Äntligen kom Baby Lesson ut ur "krubban". Han har kunnat beskådas om kvällarna när han gått ut på holkens förstutrapp och flaxat med vingarna, men sen har han larvat in igen. Nu tog han steget ut för gott, fortfarande lite luden på rygg och buk men inget fel på flygförmågan för vingarna är ok. Jesus blev namnet då han kläcktes strax före jul.

Här syns hela lessonfamiljen tillsammans. Klicka för större bilder.

Måsfinkfamiljen måste också ha plats i bloggen. Så här tätt sitter måsfinkar oftast, alla tillsammans. De har inte börjat häcka ännu men bygger lite förstrött.   

Årets säsong med Stjärnorna på Slottet måste väl för all framtid utgöra förebild för hur detta program kan vara när det är som bäst. Deltagarna, inte minst Ranelid, måtte ha höjt kvalitetsribban minst ett par snäpp. Glad att ha sett alla avsnitt i år och det var enbart Ranelids förtjänst. Man var nyfiken på honom helt enkelt. Att Lilla Huset inte tittat tidigare år var tydligen en riktig magkänsla då, vi kände väl på oss hur det skulle bli… Och det blev det… enligt vad man läste och hörde. Årets upplaga är oförglömlig. Riktigt trevlig lördagsunderhållning.

Skavlan är en kär idol. Programmet lyckas tyvärr inte alltid hålla kvalitetsnivån från den tid när Lilla Huset upptäckte honom och SVT sände hans norska program "Först & sist". Ibland blir det nu väl slätstruket, som i fredags, men det berodde kanske på nya (och dyra?) megastjärnan Rihanna som tog mesta tiden.

Lyteskomik roar oss inte heller, inte ens när det rör hundar. Kände bara medlidande med offren som visades upp. Men Skavlan är genialt duktig. Lilla Husets falnade idol Robert Gustafsson kunde inte hålla stilen denna gången heller. Sin vana trogen numera dröjde det inte länge förrän han rotade efter gylfen. Det ska inte en duktig komiker behöva ta till. Skäms.

Uuuuh… Vintern pumpar upp sig igen efter en ganska hygglig period med alldeles lagom 0,5 - 2 minus. Nu borde väl snart även den mest inbitne vinterälskare vara nöjd. SMHI hotar med uppåt 10 minusgrader ända bort till nästa helg. Fy för den lede, säger jag – mör av både kyla och värk.

Bara att utföra de enklaste sysslor har blivit till en pina. Man håller sig för skratt och bloggfantasin är puts väck. Man när ett litet hopp inför läkarbesöket på onsdag. Il Dottore får reda ut vad som inträffat i 'kroppastollen'. Hoppas att blivande blidväder (nån gång…) ska mildra iråkade besvär eller så får jag dras med dem livet ut. Sade hon, och stapplade till kaminen för att mödosamt putta in mera ved. Nytvättade lakan torkar bra vid brasan.

Uppiggad av kvällens Stjärnor på slottet presenteras härmed tips på bästa toddyn. Vi har i dagarna fått höra hur nyttigt det ska vara med just ÄGGULA mot bakterier utan att behöva använda antibiotika.

Toddyn är ett tidigt minne från farfar som lärde mig såväl detta som att göra knäckäpplen vid vedspisen och att kärna smör på grädden från Arlas mjölkaffär. Farfar var full med pedagogiska tips till en vetgirig fyra-femåring. Så att göra smör har jag kunnat i hela mitt liv, trots en barndom i stadslägenhet.

Äggtoddy

Vispa en äggula vit och pösig med ett par teskedar socker, fyll på med lite porter som ger en vuxen smak. Underbart. Tänk att denna gamla fina porter fortfarande tillverkas! Ofattbart.

I tonåren gjorde jag ofta vispat ägg, som jag kallade det. Andra favorittillsatser som prövades var Oboy, enbart mjölk (bättre än man tror) eller apelsinjuice. Om man inte föredrar starkare varor förstås.

Lessonparet med ljushaveri genomförde en lyckad migration. Jesusbarnet i holken matas trots flyttningen. Präktigt duktiga föräldrar, dessa lesson.

Det är ingen dröm att råka ut för trasig lysrörsarmatur i en mindre häckbur. Hur byta utan att störa? Ska man låta dem vara i dunklet? För hur länge? Ungen är flygfärdig men kvar i holk… kan man flytta utan störning? Många frågor radade upp sig.

Vi avvaktade några dagar med en golvlampa intill för att pigga upp tillvaron för familjen. Ljus hade de från grannarna, men häckande fåglar behöver mycket ljus. Lampan tändes och släcktes manuellt i takt med övriga tidur. En dag klev Jesus ur holken för något dygn, tröttnade på den nya tillvaron och gick in igen. Bra, nu kunde vi nog flytta dem.

Först togs holken för sig med ungen i, sen båda föräldrarna. Spänningen steg… Hur skulle de bete sig i den nya buren? Nyfiken i en strut smög jag utanför i snö och blåst för att kika in genom dörren (tack snälla Husbonden för fönstret i den!) och vad såg jag… Sugna på den färska maten flög de tveklöst ner och glufsade i sig, för att strax på sina korta ben larva in i holken till lille Jesus. Bara sådär! Mitt hjärta slog frivolter. Fantastiska Papageno och Mamageno! Man blir så till sig.

