Diverse förflyttningar sker i fågelhuset. Lessonen som ändå inte gillar höstrusk har flyttat in i reservarna, par om par. Lite mer skålar för oss att ta hand om, men i gengäld får vi närmare kontakt och kan följa dem bättre. Fönstret i dörren är guld värt, där har jag hängt i timvis nu för att se hur de tog flytten. (Andra fåglar behöver deras voljär ett tag.)

Första kvällen var dom rätt tagna och satt stilla som statyer. Lesson är kloka på det viset, sitter still och iakttar länge tills de lärt sig hur saker och ting fungerar. Idag prövades gamla invanda 'pinn-gungan' av Papageno och Mamageno medan blå paret sitter i samma hörn som första kvällen. Det andra gröna paret åt präktigt redan i går men resten avvaktar någon dag till. Fast lite kiwi och tomat har alla smakat på...

   Det är så himla trevligt när reservarna är i bruk för då lyser det i varje hörn där det annars är mörkt. Det gör mycket för första intrycket när man kliver in. Man mår bra med en gång.

Den blå honan (t.h.) går under namnet "Ledsna mamman". Hon är inte ett dugg ledsen men har ett säreget uttryck så att hon ser ledsen ut, ett kännetecken från tidig ålder (framgår inte på denna bild, här ser hon ur glad ut som helst).

Vi är något av Mästare på pillestygn. Om jag får säga det själv blir det jäkligt bra. Osynligt och starkt. Min generation drillades i denna ädla konst i skolans syslöjd (eg. smygstygn eller fållstygn, tror jag). Vi skulle fålla ETT HELT LAKAN med just sådana - trots att det fanns symaskin... Undrar om inte vi skulle övas i att klara oss utan, i händelse av kristid (det var ju strax efter kriget).

Annars var syslöjden aldrig min grej. Mamma (salig i åminnelse) fick rycka in i akuta lägen så att jag kom vidare med stickade sockar, vantar, grytlappar... Utan henne hade jag väl suttit där än...

Inte så att jag slarvade... nej, noggrannhet är min arvedel. Långsamt och filosoferande 'pillade' jag vidare. Sånt går väl inte för sig i dessa tider.

   Vi fållade alltså ett, säger ETT FÖRKLÄDE plus ETT LAKAN med pillestygn! Ser det framför mig än i dag. Även här fick mamma rycka in före sommarlovet. Men övningen sitter, och kommer till användning nu och då.

Hos Vännerna häromsistens kom ämnet på tal. Klassiska gympapåsen först. Den fanns i rött, blått eller grönt bomullstyg, rutat med små tunna vita linjer. Alla hade likadana. Namnet broderat i korsstygn. Den påsen hade jag länge kvar som bottenskydd i en korg, men nu är den borta.

Trots syslöjdens prövningar var jag ingalunda förkrossad. Mästarprovet kom först efter skolan. Med symaskin självklar i huset växte man upp med uppfattningen att ALLT GICK ATT SY, bara man gav sig fasen på det. Alltså började jag sy mig... en bikini!

   Inte det enklaste, men... yes. Med tecknad bild på läcker dito som förlaga (solbikini, vill säga) samt fullkomligt besjälad av idén räknades det och mättes i en väldig fart. Avböjdes vänligt mammas erbjudande om hjälp. Kördes själv, kanveta! Och den blev klar! Och bra! Fullt användbar och höll i flera år. Det skulle slöjdfröken ha sett...

Fållstygn:

"Stygnen bör vara prydliga, små, nästan osynliga. Fogningen bör vara extra stark."