Ringen jag ärvt av mamma och pappa har en liten historia - en symbol för livskraft, kanske. Basen utgörs av ringen från förlovningen mellan Gustav Adolf och Josefina Charlotta, pappas farfar och farmor. Det graverade datumet finns kvar: 10 juni 1895, samma år som deras första son föddes i Släps socken utanför Kungsbacka i Halland. Föräldrarna var då 19 och 20 år.

Gustav Adolf och Josefina Charlotta utvandrade till USA 1897 med sin tvåårige son Gunnar Jonatan och ännu en på väg. Orsak till utvandringen var en stark konflikt med Gustav Adolfs far. Drömmen om Amerika hade odlats genom kontakter med kusiner over there. Morbröderna hade utvandrat 30 år tidigare, 1867. Paret gifte sig då den andre sonen Konrad Alexander, min farfar, föddes 1898 i Boston.

Gustav Adolf försörjde sig som fiolbyggare men vistelsen i USA blev inte långvarig då hans gamle far, då 70 år, ville försonas och det bara fanns en äldre syster som inte skulle ta hand om gården. Vid hemkomsten till Sverige föddes dottern Sigrid Olivia 1899. Tre år senare föddes Hulda Linnea (f. 1902) och Selma Gustava (f. 1904).

Dessvärre dog Gustav Adolf strax därpå 1905 i ’lungsot’, dvs TBC, innan han fyllt 30 år. Den unga änkan lämnades ensam med sina fem barn på en liten lantgård. Man kan tänka sig att det var fattigt och slitsamt men olyckorna stannade inte vid det… familjen sånär utplånades av TBC. Äldste sonen Gunnar Jonatan dog vid 26 års ålder, Hulda Linnea dog strax efter konfirmationen endast 15 år gammal. Selma Gustava blev inte mer än nio år.

Syskonen Konrad Alexander(min farfar) och Sigrid Olivia överlevde TBC:n och blev över 60 år, men dog i sviter av sjukdomen. Farfar låg på sanatorium när pappa föddes och hade sen bara en halv lunga kvar som fungerade. Sigrid avstod, som en 'moralisk skyldighet' gentemot brodern, från en stor kärlek för att istället ta hand om deras gamla mor Josefina så att Konrad kunde ägna sig åt sin nya familj.

Ringens sten härrör från ett halssmycke jag ofta såg som barn, en ametist… kanske? Den bars av pappas faster Sigrid Olivia i en lång halskedja. Kanske fick  hon den av sin stora kärlek? Stenen var då avsevärt större 15 x 30 mm, rektangulär med fasade hörn och sidor. Mamma och pappa lät senare göra om de ärvda smyckena till denna ring som mamma bar. En symbol för överlevnad och sammanhållning. Tacksamhet för livet.