Lessonen är jättegoa föräldrar. Denna gång har de bara Jesus och varje natt tillbringar de med honom i holken. Familjeliv i fågelvärlden. Nu byts lysröret, men familjen bor kvar på det nya stället ett tag till.

Idag fick jag chocken.

Ringde labbet efter senaste provtagningen före helgen: Förhöjt B12-värde… mycket förhöjt! Mer än 1076 pmol/l för S-kobalamin. Och det FÅR INTE överstiga 700. Herregud! Vanligen har jag 439, typ. Blev rätt tagen... länge... typ.

Orsak till provtagningen var tilltagande värk och vätskeansamling i kroppen. Hela december har varit jobbig. Ont i tår, vrister, anklar, trampdynor, hälar, fötternas ovansida, knän, lår, rygg, överarmar, armbågar, händer och fingrar. Har stapplat fram som en nittioåring. Och som jag har frusit och huttrat… Inga kläder har varit nog. Har suttit eller legat i tv-soffan med tjockaste filten om kroppen. Trots stödstrumpor gick inte vätskan ur kroppen.

När allt detta kändes oroande gick jag till läkare akut före helgen. Blodtrycket var rejält högt. Vätskedrivande som första åtgärd.

Är faktiskt rätt tagen av provsvaret. Inte undra på att jag mått pyton den senaste tiden. Efter några samtal med min IBD-mottagning erfor jag att det också KAN ha med utsättning av cortisonet att göra. Men hur…? I väntan på samtal från läkaren har jag sökt på nätet. Osorterade sökresultat fladdrar förbi… kronisk myeloisk leukemi och polycytemia vera eller andra blodsjukdomar, makrocytär anemi och tilltagande neurologiska symptom, benmärgsmorfologi, leversjukdom och binjuretrötthet mm… Kul...?

Näe, är inte uppskrämd… än. Det måste ju inte vara så illa. Men vad vet man…? Gissar att det nu väntar fler provtagningar innan man vet. Har ny läkartid först om åtta dar . En sån dag!

Gissa om fåglarna blev nöjda när deras bon plockades fram. Det tog oss två timmar att hänga upp alltihop, korgreden till småfinkarna, holkar till risfåglarna samt kanariernas specialare. Förväntansfulla pippisar hängde på nätväggarna och spejade intresserat när vi förberedde allt. Redan under monteringsfasen flög de runt och provsatt olika platser. Detta var efterlängtat.

Favoritplatserna ockuperades snart. Nacki och Gulan ville ha samma lägenhet men vi tror att Gulan vinner för hon hackade energiskt på Nacki och när inte det hjälpte la hon sig ner längst in i boet och pressade med fötterna ut Nacki över kanten, hehe. Bestämd dam, det där. Kanske båda? Starkast vinner.

Grit tog genast sitt gamla bo i besittning och landade med stora lass av hundhår, fjädrar och kokosfibrer. Hon fick med viss möda lirka sig in med materialet. När detta var gjort satte hon sig på bokanten och annonserade efter friare;-) Man blir alldeles varm av att se dem jobba med sina bestyr.

Risfåglarna som gjort långa halsar av avundsjuka blev desto nöjdare när deras holkar kom på sina rätta platser, same procedure as last year. Varför ändra på ett vinnande team. Snart hördes bök och stök inne i holkarna. Strån och stickor fraktades i skytteltrafik. Sen hoppades friardansen igång och fula-miner-spelet inleddes med nyfikna grannar på holktaket (tyvärr några pinnar ivägen, men de ska kapas inför nästa fototillfälle).

Äntligen lite mildare. Bara - 1,7 grader och den mesta rimfrosten i träden har droppat av. Fiskdammens isvak hölls idag öppen av naturens krafter, vi behövde inte ens hacka hål. Hopp om'et alltså.

Trevligt besök av kompisarna från Vänerkusten som skulle hämta fåglar. Mellis och hans nya flickvän fick ge sig ut på tiomilaresa, den första i hans liv, suck... Han föddes här 2005 och har bott ihop med far och bröder i god sämja. Han är en underbar nymfhane, men... när vi möblerade om i flocken ville han klättra på rangstegen och blev tämligen stökig.

Det är känsligt med förändringar i en flock då det inte rör bara en fågel utan flera stycken. Men han trivdes med sin nya tjej och det bådar gott. Hon köptes i höstas, en av fem, och var avsedd för honom. Klicka för större bild.

Känns skönt med en bra lösning på uppkommet problem och att de kommer till goda vänner med trevlig fågelhållning.

----------- 

Igår slocknade en lysrörsarmatur inne hos ett lessonpar med unge i holken. Efter en del stök och bök uppenbarades att det inte berodde på varken lysrör eller glimtändare. Reklamation. Det går väl bra att byta en bordslampa som inte funkar men är värre med fasta installationer i en fågelbur under pågående häckning. Träligt. Det ska inte behöva hända.

Nå, de får väl ljus från grannarna så det räcker men måste ändå åtgärdas. Tills vidare hämtades en golvlampa som får duga till efter helgen. Suck.

I morgon börjar uppsättningen av reden och holkar i kanarieavdelningen. Hanarna sjöng för full hals i morse lång före gryningen. Då är det dags.