Direktlänk till inlägg 24 januari 2009
Tänk att vakna en morgon och se sin äkta hälft krypa omkring på alla fyra...! Det måste vara en gastkramande rysare, jag skulle fått hjärtstillestånd. Det fick Väninnan uppleva i går då Vännen hade fruktansvärt ont i ena foten som hade "smällt till" och "inte gick att böja uppåt"...!!
Den sjukvårdskunnige gissar kanske på ett ledband som sprungit av. Det gjorde även distriktsläkaren vilket föranledde resa till akuten. Där satt Vännen mest hela dagen, utan lunch, utan smärtstillande och utan besked. Mest beroende på dagens halka som gjorde att det hela tiden vällde in folk som ramlat med frakturer och jack i huvuden, hjärnskakningar och kräkningar om vartannat.
Då röntgen slutligen visade att ingen sena var av (himla skönt) fattar man vad som skulle prioriteras. Hemfärd samma afton med löfte om uppföljning. Foten känns redan aningen bättre (halleluja), särskilt efter medsända morfintabletter. Så nu kryps inte längre på golven, som tur är… men det kliade i min penna…
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 | ||||
|