Det är vår i luften. Detta erfars med alla sinnen. Luften vi andas och ljuset vi ser. Efter allt stugsittande var det skönt att komma ut på efterlängtad promenad med Sigrid. Halkan borta, torra fina vägar och nån ynka plusgrad.

Detta var dagen då Husbonden stod på öronen. Gick optimistiskt på dikesrenen och trampade plötsligt igenom det djupa dikets tunna isskorpa. Inte bara med ett steg utan ett till och ännu ett. Tills balansen förlorades och han mitt i fallet sökte undvika att dråsa över Sigrid som helt oberörd stod kvar. Slutligen och sist i detta slowmotiondrama stöp han på onda knäet och onda axeln. Ock, ock, ock… och där står man hjälplös.

Husbonden var snabbt på benen. Grimaserande med såväl skärsår efter iskant som landningsmärken på knäna. Själv stapplade jag knackigt pga. begynnande skoskav – nya MBT. Sökte förgäves lindra detta med pappersnäsdukar i skor, både baktill och ovanpå. Vet nu var skon klämmer... Måste ha särdeles känsliga fötter. Får alltid klämskador av nytt och oingånget. Mixtrar med kompresser och skumgummi. Lyckas dåligt. 'De Handikappades Sällskap' ägnade sig vid hemkomsten åt omplåstring.

Syhörnan tar form. Arbetsbelysning hittad i gömmorna. Slagskiva och ben är klara. Hurtsen ska organiseras. Innan jag sätter mig där MÅSTE ’placet’ göras mer hemtrevligt. Klurar som bäst på HUR. Trevligt problem.

Apropå röjning... "En av vår tids största industrier omfattar tillverkning av skåp. För att mänskligheten måste ha nåt att stoppa alla sina köpta grejer i." Sagt av Anders Wijkman i Kunskapskanalen härom kvällen. Hamstern inom mig är inte oskyldig. Den moderna människans gissel.

 

Ruth

15 januari 2012 23:03

Alltid svårt med nya skor, våra fötter följer inte alltid skoföretagens mallar, små avvikelser har vi alla. Svärmor kunde aldrig köpa nya skor, hon ärvde alltid mina avlagda fotbeklädnader, det fungerade utan onda fötter, köpte hon nytt själv så fick jag gå in dom.
Det kan vara lurigt på vägarna, tur inte det blev så stora skador på husbonden, kanske mörbultad ett par dagar, ja man skall veta att man lever och vägen är inte alltid rosbeströdd.
Fina skor du har köpt förresten, du får gå in dom på köksgolvet innan du ger dig iväg på långa sträckor, det tar tid innan man kommer hem och får dom av sig "man skall vara rädd om fötter" sjungs det i visan.
Kramen

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

16 januari 2012 14:51

Tänk om man hade nån som kunde gå in skorna åt en... vilken lycka.
Och ja, man får vara glad så länge man kan gå på fötterna alls. Det kunde varit värre...

 

Väninnan

16 januari 2012 11:19

Man SKA inte skratta åt andras olycka, jag vet. Men om vederbörande skildrar en händelse på detta sätt och under(över)tecknad får igång fantasin så börjar det med OJ DÅ, MEEEN..., övergår i ett lätt fniss för att sluta i ett gapfl…. Ja, jag tror inte du vill veta. Blev liggande över tangentbordet medan tårarna rann. Hoppas att ni hade tillräckligt med plåster i sjukvårdsväskan. Just nu är mina tankar hos er och alla era blessyrer. En liten undran, hur gick det för Sigrid? Förlåt…

Margus

16 januari 2012 14:52

Jag tror minsann Väninnan är på glatt humör! Jo, Sigrid klarar sig alltid.

 

Elisabeth

16 januari 2012 18:55

Man skall vara glad åt fötter...trallallatrallala....
Hälsa husbonn att han skall krya på sig.

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

16 januari 2012 20:49

Gjort!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...