Lilla Huset har väntat länge på den där perfekta eldningsdagen. Idag var den här med -4,4 grader i gryningen och vindstilla. Röken gick rakt upp hela dagen. Stora Röjningen pågår i stort som smått.
Dimslöjorna glider omkring mest varje natt nu i november. Jobbigt med bilkörning då. Och bäst som man glider fram på låg fart i mörker och mjölksky med noll sikt framåt kommer det alltid någon som ska köra om. "De odödliga" chansar friskt...
Malen Malin parkerade för en stund i akvariets framkant, vilket inte sker så ofta. Fort fram med kameran. Malar lever sina liv i skymundan och skymtas oftast bara i skymningen då de suger i sig alger från akvarieglas och bottengrus. Malin är 15 centimeter lång, och imponerande när hon flaggar med ryggfenan så här. Vi har även en Malte som är yngre och följaktligen lite mindre. Ett klick förstorar bilderna.
Ruth
16 november 2011 23:23
Så frostigt vitt det är på dina foton, ser ut som det är snö. Så vackert det lyser på senhöstbrasan. Malen är inte direkt någon vacker fisk, men charmig på sitt vis med alla fläckar på kroppen.
Ha det gott vännen.
http://bernamis.bloggplatsen.se
Margus
17 november 2011 18:18
Ja, eller hur. Malen är en riktig 'leopard', hehe.
Margus
17 november 2011 18:19
Brasor, både inne och ute, hör till höstens mysfaktorer.
Erika
17 november 2011 22:31
Ja det var en riktigt fin mal, även om hon bara är en liten bebis ännu! Malar ligger mig varmt om hjärtat och det grämer mig att jag är akvarielös för tillfället. Dock bor alla "mina" malar hos ett par goda vänner, så jag får hälsa på dem ibland. Både de dyrare "lyxsorterna" och de vanliga. Jag har dock aldrig haft samma typ av mal som du har. Jag har hållit mig till de mindre arterna.
Jag hade ett lekpar ancistrusmalar som fick kull på kull av ljuvliga pyttesmå malbebisar, till min stora lycka!
Då jag flyttat ska jag starta upp ett litet akvarium och skaffa dvärgräkor igen. De får ju också bebisar lätt och det är så otroligt sött när de släpper ifrån sig perfekta små räkor som bara är ett par millimeter stora...
http://www.inka.bloggplatsen.se
Margus
17 november 2011 23:27
Du lyckas då med allt... är imponerad av ditt zoo;-)
Småmalarna är jättegulliga, vi har flera sorter. Favoriten är albino pansarmal, de är otroligt aktiva och lägger sig på 'armbågarna' och vilar när det blir trötta.
Stora Malin är faktiskt fullvuxen.
sussi
18 november 2011 22:55
Vad kallt ni har. Är de frost på maken eller har ni börja få lite snö? Vi hade natten mot Torsdag plus 9 grader (Förr hade vi snö denna tid på året). Vad söt malen är. Våran han var alltid framme. När maken släppte ner algtabletter kom han med munnen mot ytan så han var i princip upp och ner. Men Guldancistrusen såg man sällan den var så skygg :(. Djur är balsam för själen.
http://fritidsforskare.wordpress.com
Margus
18 november 2011 23:18
Det är bara rimfrost, eller rättare... var. Nu har vi åtta plus igen och ljumma västvindar. Det svänger.
Det stämmer, algtabletter är favvismaten. Och för alla fiskarna faktiskt. Ha det gott!
Erika
19 november 2011 19:04
Oj! Är Malin vuxen? Jag var helt säker på att det var en Gibbiceps! Har ju hållit på med malar rätt länge och kommer inte på nån mindre art som ser ut sådär. Vad är Malin för sort då? Gibbisar blir ju 50 cm som fullvuxna, om de inte går i för små kar. Ancistrusar, som jag hade bland annat blir ju bara runt 10-15 cm. Tror den största sugmalsarten jag hade blev runt 30 cm som vuxen, en L191. Annars var de alltid runt max 10-20 cm.
Pansarmalarna har jag alltid haft otur med. Har haft flera olika men de har inte velat bo hos mig, inte skalarer heller. Det är knepigt med fiskar, ibland kan något litet vattenvärde göra att de mest lättskötta inte klarar sig medan de mer svårskötta överlever!
Det såg verkligen vitt ut på din bild där. Så vitt har vi inte ens haft det här i Luleå, trots att vi också haft en del frostnätter.
Åh vad kul! Mitt zoo är mitt hjärta!
http://www.inka.bloggplatsen.se
Margus
19 november 2011 20:50
Jesses, vad du är KUNNIG! Ledsen, men jag kan inte svära på vilken sort Malin är. Kan bara gå på bilder, nog liknar hon mest en 'Plecostumos hypostomus punctatus'...eller hur? Hon måste ju vara vuxen, köpt som bebis för minst 13 år sen.
Erika
20 november 2011 20:30
Ja jag är inte så himla bra på just de där arterna men det blev lätt förvirrande då det finns en Hypostomus punctatus, men den är inte lik Malin något särskilt. Hypostomus plecostomus är en annan art som är något mer lik men den stämmer inte riktigt heller. Båda arterna blir mellan 26-45 cm långa som vuxna... men det beror ju på om de har tillräckligt stora kar för att växa sig så stora.
Problemet är ju också att flera arter har lite variationer i sina teckningar, så malar kan vara ett himla träsk att ta sig igenom. De vanligaste som säljs i butik är ju dock gibbiceps, Pleco och Ancistrus. Både gibbin och plecon blir väldigt stora.
Ojoj, sånt här ska man diskutera på fiskforum eller sitta och ta sig igenom alla L-malar på planetcatfish.com. då kanske man kommer fram till nåt.
Jag börjar känna mig lite ringrostig, trots att det inte är många månader sen jag skickade iväg mina kar! Kunskap är färskvara, eller hur man brukar säga... ;)
http://www.inka.bloggplatsen.se
Margus
20 november 2011 22:38
Haha, ja du det är inte lätt. Storlek kan ju variera med livsbetingelser och annat. Jag är inte så vetenskapligt lagd och nöjer mig med att Malin och Malte för oss är just Malin och Malte - är inte ens säker på könen. Men så får det vara. Ha det gott!
Erika
22 november 2011 20:55
Jamen precis! Det är bara jag som är så nördig då det gäller malar...
Det hör kanske till. I vissa saker blir man sån. Olika uppfödare av djur ska ju kunna färgbeteckningar till ändlöshet t ex... medan en vanlig (normal) person konstaterar att man har en randig katt, en gröngul undulat och en gråsvart hamster.
Jag har också haft en Malin och en Malte förresten! Fina malnamn!
Ha det gott du med!
http://www.inka.bloggplatsen.se