. Framme på sekunden. Fick min spruta. Handlade på tre ställen. Hem igen.

- Om bilen låter så där så skär det ju i något! Detta något måste ju ta skada! Vi kör INTE med den i det skicket!

Diskussionens vågor gick höga vid hemkomsten. Husbonden hade hört om stenar i hjulet förr och ville låta den värka ut med tiden. ”Den försvinner efter ett tag”.

- Ha! Och HUR MYCKET har den fördärvat innan dess?! Kapitalförstöring! tyckte jag.

Husbonden tog tag i saken efter dagens timmerarbete. Kom småningom in med en yttepytte liten sten från vägens grus. La den på bordet. Max 13 millimeter lång.

- Se där, log han nöjt. En sten! Den låg mellan bromsskivan och plåten bakom den.

Enorm lättnad. Att man kan bli så glad för en liten, liten sten från vägens grus!

Tack, kära duktiga Husbonden, som kan allt.

 

Ruth

19 januari 2012 23:20

Vilken tur att det inte var så stort fel i maskineriet, tur man har duktiga karlar i huset som kan själva fixa saker och ting när det strular, all heder åt dom, jag har också en sådan pärla i hemmet.
God natt kramen.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

20 januari 2012 21:32

Fattar inte HUR en så liten sten kunde låta SÅ MYCKET.

 

skogsfrua på dal

22 januari 2012 21:32

Att det var något med bromsskivorna hade jag också kunnat räkna ut;-) Frågan är om min husbonde* hade trott mig;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

23 januari 2012 19:05

Aha, det bor en bilmek inom dig därute i skogen. Är det du som mekkar också?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...