Röjandets ruelser har i dagarna dryftats med likasinnade vänner. Det visar sig att vi burit på samma gammeldars hängivenhet för böcker och andra ärvda ägodelar. Vi har luftat detta att svika sina ideal, att det gör ont i själen och är inget mindre än helgerån när man av olika skäl tvingas kasta välvårdade, vackra och en gång dyrbara böcker vilka producerats med stor sakkunskap och krav på korrekthet. Eller andra ärvda ting.

Utvecklingen tvingar oss, menar jag, att göra avkall på våra ärvda normer genom att ’det gamla’ inte längre är giltigt och inte får plats vare sig i våra liv eller själar. Vad vi än anser om Det Gamla måste vi anpassa oss till allt Det Nya. Vi skaffar mobiler, digitalkameror, datorer, DVD-spelare, platt-tv mm. Det är mycket som kommer till.

Om vi inte anpassar oss riskerar vi att bli till gamla ’original’ som krampaktigt försöker hålla fast vid en svunnen epok mitt i en ny tid. Vilket kräver viss energi för att lyckas. Det är med andra ord minst lika jobbigt som att surfa med och tvingas slåss mot sina forna värderingar.

Utvecklingen går för fort. Alldeles för fort för att människan ska må bra. Men vi mår minst lika dåligt av att försöka bromsa och kämpa emot.

Ämnet är stort, men om vi stannar vid böcker och andra ägodelar så är det stört omöjligt att spara på allt. Mitt liv tenderade att påminna om vissa ökända samlare, det finns sådana, som fyller sina hus till bristningsgränsen med saker så att det endast återstår smala korridorer att ta sig fram i och som omöjliggör städning och… inte minst – ett levande intellekt.

Till slut har man så mycket grejer att man inte längre vet var de finns när man vill titta på dem. Eller orkar plocka fram dem från botten av någon hög. Vad är det då för mening?

Ska jag för evigt vara dömd att leva i ett museum av en förgången tid? Vårdandes mina anfäders liv och gärningar istället för att leva mitt eget? Det frågade jag mig när jag i vintras kastade farfars – och pappas – målningar.

Det är osjälviskt och ädelt att vårda och uppskatta minnet av förfäders arv och livsgärning. Men var slutar det ädla och när riskerar det att strypa mig? Något som var och en själv måste avgöra.

Jag insåg att min tid är utmätt, att resten av livet kommer att gå ännu fortare och att jag kommer att orka ännu mindre. Finnes något val, eller ska vi för all framtid sitta fjättrade vid egna och ärvda ägodelar? Hur många föregående generationer har vi ansvar för? Valet är mitt och ditt.

Inte var det mina förfäders önskemål att jag skulle vara en museivakt över deras liv. De köpte vad de ville, målade, skrev, byggde, njöt av musik och producerade för sin egen skull. Så länge de levde. 

Visst kan man försöka ge tingen ett evigt liv någon annanstans – om man orkar. Loppis, auktioner, second hand osv. Men om man inte orkar…? Ska jag då inte få leva mitt liv förrän jag lyckats finna nya ’fodervärdar’ åt deras grejer? Många tankar har stridit här...

Mitt val är kristallklart – fast vägen dit var lång: Ta makten över ditt eget liv! Nu - så snabbt som möjligt! Sedan kan vara för sent. 1) Behåller saker som fortfarande betyder något för mig. 2) Slänger det som jag inte kommer att sakna.

 

skogsfrua på dal

30 augusti 2011 13:01

Svårt det där med röjande bland kära ting. Beundrar din styrka;-) Ideliga flyttar har väl hjälp till här men en resväska full med pappersminnen har jag släpat kring + ganska många böcker faktiskt -de väger!
Inaktuella upplslagsverk och kokböcker behöver man egentligen inte, men eftersom alla här på torpet inte nyttjar dator får de stå i kökshyllan.
Har förresten fyndat en nygammal på loppis, den kommer snart ihop med soffan;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

30 augusti 2011 18:38

Mycket har man släpat kring - och till vad nytta...? "En ny grej in, två grejer ut" är Väninnans nya motto. Ganska bra.

 

Uffematten

30 augusti 2011 13:59

Läser här och inser att det är dags i huset i skogen också... Att röja... Duktigt...
Kommer förmodligen att hamna i en betydligt mindre bostad så småningom (helst snarast eller igår).. Lär fylla tippen i U-hamn med bara mina avlagda prylar :)!!

http://uffematten.blogspot.com

Margus

30 augusti 2011 18:39

...och ju förr, dess bättre;-)

 

Väninnan

30 augusti 2011 21:44

Jag har funderat lite runt detta. Vad får VÅRA efterlevande ärva? Visst tillverkas det vackra saker även i vår tid som kan skänka glädje åt eventuella arvingar, men jag undrar om dessa faller i farstun för gamla läsplattor, mobiltelefoner, datorer mm, ting som redan är ”omoderna” då de lämnat affären. Eller… kommer detta att bli framtidens värdefulla arvegods? Det är kanske så att varje tidsepok har nog med sitt, var och en får rensa i SITT liv. Försöker stå fast vid mitt motto och gör mig redo för en rejäl rensning i förrådet. Då gäller det att inte tveka mellan ”Spara eller släng” om man vill göra sig fri från barlasten.

Margus

30 augusti 2011 22:39

Mycket vettiga tankar!
Vad jag inte skrev, men senare tänkte, var just vårt arv till efterlevande.
Slänger man så går de miste om kanske(?)värdefulla saker, men de slipper också en extra kvarsten om halsen, dvs en barlast att dra med sig på sin livsresa. Idag finns det ju digitalfoton. DE är lätta att vidarebefordra som minnen.
Ut och fullfölj ditt mål! ;-) Lycka till.

 

Elisabeth

30 augusti 2011 22:01

Så sant som det är sagt...skall ta tag i pappas grejer....och mammas skivor....de bara står där, man ser dem inte till slut...

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

30 augusti 2011 22:32

Det var särskilt dig jag tänkte på.

 

Ruth

31 augusti 2011 12:56

Du har så kloka tankar, man kan inte spara och spara för sparandets skyld, då blir det överfullt. Lagom är bäst av alla ting vad det en må vara. Tycker inte jag har någon överflöd, men skulle säkert bli en del om jag började röja över allt.
Kram vännen, du är så duktig och väcker kloka tankar för många av oss som är ekorrar.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

31 augusti 2011 14:00

Människans beteende har alltid intresserat mig. Somliga är minimalister, dvs bara det allra nödvändigaste får finnas. Men var går gränsen? Det nödvändigaste för att kunna göra det och det... Vissa prylar måste man ha även om det inte är för livets nödtorft, och var och en bestämmer sina gränser. Det skadar dock aldrig att rannsaka sitt inre ibland.

 

Gubbfan

31 augusti 2011 17:22

Usch så svårt.
Att göra sig av med allt som bara står och samlar damm kräver karaktär.
Men för oss som inte har någon karaktär finns en liten reservutgång. Vi kan ju alltid låta skiten vara kvar, om det finns plats, och gotta oss åt att barnen/arvingarna kan ha besväret att sortera och eventuellt spara hos sig allt skräpet.
Alltså en liten hämnd på att de inte tog hand om grejerna åt oss medan vi levde.
:-)

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Margus

31 augusti 2011 21:21

...och så går vi runt kring en enebärabusk...;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...